Typiskt Wes Anderson. Vad annars?
FILMENDet slår mig nu när jag skriver om Wes Andersons elfte långfilm att jag helt missat den tionde - "The French Dispatch". Det är snudd på skandalöst eftersom jag verkligen ansträngt mig under DVDKritik.se:s existens att se till att samtliga av Andersons långfilmer recenserats. Tian måste ha passerat utanför radarn på något vis och därför har jag nu en anledning att leta upp den.
Hur som helst: "Asteroid City" är förstås en ganska typisk Anderson-film. Den har ungefär samma skådespelare som han brukar jobba med. Den har starka pastellfärger och intrikata scenerier. Den har vinkelräta och stela bildvinklar. Den har prydligt klädda och extra smarta ungdomar. Den har ett lekfullt sätt att berätta historien med hjälp av ett format som inte riktigt stämmer överens med moderna tiders sätt att berätta historier. Och så vidare. Det den inte har är Bill Murray - se Tre saker.
Likt exempelvis "The Grand Budapest Hotel" finns det en ramhistoria inuti en ramhistoria kring själva historien. Vi kan börja längst in, i den färgsprakande ökenstaden Asteroid City. Det är liten stad som byggts upp kring kratern efter en asteroid. Här ska det 1955 hållas en Junior Stargazer-mässa där påhittiga ungdomar ska premieras. Krigsfotografen Augie Steenbeck (Jason Schwartzman) anländer med sin begåvade son Woodrow (Jake Ryan) och tre döttrar. När bilen olämpligt nog havererar ringer Augie till sin svärfar Stanley Zak (Tom Hanks) som får komma till undsättning. I samband med detta tvingas Augie berätta för sina barn att deras sjuka mamma dog för tre veckor sedan.
En annan person som tagit sig till Asteroid City av samma anledningar som Augie är Marilyn Monroe-aktiga skådespelerskan Midge Campbell (Scarlett Johansson) med dottern Dinah (Grace Edwards). Medan ungdomarna fattar tycke för varandra utvecklar Augie och Midge en sorts relation genom motellrumsfönstrena. Något måste de göra, för efter att en utomjording helt plötsligt dykt upp och tagit asteroiden blir samtliga invånare och gäster i Asteroid City satta i karantän av militären och det tär på dem så småningom.
Men som sagt - den här historien är mitten av något annat och i själva verket är händelserna kring Asteroid City en pjäs skriven av legendaren Conrad Earp (Edward Norton) och regisserad av Schubert Green (Adrien Brody) och deras arbete med att fram och genomföra pjäsen är stoff för en tv-dokumentär ledd av en värd spelad av Bryan Cranston. Ramen kring ramen kring historien.
Det är lite snurrigt och jag kan ärligt talat tycka att den centrala historien hade kunnat fungera helt och hållet utan alla ramar, men samtidigt finns det en poäng med att den är en pjäs i något annat. Det förklarar det kulissiga utseendet. Allt det här är ju typiskt Wes Anderson - att ta något och krångla till det till något annat för att han kan och för att han älskar att berätta historier på fantasifulla och annorlunda vis och givetvis genom att förändra färg och form för att särskilja de olika delarna.
Filmen kvalar kanske inte in bland mina topp-3 på Anderson-listan men den är precis vad jag förväntade mig av filmen. Även om det är "typiskt Anderson" går det inte att bortse från att all den tid och energi som lagts ned för att göra något typisk Andersonskt givit ett imponerande och udda resultat.
Hur som helst: "Asteroid City" är förstås en ganska typisk Anderson-film. Den har ungefär samma skådespelare som han brukar jobba med. Den har starka pastellfärger och intrikata scenerier. Den har vinkelräta och stela bildvinklar. Den har prydligt klädda och extra smarta ungdomar. Den har ett lekfullt sätt att berätta historien med hjälp av ett format som inte riktigt stämmer överens med moderna tiders sätt att berätta historier. Och så vidare. Det den inte har är Bill Murray - se Tre saker.
Likt exempelvis "The Grand Budapest Hotel" finns det en ramhistoria inuti en ramhistoria kring själva historien. Vi kan börja längst in, i den färgsprakande ökenstaden Asteroid City. Det är liten stad som byggts upp kring kratern efter en asteroid. Här ska det 1955 hållas en Junior Stargazer-mässa där påhittiga ungdomar ska premieras. Krigsfotografen Augie Steenbeck (Jason Schwartzman) anländer med sin begåvade son Woodrow (Jake Ryan) och tre döttrar. När bilen olämpligt nog havererar ringer Augie till sin svärfar Stanley Zak (Tom Hanks) som får komma till undsättning. I samband med detta tvingas Augie berätta för sina barn att deras sjuka mamma dog för tre veckor sedan.
