80-talet ringde
FILMENNär den här filmen väl hade biopremiär, till viss del uppbromsad av pandemin, kändes det lite som den där filmen biograferna hade väntat på. Den klassiska blockbustern som fyllde salongerna på nytt. Och snacket gick om en film som var något extra. Även om jag gillade "Top Gun" (1986) så sprang jag inte till biografen för att se "Top Gun Maverick" och när jag nu sett den hemma i tv-soffan känner jag mig lite undrande. Var det det här som golvade folk?
I extramaterialet är det tydligt att filmen helt och hållet har varit beroende av Tom Cruise. Han har under åren bombarderats med förfrågningar om en uppföljare men tydligt signalerat att det måste vara något extraordinärt. Ser man till den historia som "Top Gun: Maverick" berättar så är det i alla fall inte den som är det extraordinära 35 år senare. Nej, det som har varit viktigast är att tekniken kommit så långt att det går att filma ännu mer extrema flygscener än vad som gjorts tidigare. Där har man definitivt lyckats. Jag ska inte säga att jag är en sådan person som blir till mig av spektakulära flygscener, men med facit i handen är det förstås svårt att bortse från att "Top Gun: Maverick" bjuder på väldigt mycket av den varan och kanske kommer ingen annan film att matcha den ur den synvinkeln. Om inte Tom Cruise säger ja till ytterligare en uppföljare framöver. Det kanske inte behöver gå ytterligare 35 år...
Tiden har passerat även i filmens värld. Pete "Maverick" Mitchell (Cruise) är fortfarande kapten men för tillfället involverad i ett svindyrt utvecklingsprojekt av ett nytt plan som på sikt ska kunna uppnå Mach 10 (tio gånger ljudets hastighet). När filmen börjar är det dags att testa planet i Mach 9, men när en admiral (Ed Harris) hastigt dyker upp för att stänga ned programmet, pressar Maverick upp planet i Mach 10 och lite mer trots sina teknikers instruktioner. Det går som det går, men Maverick överlever förstås. Dock blir han bestraffad genom att bli lärare på TOPGUN-skolan. Detta tack vare sin gamla nemesis Tom "Iceman" Kazansky (Val Kilmer), numera admiral med en hel del att säga till om. Egentligen skulle Maverick fått foten men Iceman räddade honom.
Plötsligt är det Maverick som är "farfar" på skolan och har en samling kaxiga ungtuppar som ska formas och bli ett team. Tiden är knapp för ett snudd på omöjligt uppdrag väntar där amerikanerna ska oskadliggöra en urananläggning i ett icke-nämnt land. För att de ska lyckas krävs avancerade flygkunskaper och mirakel. Men det behövs också ett team som verkligen är just det, och det är inte fallet än. I gruppen finns Bradley "Rooster" Bradshaw (Miles Teller) son till Mavericks gamla partner Goose som omkom i första filmen och Rooster är fylld av hat mot Maverick av flera olika anledningar. Detta ser gruppens allra kaxigaste medlem (och därmed denna films motsvarighet till Iceman), Jake "Hangman" Seresin (Glen Powell), till att dra nytta av och skapa spänning i gänget.
Mycket behöver falla på plats om Maverick ska klara av sitt uppdrag. Hur ska det gå?
Ja, hur kan det egentligen sluta? Just det är kanske det minst spännande i hela filmen. Som synes av min sammanfattning ovan så är upplägget snartlikt föregångaren och det är snudd på parodiskt när scen efter scen påminner om första filmen. Självklart är filmskaparna medvetna om vilken film de gör, men jag önskar att det kunde varit lite mindre övertydligt. Förtexterna är samma typ av collagebilder på flygplan och hangarfartyg och nog fasen dundrar "Danger Zone" på som soundtrack. En rolig passning? Mja, snarare en förvarning om att 80-talet i allra högsta grad är närvarande.
Tonen och känslan är i princip exakt som i den första filmen och det känns stundtals nästan som det är en parodi på "Top Gun" vi får se, som gör sig rolig över klichéer och stereotypa gestaltningar. Men det är på riktigt och för mig blir det lite av en kortslutning någonstans. Jag har nostalgiska känslor för originalet och den tidens filmer, men i dag vill jag inte att moderna filmer ska fastna i gamla mönster utan ge något nytt. Nya känslor, nya utmaningar för tittaren.
Jag säger inte att "Top Gun: Maverick" är usel, men jag måste ändå säga att jag är besviken på den. Vill man ha en uppföljare till "Top Gun" som känns som den gjordes året efteråt så kommer man förstås inte bli besviken. Men det ville jag inte ha.
I extramaterialet är det tydligt att filmen helt och hållet har varit beroende av Tom Cruise. Han har under åren bombarderats med förfrågningar om en uppföljare men tydligt signalerat att det måste vara något extraordinärt. Ser man till den historia som "Top Gun: Maverick" berättar så är det i alla fall inte den som är det extraordinära 35 år senare. Nej, det som har varit viktigast är att tekniken kommit så långt att det går att filma ännu mer extrema flygscener än vad som gjorts tidigare. Där har man definitivt lyckats. Jag ska inte säga att jag är en sådan person som blir till mig av spektakulära flygscener, men med facit i handen är det förstås svårt att bortse från att "Top Gun: Maverick" bjuder på väldigt mycket av den varan och kanske kommer ingen annan film att matcha den ur den synvinkeln. Om inte Tom Cruise säger ja till ytterligare en uppföljare framöver. Det kanske inte behöver gå ytterligare 35 år...
