Ett hantverk att imponeras av
FILMENJag är inte speciellt insatt i Roald Dahl, varken som person eller författare, men jag har nog konsumerat mer än jag tror. Den eviga klassikern "Kalle och chokladfabriken" har väl "alla" läst så den finns garanterat på avbockningslistan. En som sannolikt läst Roald Dahl om och om igen - och kanske till och med varenda bokstav britten plitade ner - är den snillrika filmskaparen Wes Anderson. I bagaget har han ju Dahl-adaptionen "Den fantastiska räven". Det känns onekligen som Andersons detaljfyllda, dioramaaktiga bildspråk passar väldigt bra till Dahls snärtiga berättelser och "Den underbara historien om Henry Suger" är en match made in heaven.
Det ska sägas att "Den underbara historien om Henry Suger" är en av fyra Dahl-adaptioner Anderson pytsade ut på Netflix i rask följd med vissa återkommande skådespelare, men denna den första av kortfilmerna är avsevärt längre än de andra kvartslånga filmerna och därför den enda jag tänker recensera.
"Den underbara historien om Henry Suger" är en berättelse i en berättelse i en berättelse i en berättelse. Ja, fyra nivåer om jag räknar rätt. Roald Dahl (Ralph Fiennes) berättar om Henry Sugar (Benedict Cumberbatch) som läser en bok av
Dr. Chatterjee (Dev Patel) som handlar om Imdad Khan (Ben Kingsley) som berättar sin berättelse, och sen vänder narrativet nivå för nivå tills Henry Sugar använder den kunskap han lärt sig genom boken, nämligen att se utan att använda ögonen. Detta är något Khan har lärt sig av en Yogi genom att under många år jobba på att fokusera. Intressant, tycker Sugar, som är en spelberoende ungkarl och gärna vill "se" spelkort innan de läggs fram. Så Sugar jobbar på sitt fokus och kan så småningom se utan att använda ögonen och på så vis vinna enorma pengar på casino.
Jag skuile verkligen vilja älska "Den underbara historien om Henry Suger" men känner mig nästan attackerad av den blixtsnabba dialogen som verkligen känns som att det är Dahls novell bokstav för bokstav, från start till mål. Vilket det kanske inte är, men jag har förstått det som att Andersons adaption är väldigt trogen förlagan. Det är mer fascinerande än njutbart för mig men jag uppskattar verkligen hantverket bakom filmen. Både designen som är detaljrik och väldigt Andersonsk, med scenerier som går in i varandra på ett teaterliknande vis, och hur berättelsens presenteras. Dev Patels tjattriga Dr. Chatterjee med Richard Ayoade som mer sansat bollplank är kanske den mest udda berättaren i filmen.
Kul att se, men inte riktigt så givande för mig som jag hade hoppats. Och då har jag ändå sett den två gånger.
Det ska sägas att "Den underbara historien om Henry Suger" är en av fyra Dahl-adaptioner Anderson pytsade ut på Netflix i rask följd med vissa återkommande skådespelare, men denna den första av kortfilmerna är avsevärt längre än de andra kvartslånga filmerna och därför den enda jag tänker recensera.
"Den underbara historien om Henry Suger" är en berättelse i en berättelse i en berättelse i en berättelse. Ja, fyra nivåer om jag räknar rätt. Roald Dahl (Ralph Fiennes) berättar om Henry Sugar (Benedict Cumberbatch) som läser en bok av
Dr. Chatterjee (Dev Patel) som handlar om Imdad Khan (Ben Kingsley) som berättar sin berättelse, och sen vänder narrativet nivå för nivå tills Henry Sugar använder den kunskap han lärt sig genom boken, nämligen att se utan att använda ögonen. Detta är något Khan har lärt sig av en Yogi genom att under många år jobba på att fokusera. Intressant, tycker Sugar, som är en spelberoende ungkarl och gärna vill "se" spelkort innan de läggs fram. Så Sugar jobbar på sitt fokus och kan så småningom se utan att använda ögonen och på så vis vinna enorma pengar på casino.
Jag skuile verkligen vilja älska "Den underbara historien om Henry Suger" men känner mig nästan attackerad av den blixtsnabba dialogen som verkligen känns som att det är Dahls novell bokstav för bokstav, från start till mål. Vilket det kanske inte är, men jag har förstått det som att Andersons adaption är väldigt trogen förlagan. Det är mer fascinerande än njutbart för mig men jag uppskattar verkligen hantverket bakom filmen. Både designen som är detaljrik och väldigt Andersonsk, med scenerier som går in i varandra på ett teaterliknande vis, och hur berättelsens presenteras. Dev Patels tjattriga Dr. Chatterjee med Richard Ayoade som mer sansat bollplank är kanske den mest udda berättaren i filmen.
Kul att se, men inte riktigt så givande för mig som jag hade hoppats. Och då har jag ändå sett den två gånger.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Berättelsen finns på svenska utgiven i boken "Den underbara historien om Henry Sugar och fyra andra rysare" (1989), en översättning av "The Wonderful Story of Henry Sugar and Six More" (1977) som alltså verkar innehålla två berättelser färre än originalet.
2. I boken ingår även "Svanen" som är en av de övriga tre noveller som filmats. De andra två är "Råttfångaren" och "Poison".
3. Filmen inleds med Roald Dahl i sin skrivarstuga. Ralph Fiennes hade studerat arkivare på Dahl i miljön och improviserade lite för att komma i stämning, varpå Wes Anderson insisterade på att filma detta och det är så filmen börjar.
2. I boken ingår även "Svanen" som är en av de övriga tre noveller som filmats. De andra två är "Råttfångaren" och "Poison".
3. Filmen inleds med Roald Dahl i sin skrivarstuga. Ralph Fiennes hade studerat arkivare på Dahl i miljön och improviserade lite för att komma i stämning, varpå Wes Anderson insisterade på att filma detta och det är så filmen börjar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
