En kungligt mustig familjesaga
FILMENDet var kärlek vid första ögonkastet när jag såg "The Royal Tenenbaums" på bio när den gick upp i mars 2002. Jag ska inte säga att en helt ny värld öppnade sig för mig, men det var verkligen ett sådant där unikt tillfälle när en film verkligen gick rätt in i hjärtat.
Sedan dess har jag utforskat filmskaparen Wes Andersons värld (för han har verkligen en egen stil, eller en egen värld - och i och med har faktiskt en ny värld öppnat sig för mig...) gång på gång och jag gillar hans sätt att presentera sina historier, både rent berättarmässigt och visuellt.
"The Royal Tenenbaums" ger en annorlunda familjehistoria. Känslan i filmen är lätt mellankolisk vilket är resultat av hur familjefadern Royal Tenenbaum (Gene Hackman) behandlat sin familj. Samtidigt är han ytterst skyldig till att skiktet av mellankoli lyfts när han efter runt 20 år kommer tillbaka till sin familj.
Det hela börjar med en grundlig genomgång av familjens alla medlemmar där vi bland annat får veta att barnen Tenenbaum är genier inom olika områden. Chas hade ett ekonomiskt sinne redan som barn, adopterade Margot blev publicerad och erkänd pjäsförfattare innan tonåren och Richie var en tennistalang av sällan skådat slag. Som vuxna är situationen dock annorlunda. Chas (Ben Stiller) har sedan sin hustrus död varit besatt av att hålla sina söner Ari och Uzi säkra och berövar dem samtidigt på en normal barndom, Margot (Gwyneth Paltrow) är gift med neurologen Raleigh St. Clair (Bill Murray) med tillbringar större delen av dagarna inlåst i badrummet och Richie (Luke Wilson) kollapsade totalt som tennisstjärna och har dragit till sjöss.
Mamma Etheline (Anjelica Huston) bor kvar i det stora kråkslottet och är i allra högsta grad skyldig till barnens framgångar. Hon är fortfarande juridiskt gift med Royal, men hennes revisor (Danny Glover) har friat till henne.
När Royal får höra om detta tycker han att det är dags att nästla sig in i sin familj igen, speciellt som han är utblottad och utslängd från det hotell han bott på de senaste 20 åren. Han lyckas lura i sin ex-fru att han är dödssjuk och samtidigt som alla barnen flyttar tillbaka in i kråkslottet hamnar även Royal där, egentligen till ingens glädje. Möjligen Richies, för Chas har aldrig gillat sin far och Margot har fortfarande minnen av alla gånger hon presenterades som "min adopterade dotter" av fadern.
Det dröjer dock inte länge innan Royals lögn avslöjas och han kastas åter igen ut på gatan, men hans närvaro har startat en kedjereaktion av både god och ond karaktär och mycket mer ska hända familjen Tenenbaum innan filmen rullat klart.
Sättet Wes Anderson berättar filmen på - som han skrivit tillsammans med Owen Wilson som medverkar i filmen som grannen Eli - är spännande och oväntat. Det känns inte riktigt som den följer någon given mall, och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Detaljrikedomen, i så väl karaktärernas egenskaper som miljöerna de vistas i, är ytterligare en positiv del i det hela, precis som Andersons val av bildvinklar. Nästan alla bilder i filmen är tagna antingen rakt framifrån eller rakt från sidan, och om någon scen börjar i en annan vinkel så slutar den ofta i någon av de nämnda. Det ger ett mycket annorlunda utseende på filmen och är väldigt typiskt för Andersons filmmakande.
"The Royal Tenenbaums" var min första kontakt med Anderson och är av den anledningen mycket starkt rotad i mig, men jag är samtidigt inte helt säker på att det är hans absolut bästa film, men en given favorit är det i alla fall. En film att verkligen sjunka in i och njuta av både regissören och skådespelarnas felfria hantverk.
Sedan dess har jag utforskat filmskaparen Wes Andersons värld (för han har verkligen en egen stil, eller en egen värld - och i och med har faktiskt en ny värld öppnat sig för mig...) gång på gång och jag gillar hans sätt att presentera sina historier, både rent berättarmässigt och visuellt.
"The Royal Tenenbaums" ger en annorlunda familjehistoria. Känslan i filmen är lätt mellankolisk vilket är resultat av hur familjefadern Royal Tenenbaum (Gene Hackman) behandlat sin familj. Samtidigt är han ytterst skyldig till att skiktet av mellankoli lyfts när han efter runt 20 år kommer tillbaka till sin familj.
Det hela börjar med en grundlig genomgång av familjens alla medlemmar där vi bland annat får veta att barnen Tenenbaum är genier inom olika områden. Chas hade ett ekonomiskt sinne redan som barn, adopterade Margot blev publicerad och erkänd pjäsförfattare innan tonåren och Richie var en tennistalang av sällan skådat slag. Som vuxna är situationen dock annorlunda. Chas (Ben Stiller) har sedan sin hustrus död varit besatt av att hålla sina söner Ari och Uzi säkra och berövar dem samtidigt på en normal barndom, Margot (Gwyneth Paltrow) är gift med neurologen Raleigh St. Clair (Bill Murray) med tillbringar större delen av dagarna inlåst i badrummet och Richie (Luke Wilson) kollapsade totalt som tennisstjärna och har dragit till sjöss.
