Godkänd debut som startade karriärer
FILMENAllting börjar någonstans och här, med "Bottle Rocket" startade Wes Anderson sin filmkarriär och bröderna Owen och Luke Wilson sina skådespelarkarriärer. Owen var med och skrev manuset tillsammans med Anderson. De hade träffats på University of Texas och blivit vänner.
Som ett stort fan av Andersons filmer är det spännande att leta sig tillbaka till debutfilmen efter att ha sett alla hans andra filmer. Föga oväntat känns filmen väldigt mycket som en debutfilm - Anderson har inte riktigt fått till det på samma sätt som hans senare filmer, vilket så klart beror både på budget och oerfarenhet, men samtidigt ser man tydligt spår av det som numera är typiskt "Andersonskt". Med andra ord: ett gott försök och uppenbarligen tillräckligt lyckat för att starta en karriär.
Filmen handlar om några smågangsters som försöker få till några stötar för att så småningom avancera uppåt och få respekt hos värre gangsters. Det hela inleds med att Anthony (Luke Wilson) muckar från ett behandlingshem där han vilat upp sig efter att ha blivit utbränd sig. Vännen Dignan (Owen Wilson) har inte fattat att Anthony lagt in sig frivilligt och har därför planerat en rymningsplan som Anthony nu spelar med i bara för att inte göra sin kompis ledsen. Redan här blir vi varse om Dignans egenskaper, för han är rena Charles-Ingvar Jönsson med överdrivet detaljerade planer för deras stötar. Hans ambition är att de slutligen ska imponera på den ökända Mr Henry (James Caan) och komma med i hans liga.
Tillsammans med kompisen Bob (Robert Musgrave) utför de några smårån och flyr fältet för att slå sig ned på ett motell under en period. Här kärar Anthony ned sig i städerskan Inez (Lumi Cavazos), men mot slutet av motellvistelsen splittras deras lilla gäng och alla går åt olika håll. Först ett halvår senare möts de igen. Då har Dignan fått en fot inne hos Mr Henry och det är dags att göra en ordentlig stöt, men det går förstås inte riktigt som de tänkt sig.
Filmen floppade på bio och fick dessutom det sämsta testbetyget någonsin för Columbia Pictures. Detta betyder dock inte att det är någon kalkon på något sätt, utan det är en godkänd film. Jag upplever dock att den saknar lite flyt och speciellt inledningen av filmen är lite rörig med en dialog där skådespelarna pratar i mun på varandra. Hade jag sett den här filmen när den kom 1996 så hade jag nog inte blivit så imponerad, men nu när jag har allt det övriga Anderson gjort i bagaget så blir det oundvikligen så att jag ser filmen med helt andra ögon.
"Bottle Rocket" tar sig dock mot slutet och det är som alltid underhållande och roligt att se klantiga tjuvar, och här skiter det sig rätt rejält må jag säga, så filmen är inte helt poänglös, men jag kan inte påstå att det är en film jag kommer att återvända till i samma utsträckning som Andersons övriga filmer. En charmig debut som bevisade att det fanns något att förfina hos både Anderson och bröderna Wilson, och som gav dem möjligheten att göra det.
Som ett stort fan av Andersons filmer är det spännande att leta sig tillbaka till debutfilmen efter att ha sett alla hans andra filmer. Föga oväntat känns filmen väldigt mycket som en debutfilm - Anderson har inte riktigt fått till det på samma sätt som hans senare filmer, vilket så klart beror både på budget och oerfarenhet, men samtidigt ser man tydligt spår av det som numera är typiskt "Andersonskt". Med andra ord: ett gott försök och uppenbarligen tillräckligt lyckat för att starta en karriär.
Filmen handlar om några smågangsters som försöker få till några stötar för att så småningom avancera uppåt och få respekt hos värre gangsters. Det hela inleds med att Anthony (Luke Wilson) muckar från ett behandlingshem där han vilat upp sig efter att ha blivit utbränd sig. Vännen Dignan (Owen Wilson) har inte fattat att Anthony lagt in sig frivilligt och har därför planerat en rymningsplan som Anthony nu spelar med i bara för att inte göra sin kompis ledsen. Redan här blir vi varse om Dignans egenskaper, för han är rena Charles-Ingvar Jönsson med överdrivet detaljerade planer för deras stötar. Hans ambition är att de slutligen ska imponera på den ökända Mr Henry (James Caan) och komma med i hans liga.
Tillsammans med kompisen Bob (Robert Musgrave) utför de några smårån och flyr fältet för att slå sig ned på ett motell under en period. Här kärar Anthony ned sig i städerskan Inez (Lumi Cavazos), men mot slutet av motellvistelsen splittras deras lilla gäng och alla går åt olika håll. Först ett halvår senare möts de igen. Då har Dignan fått en fot inne hos Mr Henry och det är dags att göra en ordentlig stöt, men det går förstås inte riktigt som de tänkt sig.
Filmen floppade på bio och fick dessutom det sämsta testbetyget någonsin för Columbia Pictures. Detta betyder dock inte att det är någon kalkon på något sätt, utan det är en godkänd film. Jag upplever dock att den saknar lite flyt och speciellt inledningen av filmen är lite rörig med en dialog där skådespelarna pratar i mun på varandra. Hade jag sett den här filmen när den kom 1996 så hade jag nog inte blivit så imponerad, men nu när jag har allt det övriga Anderson gjort i bagaget så blir det oundvikligen så att jag ser filmen med helt andra ögon.
"Bottle Rocket" tar sig dock mot slutet och det är som alltid underhållande och roligt att se klantiga tjuvar, och här skiter det sig rätt rejält må jag säga, så filmen är inte helt poänglös, men jag kan inte påstå att det är en film jag kommer att återvända till i samma utsträckning som Andersons övriga filmer. En charmig debut som bevisade att det fanns något att förfina hos både Anderson och bröderna Wilson, och som gav dem möjligheten att göra det.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. "Bottle Rocket" gjordes först som en kortfilm ett par år tidigare. Historien utvecklades sedan till denna långfilm.
2. Som alla andra Wes Anderson-filmer finns det en Criterion Collection-utgåva av filmen med massvis av exklusivt extramaterial och så klart ett betydligt snyggare omslag än det otroligt hemska som finns på denna utgåva.
3. Ett stort fan av filmen är Martin Scorsese som listat "Bottle Rocket" bland sina topp-10-filmer från 90-talet. I Criterion Collection-utgåvan ingår en text där Scorsese utrycker sin kärlek för filmen.
2. Som alla andra Wes Anderson-filmer finns det en Criterion Collection-utgåva av filmen med massvis av exklusivt extramaterial och så klart ett betydligt snyggare omslag än det otroligt hemska som finns på denna utgåva.
3. Ett stort fan av filmen är Martin Scorsese som listat "Bottle Rocket" bland sina topp-10-filmer från 90-talet. I Criterion Collection-utgåvan ingår en text där Scorsese utrycker sin kärlek för filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Luke Wilson (14)
Luke Wilson (14)