Tiden har passerat även i filmens värld. Pete "Maverick" Mitchell (Cruise) är fortfarande kapten men för tillfället involverad i ett svindyrt utvecklingsprojekt av ett nytt plan som på sikt ska kunna uppnå Mach 10 (tio gånger ljudets hastighet). När filmen börjar är det dags att testa planet i Mach 9, men när en admiral (Ed Harris) hastigt dyker upp för att stänga ned programmet, pressar Maverick upp planet i Mach 10 och lite mer trots sina teknikers instruktioner. Det går som det går, men Maverick överlever förstås. Dock blir han bestraffad genom att bli lärare på TOPGUN-skolan. Detta tack vare sin gamla nemesis Tom "Iceman" Kazansky (Val Kilmer), numera admiral med en hel del att säga till om. Egentligen skulle Maverick fått foten men Iceman räddade honom.
Plötsligt är det Maverick som är "farfar" på skolan och har en samling kaxiga ungtuppar som ska formas och bli ett team. Tiden är knapp för ett snudd på omöjligt uppdrag väntar där amerikanerna ska oskadliggöra en urananläggning i ett icke-nämnt land. För att de ska lyckas krävs avancerade flygkunskaper och mirakel. Men det behövs också ett team som verkligen är just det, och det är inte fallet än. I gruppen finns Bradley "Rooster" Bradshaw (Miles Teller) son till Mavericks gamla partner Goose som omkom i första filmen och Rooster är fylld av hat mot Maverick av flera olika anledningar. Detta ser gruppens allra kaxigaste medlem (och därmed denna films motsvarighet till Iceman), Jake "Hangman" Seresin (Glen Powell), till att dra nytta av och skapa spänning i gänget.
Mycket behöver falla på plats om Maverick ska klara av sitt uppdrag. Hur ska det gå?
Ja, hur kan det egentligen sluta? Just det är kanske det minst spännande i hela filmen. Som synes av min sammanfattning ovan så är upplägget snartlikt föregångaren och det är snudd på parodiskt när scen efter scen påminner om första filmen. Självklart är filmskaparna medvetna om vilken film de gör, men jag önskar att det kunde varit lite mindre övertydligt. Förtexterna är samma typ av collagebilder på flygplan och hangarfartyg och nog fasen dundrar "Danger Zone" på som soundtrack. En rolig passning? Mja, snarare en förvarning om att 80-talet i allra högsta grad är närvarande.
Tonen och känslan är i princip exakt som i den första filmen och det känns stundtals nästan som det är en parodi på "Top Gun" vi får se, som gör sig rolig över klichéer och stereotypa gestaltningar. Men det är på riktigt och för mig blir det lite av en kortslutning någonstans. Jag har nostalgiska känslor för originalet och den tidens filmer, men i dag vill jag inte att moderna filmer ska fastna i gamla mönster utan ge något nytt. Nya känslor, nya utmaningar för tittaren.
Jag säger inte att "Top Gun: Maverick" är usel, men jag måste ändå säga att jag är besviken på den. Vill man ha en uppföljare till "Top Gun" som känns som den gjordes året efteråt så kommer man förstås inte bli besviken. Men det ville jag inte ha.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är, utöver två musikvideor ( "Hold My Hand", Lady Gaga och "I Ain't Worried", Onerepublic) ungefär en halvtimme med tydligt fokus på flygdelen av filmen. Det handlar om hur skådespelarna blev tränade till att bli riktiga, flygande piloter, av experter och Tom Cruise som vurmar extra mycket för detta. Det ger onekligen en viss tyngd till filmens kvalitet. Vidare tittar vi närmare på den filmteknik som utvecklats speciellt för att kunna filma i och ur omöjliga vinklar och vrår i flygplanen. Lite mer om Tom Cruises kärlek till flygandet får vi också innan vi landar i en featurette om det hypersoniska plan som designades till filmens inledning.
Det är med andra ord inget speciellt extramaterial om storyn i filmen och det förvånar mig inte. Det är ju inte det som är grejen, uppenbarligen.
Det är med andra ord inget speciellt extramaterial om storyn i filmen och det förvånar mig inte. Det är ju inte det som är grejen, uppenbarligen.
TRE SAKER
1. Miles Teller har fått en liten mustasch till denna film vilket gör att han är väldigt lik hur Anthony Edwards såg ut som Roosters pappa Goose.
2. Utöver Val Kilmer, vars roll i filmen är lite märklig, tror jag inte att det är någon mer från originalfilmen som är med. Däremot är det en del karaktärer som framställs som att vi tittare ska veta vilka det är, till exempel Jennifer Connelly som spelar barägaren Penny Benjamin som Maverick har någon sorts historia med.
3. Filmen tillägnas fint till avlidne Tony Scott som regisserade originalet. Denna är regisserad av Joseph Kosinski som tidigare jobbat tillsammans med Tom Cruise i scififilmen "Oblivion"
2. Utöver Val Kilmer, vars roll i filmen är lite märklig, tror jag inte att det är någon mer från originalfilmen som är med. Däremot är det en del karaktärer som framställs som att vi tittare ska veta vilka det är, till exempel Jennifer Connelly som spelar barägaren Penny Benjamin som Maverick har någon sorts historia med.
3. Filmen tillägnas fint till avlidne Tony Scott som regisserade originalet. Denna är regisserad av Joseph Kosinski som tidigare jobbat tillsammans med Tom Cruise i scififilmen "Oblivion"
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
