Tre generationer kvinnor för 35 år sedan
FILMENNostalgin går i topp när SVT bjuder på "Sommaren 85". Ja i alla fall för vi som var hyfsat med i matchen när den sommaren passerade för 35 år sedan. Själv var jag tolv år och nästan jämngammal med den yngre generationen i familjen Westerlund som är i fokus i denna sexdelade dramakomedi. Det är Lena (Elina Sätterman) som går ut nian och räknar dagarna till den så efterlängtade språkresan till Hastings. Om nu mamma Åsa (Emma Broomé) betalar in avgiften i tid, förstås...
Åsa jobbar på mentalsjukhuset i den lilla orten Braxinge. Här finns det inte mycket att göra än att skvallra. Något som Åsa vet mycket väl. Hon var visserligen en vild manslukerska 15 år tidigare, men den stämpeln får hon dras med fortfarande trots att hon inte har något som helst kärleksliv. Lena har hon fått uppfostra som ensamstående mamma, även om mormor Barbro (Lotta Tejle) och morfar Stickan (Mats Blomgren) finns nära till hands. Åtminstone Barbro och hon är väldigt nära till hands.
Kanske för nära. Hon är "mattant" men även Braxinges stora projektledare. Den som drar igång och slutför allmänna projekt. Inte sällan gör hon mer än sina egna uppgifter. Nu roddar hon med Korvfesten, ett evenemang som ska få Braxingeborna att stanna kvar i stan och inte åka till grannstaden Hamnhättan. Det är många viljor och alla tycker inte om Barbro.
Åsa får en ny chef på mentalsjukhuset och då försvinner den överenskommelse hon gjort med den tidigare chefen om att få flera månaders lön utbetalt i förskott, vilket skulle gå till språkreseräkningen. Plötsligt ser det mörkt ut för Lena som dock är fiffig och drar igång en liten verksamhet där hon säljer feltrycka porrtidningar tillsammans med bästa kompisen Sussie (Klara Kry). Pengarna rullar snabbt in, kanske blir det en resa trots allt?
Utan att gå händelserna i förväg kan man säga att sommaren 1985 blir en prövning för de tre generationerna. Vänskap, relationer och äktenskap sätts på spel när sommartiden blir minst sagt omtumlande.
Det här är en trevlig miniserie med både skratt och allvar. Det vore fel att säga att det är en perfekt tv-serie, men jag fann god underhållning i den och har man en lång kväll över går det att klämma den i ett streck, eller möjligen dela upp den på två kvällar som jag gjorde.
Skådespelet är övervägande bra. Lotta Tejle är stabil veteran vid det här laget som är bra i den här typen av roller. Det är när det kommer till kritan en karaktär som har vissa likheter med hennes studierektor i "Enkelstöten", men Barbro är lite mer komplicerad. Emma Broomé, som gjort en rolig karaktär som snål sportaffärsinnehavare i fjällkomedin "Andra åket", får här göra sin första huvudroll och bär upp serien fint. Även nykomlingen Elina Sätterman gör fint i från sig. Ett tänkbart framtidsnamn.
Jag tycker det är kul med perioddramer, speciellt perioder som man själv har ett minne av. Fram för mer 80-tal i tv!
Åsa jobbar på mentalsjukhuset i den lilla orten Braxinge. Här finns det inte mycket att göra än att skvallra. Något som Åsa vet mycket väl. Hon var visserligen en vild manslukerska 15 år tidigare, men den stämpeln får hon dras med fortfarande trots att hon inte har något som helst kärleksliv. Lena har hon fått uppfostra som ensamstående mamma, även om mormor Barbro (Lotta Tejle) och morfar Stickan (Mats Blomgren) finns nära till hands. Åtminstone Barbro och hon är väldigt nära till hands.
Kanske för nära. Hon är "mattant" men även Braxinges stora projektledare. Den som drar igång och slutför allmänna projekt. Inte sällan gör hon mer än sina egna uppgifter. Nu roddar hon med Korvfesten, ett evenemang som ska få Braxingeborna att stanna kvar i stan och inte åka till grannstaden Hamnhättan. Det är många viljor och alla tycker inte om Barbro.
Åsa får en ny chef på mentalsjukhuset och då försvinner den överenskommelse hon gjort med den tidigare chefen om att få flera månaders lön utbetalt i förskott, vilket skulle gå till språkreseräkningen. Plötsligt ser det mörkt ut för Lena som dock är fiffig och drar igång en liten verksamhet där hon säljer feltrycka porrtidningar tillsammans med bästa kompisen Sussie (Klara Kry). Pengarna rullar snabbt in, kanske blir det en resa trots allt?
Utan att gå händelserna i förväg kan man säga att sommaren 1985 blir en prövning för de tre generationerna. Vänskap, relationer och äktenskap sätts på spel när sommartiden blir minst sagt omtumlande.
Det här är en trevlig miniserie med både skratt och allvar. Det vore fel att säga att det är en perfekt tv-serie, men jag fann god underhållning i den och har man en lång kväll över går det att klämma den i ett streck, eller möjligen dela upp den på två kvällar som jag gjorde.
Skådespelet är övervägande bra. Lotta Tejle är stabil veteran vid det här laget som är bra i den här typen av roller. Det är när det kommer till kritan en karaktär som har vissa likheter med hennes studierektor i "Enkelstöten", men Barbro är lite mer komplicerad. Emma Broomé, som gjort en rolig karaktär som snål sportaffärsinnehavare i fjällkomedin "Andra åket", får här göra sin första huvudroll och bär upp serien fint. Även nykomlingen Elina Sätterman gör fint i från sig. Ett tänkbart framtidsnamn.
Jag tycker det är kul med perioddramer, speciellt perioder som man själv har ett minne av. Fram för mer 80-tal i tv!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Mycket energi har lagts på att göra "allt" korrekt tidsmässigt. Kläder, frisyrer, tv-program, ja - allt möjligt. Då är det fruktansvärt irriterande att i en scen som utspelar sig i en godisaffär kan man se väldigt moderna chips- och ostbågspåsar bland tidstypiska reklamskyltar för Loranga och sådant. Sådant dumt slarv!
2. Musiken i serien är givetvis tidstypisk också och det är i många fall inte de allra största hitsen från tiden som spelas. Vinjettmusiken är till exempel Niklas Strömstedt-skrivna "Jag vet, jag vet" med Lili & Sussie släppt just 1985 som jag nog aldrig hört tidigare.
3. En annan 80-talsfigur, Staffan Ling, är med som skådespelare. Han spelar en mordbrännare som har viss perifer betydelse för handlingen.
2. Musiken i serien är givetvis tidstypisk också och det är i många fall inte de allra största hitsen från tiden som spelas. Vinjettmusiken är till exempel Niklas Strömstedt-skrivna "Jag vet, jag vet" med Lili & Sussie släppt just 1985 som jag nog aldrig hört tidigare.
3. En annan 80-talsfigur, Staffan Ling, är med som skådespelare. Han spelar en mordbrännare som har viss perifer betydelse för handlingen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