Mamma Etheline (Anjelica Huston) bor kvar i det stora kråkslottet och är i allra högsta grad skyldig till barnens framgångar. Hon är fortfarande juridiskt gift med Royal, men hennes revisor (Danny Glover) har friat till henne.
När Royal får höra om detta tycker han att det är dags att nästla sig in i sin familj igen, speciellt som han är utblottad och utslängd från det hotell han bott på de senaste 20 åren. Han lyckas lura i sin ex-fru att han är dödssjuk och samtidigt som alla barnen flyttar tillbaka in i kråkslottet hamnar även Royal där, egentligen till ingens glädje. Möjligen Richies, för Chas har aldrig gillat sin far och Margot har fortfarande minnen av alla gånger hon presenterades som "min adopterade dotter" av fadern.
Det dröjer dock inte länge innan Royals lögn avslöjas och han kastas åter igen ut på gatan, men hans närvaro har startat en kedjereaktion av både god och ond karaktär och mycket mer ska hända familjen Tenenbaum innan filmen rullat klart.
Sättet Wes Anderson berättar filmen på - som han skrivit tillsammans med Owen Wilson som medverkar i filmen som grannen Eli - är spännande och oväntat. Det känns inte riktigt som den följer någon given mall, och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Detaljrikedomen, i så väl karaktärernas egenskaper som miljöerna de vistas i, är ytterligare en positiv del i det hela, precis som Andersons val av bildvinklar. Nästan alla bilder i filmen är tagna antingen rakt framifrån eller rakt från sidan, och om någon scen börjar i en annan vinkel så slutar den ofta i någon av de nämnda. Det ger ett mycket annorlunda utseende på filmen och är väldigt typiskt för Andersons filmmakande.
"The Royal Tenenbaums" var min första kontakt med Anderson och är av den anledningen mycket starkt rotad i mig, men jag är samtidigt inte helt säker på att det är hans absolut bästa film, men en given favorit är det i alla fall. En film att verkligen sjunka in i och njuta av både regissören och skådespelarnas felfria hantverk.
EXTRAMATERIALET
Det är rikligt med extramaterial på denna utgåva, allt samlat på den andra skivan. Under samlingsnamnet "Scrapbook" finns produktionsfoton och stillbilder på teckningar, målningar och bokomslag som figurerar i filmen (även en kort radiointervju med en konstnär) samt två påskägg - en liten blooper och ett imponerande tallrikstrick.
"The Peter Bradley Show" figurerar i filmen då Eli intervjuas och spårar ur. Jag har ingen aning om detta faktiskt är ett äkta program eller inte och är det det så hoppas jag att det går på någon minimal lokal New York-kanal för detta är verkligen pinsamt dåligt. Bradley har samlat ihop några av de sannerligen mindre skådespelarna och ställer frågor till dem, men han är inte alls påläst, säger fel titlar och avbryter de halvt besvarade frågorna med ett oengagerat "That's interesting". Jag kan inte ens kolla klart på det, så dåligt är det.
"With the filmmaker" är ett högintressant porträtt av Anderson under produktionen av filmen. Det hoppar visserligen lite fram och tillbaka i tiden, men ger en givande inblick i hur han jobbar. Detta kompletteras av intressanta intervjuer med huvudpersonerna i filmen som både analyserar sina karaktärer och berättar om hur de hamnade i filmen.
Utöver detta finns två kortare bortklippta scener och filmens välkonstruerade trailers.
"The Peter Bradley Show" figurerar i filmen då Eli intervjuas och spårar ur. Jag har ingen aning om detta faktiskt är ett äkta program eller inte och är det det så hoppas jag att det går på någon minimal lokal New York-kanal för detta är verkligen pinsamt dåligt. Bradley har samlat ihop några av de sannerligen mindre skådespelarna och ställer frågor till dem, men han är inte alls påläst, säger fel titlar och avbryter de halvt besvarade frågorna med ett oengagerat "That's interesting". Jag kan inte ens kolla klart på det, så dåligt är det.
"With the filmmaker" är ett högintressant porträtt av Anderson under produktionen av filmen. Det hoppar visserligen lite fram och tillbaka i tiden, men ger en givande inblick i hur han jobbar. Detta kompletteras av intressanta intervjuer med huvudpersonerna i filmen som både analyserar sina karaktärer och berättar om hur de hamnade i filmen.
Utöver detta finns två kortare bortklippta scener och filmens välkonstruerade trailers.
TRE SAKER
1. Omslaget är utformat som ett fotografi över en gammal sliten bok, och det finns definitivt ett boktema i filmen. Nästan samtliga karaktärer har publicerat böcker och filmen inleds med att en "The Royal Tenenbaums"-bok lånas ut på ett bibliotek, och berättas sen i kapitel där man först ser en boksida med ungefär vad som händer innan filmen fortsätter.
2. Richies utseende, både som barn och som vuxen, innan han klipper och rakar sig är väldigt inspirerat av Björn Borg.
3. Berättarrösten i filmen är Alec Baldwins.
2. Richies utseende, både som barn och som vuxen, innan han klipper och rakar sig är väldigt inspirerat av Björn Borg.
3. Berättarrösten i filmen är Alec Baldwins.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Gene Hackman (9)
Gene Hackman (9)
