Svart underhållning, filosofiska funderingar
FILMENDe tre barnen sitter hemma och försöker hitta på något att göra. De bestämmer sig för en uthållighetstävling. Den som sist håller kvar fingret under varmvattenkranen vinner. Kanske inte osannolikt att några barn skulle få för sig att göra detta, men "barnen" i det här fallet är över tjugo år gamla och har helt klart inte alla hästar hemma.
Pappan och mamman håller sin son och båda döttrar kvar i hemmet. Utanför staketet kan man helt enkelt inte gå, där måste man köra bil. För att få komma utanför staketet krävs att man tappat ena hörntanden (en "dogtooth"), och för att få köra bil krävs att tanden ska ha växt tillbaka.
Denna och andra lögner har barnen vuxit upp med i föräldrarnas försök att förhindra att världen utanför ska ge dem dåliga influenser. Förstås kan det hela inte hålla för evigt...
Jag blir glad när jag ser en film som har något att säga, och som har konstnärliga ambitioner, utan att det känns krystat, svårmodigt eller som brukligt är långtråkigt. Situationen i filmen får aldrig någon bakgrund, och får sin förklaring medan händelserna fortlöper.
Det är en bra film. Det kan jag med lätthet säga, men jag har svårt att säga varför filmen inte är jättebra. Kanske är det för att den aldrig får nån riktig tyngd, att man inte engagerar sig i någon av karaktärerna, att det är svårt att se nån konsekvent linje i världen föräldrarna byggt upp för barnen förutom att rent avskärma dem från omvärlden. Likväl ger "Dogtooth" lika delar svart underhållning och grund för filosofiska funderingar. Väl värt att se.
Pappan och mamman håller sin son och båda döttrar kvar i hemmet. Utanför staketet kan man helt enkelt inte gå, där måste man köra bil. För att få komma utanför staketet krävs att man tappat ena hörntanden (en "dogtooth"), och för att få köra bil krävs att tanden ska ha växt tillbaka.
Denna och andra lögner har barnen vuxit upp med i föräldrarnas försök att förhindra att världen utanför ska ge dem dåliga influenser. Förstås kan det hela inte hålla för evigt...
Jag blir glad när jag ser en film som har något att säga, och som har konstnärliga ambitioner, utan att det känns krystat, svårmodigt eller som brukligt är långtråkigt. Situationen i filmen får aldrig någon bakgrund, och får sin förklaring medan händelserna fortlöper.
Det är en bra film. Det kan jag med lätthet säga, men jag har svårt att säga varför filmen inte är jättebra. Kanske är det för att den aldrig får nån riktig tyngd, att man inte engagerar sig i någon av karaktärerna, att det är svårt att se nån konsekvent linje i världen föräldrarna byggt upp för barnen förutom att rent avskärma dem från omvärlden. Likväl ger "Dogtooth" lika delar svart underhållning och grund för filosofiska funderingar. Väl värt att se.
EXTRAMATERIALET
En intervju med filmens regissör är egentligen mer en introduktion till filmen. Med sina knappa två minuter, dessutom utfyllt med klipp ur filmen, hinner mannen i princip bara säga "hej" innan det är slut. Tämligen meningslöst. Även filmens trailer.
TRE SAKER
1. Filmen var Greklands Oscarbidrag år 2011, men förlorade mot den danska filmen "Hämnden" med Mikael Persbrandt.
2. "Dogtooth" var Greklands första Oscarbidrag sedan 1977.
3. Däremot har filmen vunnit runt 20 priser världen över, bland annat bronshästen på Stockholms Filmfestival.
2. "Dogtooth" var Greklands första Oscarbidrag sedan 1977.
3. Däremot har filmen vunnit runt 20 priser världen över, bland annat bronshästen på Stockholms Filmfestival.
HENRIK ANDERSSON (2011-10-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