En annan person som tagit sig till Asteroid City av samma anledningar som Augie är Marilyn Monroe-aktiga skådespelerskan Midge Campbell (Scarlett Johansson) med dottern Dinah (Grace Edwards). Medan ungdomarna fattar tycke för varandra utvecklar Augie och Midge en sorts relation genom motellrumsfönstrena. Något måste de göra, för efter att en utomjording helt plötsligt dykt upp och tagit asteroiden blir samtliga invånare och gäster i Asteroid City satta i karantän av militären och det tär på dem så småningom.
Men som sagt - den här historien är mitten av något annat och i själva verket är händelserna kring Asteroid City en pjäs skriven av legendaren Conrad Earp (Edward Norton) och regisserad av Schubert Green (Adrien Brody) och deras arbete med att fram och genomföra pjäsen är stoff för en tv-dokumentär ledd av en värd spelad av Bryan Cranston. Ramen kring ramen kring historien.
Det är lite snurrigt och jag kan ärligt talat tycka att den centrala historien hade kunnat fungera helt och hållet utan alla ramar, men samtidigt finns det en poäng med att den är en pjäs i något annat. Det förklarar det kulissiga utseendet. Allt det här är ju typiskt Wes Anderson - att ta något och krångla till det till något annat för att han kan och för att han älskar att berätta historier på fantasifulla och annorlunda vis och givetvis genom att förändra färg och form för att särskilja de olika delarna.
Filmen kvalar kanske inte in bland mina topp-3 på Anderson-listan men den är precis vad jag förväntade mig av filmen. Även om det är "typiskt Anderson" går det inte att bortse från att all den tid och energi som lagts ned för att göra något typisk Andersonskt givit ett imponerande och udda resultat.
EXTRAMATERIALET
Inget. En sådan sorg - här hade jag verkligen velat haft en bakomfilm för att dels få veta tankarna bakom formen på filmen och dels för att förstå hur den filmats.
Tack och lov finns det inte mängder av spännande extramaterial på den amerikanska utgåvan utan enbart en fyradelad EPK på sju minuter som enligt uppgift inte ska vara speciellt märkvärdig.
Tack och lov finns det inte mängder av spännande extramaterial på den amerikanska utgåvan utan enbart en fyradelad EPK på sju minuter som enligt uppgift inte ska vara speciellt märkvärdig.
TRE SAKER
1. Detta är den första Wes Anderson-filmen sedan 1996:s "Bottle Rocket" som inte innehåller Bill Murray. Det beror på att Murray drog på sig Covid-19 precis när produktionen drog igång. Han ersattes av Steve Carell som spelar motellägaren i Asteroid City.
2. Covid-19 och framför allt karantänperioderna blev en inspiration till Anderson under manusskrivandet. "Jag tror inte att det hade varit en karantän i storyn om vi inte hade upplevt det. Det var inte medvetet - manusskrivandet är den mest improvisatoriska delen av hela processen. Den förlitar sig på att man inte har någonting.", har Anderson sagt.
3. Det var förstås väldigt länge sedan jag lade någon som helst vikt vid åldersgränser på filmer. "Asteroid City" är "Rek. från 7 år", vilket säkert är korrekt sett till hur mycket blod, våld och sex (det är faktiskt lite naket i filmen) det är, men vilken sjuåring skulle se "Asteroid City" med behållning?
2. Covid-19 och framför allt karantänperioderna blev en inspiration till Anderson under manusskrivandet. "Jag tror inte att det hade varit en karantän i storyn om vi inte hade upplevt det. Det var inte medvetet - manusskrivandet är den mest improvisatoriska delen av hela processen. Den förlitar sig på att man inte har någonting.", har Anderson sagt.
3. Det var förstås väldigt länge sedan jag lade någon som helst vikt vid åldersgränser på filmer. "Asteroid City" är "Rek. från 7 år", vilket säkert är korrekt sett till hur mycket blod, våld och sex (det är faktiskt lite naket i filmen) det är, men vilken sjuåring skulle se "Asteroid City" med behållning?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
