Udda, obehagligt och oförklarligt
FILMENSist en film signerad Yorgos Lanthimos hamnade i min recensionshög tog jag ett beslut om att se filmen ensam och inte ens föreslå den till min fru för gemensam tittning. Det var "The Lobster", en minst sagt udda film som jag ändå gillade. Den här gången var det frun som valde Lanthimos "The Killing of a Sacred Deer" ur en hög med tre filmer, och två timmar senare fick hon betala för valet.
Att Lanthimos gör smått udda filmer är lika självklart som att svenskar plockar fram grillutrustningen så fort termometern visar över fem grader plus. "The Killing of a Sacred Deer" skulle man kanske kunna sortera in i det lite luddiga facket magisk realism eftersom det är en del oförklarliga inslag i historien. En recension från norska dagstidningen Bergens Tidende citeras på omslaget: "Fascinerande, full av mörk humor" och humor är kanske inte vad jag upplever när jag ser filmen. Gränsen mellan svart humor och absurditeter är kanske hårfin, och absurd är filmen absolut.
Colin Farrell spelar hjärtkirurgen Steven Murphy som är framgångsrik på jobbet och har en väl fungerande familj hemma. Eller, jag vet inte riktigt hur man ska beskriva familjen. Ganska snabbt ser vi att Steven har ett annorlunda sexliv med frun Anna (Nicole Kidman) och att barnen Kim (Raffey Cassidy) och Bob (Sunny Suljic) inte verkar dölja någonting för sina föräldrar eller andra.
Det udda i historien är att Steven umgås intensivt med en tonårsgrabb, Martin (Barry Keoghan). Varför de umgås är oklart inledningsvis och som tittare är det lätt att dra olika slutsatser, men Steven gör ingen hemlighet av att han träffar Martin utan presenterar honom för både kollegor och sin egen familj. Stevens son Bob är avvaktande tveksam till Martin medan dottern Kim blir kär. Anna är imponerad av Martins artighet.
Men så äter sig Martin sakta in i familjen och det får oförklarliga konsekvenser, och vi får så småningom en förklaring till varför Steven och Martin träffas och vilket ultimatum grabben ställer för att situationen som uppstår ska lösas. Priset Steven får betala är dyrt, väldigt dyrt.
Beskrivet på det här viset känns "The Killing of a Sacred Deer" som en ganska normal thriller, men den är skruvad. Den innehåller oförklarliga inslag som tittaren själv får leta förklaringar till och stämningen i historien är otroligt udda. Inget av detta är någon överraskning för mig med "The Lobster" i hyfsat färskt minne, men den filmen var avsevärt mer underhållande än vad "The Killing of a Sacred Deer" är. Den är snarare obehaglig och lätt otrevlig, men för den delen inte dålig. Bara väldigt udda.
Att Lanthimos gör smått udda filmer är lika självklart som att svenskar plockar fram grillutrustningen så fort termometern visar över fem grader plus. "The Killing of a Sacred Deer" skulle man kanske kunna sortera in i det lite luddiga facket magisk realism eftersom det är en del oförklarliga inslag i historien. En recension från norska dagstidningen Bergens Tidende citeras på omslaget: "Fascinerande, full av mörk humor" och humor är kanske inte vad jag upplever när jag ser filmen. Gränsen mellan svart humor och absurditeter är kanske hårfin, och absurd är filmen absolut.
Colin Farrell spelar hjärtkirurgen Steven Murphy som är framgångsrik på jobbet och har en väl fungerande familj hemma. Eller, jag vet inte riktigt hur man ska beskriva familjen. Ganska snabbt ser vi att Steven har ett annorlunda sexliv med frun Anna (Nicole Kidman) och att barnen Kim (Raffey Cassidy) och Bob (Sunny Suljic) inte verkar dölja någonting för sina föräldrar eller andra.
Det udda i historien är att Steven umgås intensivt med en tonårsgrabb, Martin (Barry Keoghan). Varför de umgås är oklart inledningsvis och som tittare är det lätt att dra olika slutsatser, men Steven gör ingen hemlighet av att han träffar Martin utan presenterar honom för både kollegor och sin egen familj. Stevens son Bob är avvaktande tveksam till Martin medan dottern Kim blir kär. Anna är imponerad av Martins artighet.
Men så äter sig Martin sakta in i familjen och det får oförklarliga konsekvenser, och vi får så småningom en förklaring till varför Steven och Martin träffas och vilket ultimatum grabben ställer för att situationen som uppstår ska lösas. Priset Steven får betala är dyrt, väldigt dyrt.
Beskrivet på det här viset känns "The Killing of a Sacred Deer" som en ganska normal thriller, men den är skruvad. Den innehåller oförklarliga inslag som tittaren själv får leta förklaringar till och stämningen i historien är otroligt udda. Inget av detta är någon överraskning för mig med "The Lobster" i hyfsat färskt minne, men den filmen var avsevärt mer underhållande än vad "The Killing of a Sacred Deer" är. Den är snarare obehaglig och lätt otrevlig, men för den delen inte dålig. Bara väldigt udda.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Titeln är plockad från en tragei av Euripedes, "Ifigeneia i Tauris", skriven 410 före kristus. Det finns referenser till detta verk i filmen.
2. Det finns även referenser till "Måndag hela veckan", en film som inte heller förklarar det oförklarliga som sker.
3. Yorgos Lanthimos belönades under Cannesfestivalen med priset för bästa manus tillsammans med Lynne Ramsay för "You Were Never Really Here".
2. Det finns även referenser till "Måndag hela veckan", en film som inte heller förklarar det oförklarliga som sker.
3. Yorgos Lanthimos belönades under Cannesfestivalen med priset för bästa manus tillsammans med Lynne Ramsay för "You Were Never Really Here".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Colin Farrell (20)
Colin Farrell (20)
