Juni 2002 hela veckan
FILMENDet är Amelias (Hedda Stiernstedt) 40-årsdag och livet är piss. Hon är kvar i småstaden hon växte upp i och har inga direkta vänner. Till råga på allt får hon sparken. Eller säger upp sig själv. Det är lite oklart. På väg hem mellanlandar hon på den lokala pizzerian för att sänka lite alkohol som tröst. Då träffar hon plötsligt Fiona (Tove Edfeldt), hennes bästa vän från barndomen som hon delade sin födelsedag med men gled i från under gymnasietiden. Nu är Fiona en välkänd musikartist och betydligt mer lyckad än Amelia.
Mötet drar igång minnen om deras barndom tillsammans och om den där tidskapseln de grävde ned med ambitionen om att gräva upp den tillsammans på deras 18-årsdag, vilket aldrig skedde eftersom de hade glidit isär och Amelia hade ett annat liv då. Tänk om hon kunde få fylla 18 igen? När hon fått lite för mycket av det goda uppmanas hon till lite frisk luft och då ger hon sig iväg för att gräva upp tidskapseln men i samband med det blir hon påkörd av en lastbil och...
...vaknar upp på sin 18-årsdag till ljudet av sin mammas (Vanna Rosenberg) och pappas (Per Fritzell) sjungande gratulationer. Amelia förstår ingenting - har hennes föräldrar återskapat hennes flickrum från 2002 in i minsta detalj? Hon förstår heller ingenting när hennes dåvarande bästis Moa (Elinor Silfversparre) plockar upp henne och när hon återser sin dåvarande kille Max (Maxwell Cunningham). Och skoldagen med en redovisning om hinduism som hon absolut inte kommer ihåg blir förstås förvirrande och blir ännu underligare när det är framträdanden i aulan och Fiona (Miriam Ingrid) sjunger och spelar trots att alla går. Men den legendariska festen är kvar och efter den...
...vaknar hon upp på sin 18-årsdag till ljudet av sin mammas och pappas sjungande gratulationer. Amelia förstår ingenting - det var ju i går? Snart ska hon inse att hon fastnat i en tidsloop som hon inte vet hur hon ska ta sig ur.
Tjena "Måndag hela veckan"... Lyckligtvis har manusförfattarna förstått att de inte uppfunnit hjulet utan låter filmen "Måndag hela veckan" vara en del av "One More Time", och tur är det för annars hade det varit snudd på pinsamt. Men eftersom jag och många andra kan Bill Murray-klassikern utantill blir denna film inte någon större överraskning utan behållningen blir att försöka lista ut vad som blir nyckeln för Amelia att komma ur loopen.
Det är förstås inte den enda behållningen utan det är småcharmig och fullt godkänd komedi med många referenser till det tidiga 2000-talets trender och aktualiteter. Bara drygt 20 år sedan, men ändå så länge sedan på många plan, ska det visa sig. Men det är skoj med nostalgitrippar till just den här tiden. Det har vi inte sett så mycket av ännu. Så det är ju några andra saker på pluskontot även om filmen i stort inte överraskar i sin berättelse.
Mötet drar igång minnen om deras barndom tillsammans och om den där tidskapseln de grävde ned med ambitionen om att gräva upp den tillsammans på deras 18-årsdag, vilket aldrig skedde eftersom de hade glidit isär och Amelia hade ett annat liv då. Tänk om hon kunde få fylla 18 igen? När hon fått lite för mycket av det goda uppmanas hon till lite frisk luft och då ger hon sig iväg för att gräva upp tidskapseln men i samband med det blir hon påkörd av en lastbil och...
...vaknar upp på sin 18-årsdag till ljudet av sin mammas (Vanna Rosenberg) och pappas (Per Fritzell) sjungande gratulationer. Amelia förstår ingenting - har hennes föräldrar återskapat hennes flickrum från 2002 in i minsta detalj? Hon förstår heller ingenting när hennes dåvarande bästis Moa (Elinor Silfversparre) plockar upp henne och när hon återser sin dåvarande kille Max (Maxwell Cunningham). Och skoldagen med en redovisning om hinduism som hon absolut inte kommer ihåg blir förstås förvirrande och blir ännu underligare när det är framträdanden i aulan och Fiona (Miriam Ingrid) sjunger och spelar trots att alla går. Men den legendariska festen är kvar och efter den...
...vaknar hon upp på sin 18-årsdag till ljudet av sin mammas och pappas sjungande gratulationer. Amelia förstår ingenting - det var ju i går? Snart ska hon inse att hon fastnat i en tidsloop som hon inte vet hur hon ska ta sig ur.
Tjena "Måndag hela veckan"... Lyckligtvis har manusförfattarna förstått att de inte uppfunnit hjulet utan låter filmen "Måndag hela veckan" vara en del av "One More Time", och tur är det för annars hade det varit snudd på pinsamt. Men eftersom jag och många andra kan Bill Murray-klassikern utantill blir denna film inte någon större överraskning utan behållningen blir att försöka lista ut vad som blir nyckeln för Amelia att komma ur loopen.
Det är förstås inte den enda behållningen utan det är småcharmig och fullt godkänd komedi med många referenser till det tidiga 2000-talets trender och aktualiteter. Bara drygt 20 år sedan, men ändå så länge sedan på många plan, ska det visa sig. Men det är skoj med nostalgitrippar till just den här tiden. Det har vi inte sett så mycket av ännu. Så det är ju några andra saker på pluskontot även om filmen i stort inte överraskar i sin berättelse.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är regisserad av Jonatan Etzler. Det är hans långfilmsdebut. På cv:t finns en rad kortfilmer och jobb som "second unit"-regissör på några avsnitt av "Björnstad".
2. Och manuset/storyn är skriven av Sofie Forsman, Tove Forsman och Mikael Ljung som tillsammans och individuellt har jobbat med serier som "Young Royals", "Sommaren 85", "The Playlist" och "Handen på hjärtat".
3. Ett återkommande inslag under Amelias 18-årsdag är ett skolframträdande där några tjejer dansar och sjunger till "The Ketchup Song (Aserejé)" och Max frågar om låten är ny? Min fru frustade i soffan och menade att den var en 90-talslåt, men Google berättade för mig att låten släpptes 29 juli 2002, vilket var en och en halv månad efter scenens datum. Alltså var den så in i helvete ny! En så kallad anakronistisk tabbe.
2. Och manuset/storyn är skriven av Sofie Forsman, Tove Forsman och Mikael Ljung som tillsammans och individuellt har jobbat med serier som "Young Royals", "Sommaren 85", "The Playlist" och "Handen på hjärtat".
3. Ett återkommande inslag under Amelias 18-årsdag är ett skolframträdande där några tjejer dansar och sjunger till "The Ketchup Song (Aserejé)" och Max frågar om låten är ny? Min fru frustade i soffan och menade att den var en 90-talslåt, men Google berättade för mig att låten släpptes 29 juli 2002, vilket var en och en halv månad efter scenens datum. Alltså var den så in i helvete ny! En så kallad anakronistisk tabbe.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
