Den vilda jakten på frukostrektangeln
FILMENNär jag var i USA för 25 år sedan blev jag av en nybliven amerikansk vän en morgon erbjuden en Pop-Tart. Jag visste inte vad det var men åt den och tyckte att det var gott. Sedan dess jag dock inte haft tillfälle att avnjuta denna amerikanska rektangulära frukostprodukt, men när Jerry Seinfeld sätter sig i filmregissörstolen för första gången handlar filmen om när Kellogg's tar fram den.
Eller ja, det är visserligen sant men berättelsen återges på ett ganska tokigt vis som påminner om komedier från den tid den skildrar, nämligen det tidiga 60-talet. Till en början känns detta stilgrepp lite mossigt och jönsigt, men ju längre filmen går ju mer tycker jag om det och förstår poängen med det.
Seinfeld spelar utvecklingschefen Bob Cabana hos Kellogg's som trots en absolut framträdande roll på frukostflingemarknaden ändå känner att de behöver förändra sig för att hänga med och bli ledande. Av en slump får de reda på att konkurrenten Post, med knivskarpa Marjorie Post (Amy Schumer) i spetsen håller på att utveckla en produkt med fruktfyllning som kan förändra allt. Givetvis måste Kellogg's haka på tåget och Cabana sätter ihop en utvecklingsgrupp bestående av Donna Stankowski (Melissa McCarthy) och en rad skeva "genier", men vägen till en fyrkantig "frukostgrejsimoj" som går att rosta är lång. Och vad ska den heta?
Läser man på lite - vilket jag pausade i skrivandet för att göra - så är delar av filmens berättelse sann, medan andra är överdrivna eller fabulerade för att göra filmen knasig och rolig. Och den är faktiskt lite småkul. Det är väldigt mycket referenser till varumärken och prylar som fanns eller kom fram under 60-talet. Till exempel spelar Kyle Dunnigan nyhetsankaret Walter Cronkite som i reklampauserna roar sig med skämtartiklar som röntgenglasögon samtidigt som han berättar om den usla relationen hemmavid. Ett skruvat inslag som bara blir roligare och roligare för varje gång det återvänder. Även många andra återkommande skämt och kändisimitationer roar mig under filmens gång.
"Unfrosted" är inget komiskt mästerverk, men ändå en ganska rolig 90-minutare.
Eller ja, det är visserligen sant men berättelsen återges på ett ganska tokigt vis som påminner om komedier från den tid den skildrar, nämligen det tidiga 60-talet. Till en början känns detta stilgrepp lite mossigt och jönsigt, men ju längre filmen går ju mer tycker jag om det och förstår poängen med det.
Seinfeld spelar utvecklingschefen Bob Cabana hos Kellogg's som trots en absolut framträdande roll på frukostflingemarknaden ändå känner att de behöver förändra sig för att hänga med och bli ledande. Av en slump får de reda på att konkurrenten Post, med knivskarpa Marjorie Post (Amy Schumer) i spetsen håller på att utveckla en produkt med fruktfyllning som kan förändra allt. Givetvis måste Kellogg's haka på tåget och Cabana sätter ihop en utvecklingsgrupp bestående av Donna Stankowski (Melissa McCarthy) och en rad skeva "genier", men vägen till en fyrkantig "frukostgrejsimoj" som går att rosta är lång. Och vad ska den heta?
Läser man på lite - vilket jag pausade i skrivandet för att göra - så är delar av filmens berättelse sann, medan andra är överdrivna eller fabulerade för att göra filmen knasig och rolig. Och den är faktiskt lite småkul. Det är väldigt mycket referenser till varumärken och prylar som fanns eller kom fram under 60-talet. Till exempel spelar Kyle Dunnigan nyhetsankaret Walter Cronkite som i reklampauserna roar sig med skämtartiklar som röntgenglasögon samtidigt som han berättar om den usla relationen hemmavid. Ett skruvat inslag som bara blir roligare och roligare för varje gång det återvänder. Även många andra återkommande skämt och kändisimitationer roar mig under filmens gång.
"Unfrosted" är inget komiskt mästerverk, men ändå en ganska rolig 90-minutare.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmens mest förbluffande scen är en återförening för Don Draper (Jon Hamm) och Roger Sterling (John Slattery) nästan tio år efter att "Mad Men". Scenen får mig omedelbart att vilja se om serien.
2. En annan förbluffande scen är en pastisch på Stormningen av Kapitolium, komplett med en hornförsedd ledare.
3. Filmen har växt fram ur ett ståuppskämt om Pop-Tarts som Jerry Seinfeld kört. Det finns även ett skämt om utgången mjölk i filmen som också är baserat på en av hans ståuppbitar.
2. En annan förbluffande scen är en pastisch på Stormningen av Kapitolium, komplett med en hornförsedd ledare.
3. Filmen har växt fram ur ett ståuppskämt om Pop-Tarts som Jerry Seinfeld kört. Det finns även ett skämt om utgången mjölk i filmen som också är baserat på en av hans ståuppbitar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
