En hyfsad start för Warcraft på film
FILMENDet är ingen lätt sak att förvandla den kanske största spelvärlden någonsin, med all sin mytologi, till något som fungerar på film. Å ena sidan ska det vara tillräckligt mycket fanservice för att göra spelarna nöjda och å andra sidan locka en ännu bredare filmpublik utan förkunskaper. Efter den utmärkta "Moon" och den intressanta "Source Code" var jag helt på det klara med att Duncan Jones hade en lysande framtid framför sig. Jag var dock inte helt säker på om "Warcraft" var rätt projekt för honom.
Jag är fortfarande inte övertygad om det men kan åtminstone konstatera att han inte misslyckats. Att plocka ut en trovärdig historia ur "Warcraft"-spelen och dessutom hålla koll på alla detaljer är ingen lätt uppgift. Det vi får här är egentligen något som påminner om en överlång pilot till en tv-serie. När filmen inleds lever orkerna och övriga raser (människor, dvärgar, alver etc) i olika världar. En illvillig magiker på ork-sidan öppnar en portal mellan världarna och skickar över en styrka för att invadera människovärlden och snart är det oundvikliga kriget i full gång.
I grunden är det en ganska utsliten och blek historia men det som gör den lite spännande är att Duncan Jones valt att låta filmen fokusera på båda sidor i konflikten. Här finns ingen ond eller god sida, bara individer som vill ha fred och lugn och ro för sig själva och sina familjer. Och tack vare att karaktärerna får utrymme att växa och skapa band till publiken blir det här något annat än den klassiska fantasykampen mellan ont och gott.
Filmen innehåller mycket datorgenererade effekter, lite för mycket för min smak och det ligger den i fatet stundtals. Jämför med "Sagan om ringen"-filmerna där exempelvis dvärgar spelades av riktiga människor så får vi här helt animerade diton. Förvisso med hjälp av motion capture-teknologi men resultatet blir varelser som känns mer tecknade än av kött och blod. Men det kanske är petitesser och något man får börja vänja sig vid. För i övrigt så ger "Warcraft" ändå ett par timmars god fantasyunderhållning, oavsett om man spelat spelen eller ej.
När jag ser om filmen för andra gången finns dock den där känslan kvar i mig. Även om filmen roar mig, och kanske mer så under andra sittningen, så är det hela tiden en hel del detaljer som ligger och skaver mot filmupplevelsen som helhet. Är det inte datoreffekter som stundtals ser uppenbart fabricerade ut så är det rustningar och rekvisita som ger ett plastigt intryck. På toppen av detta har vi magieffekterna som känns mer närbesläktade med det senaste tv-spelet än något från filmvärlden, men det är väl kanske både på gott och ont.
Så det här är ingen klockren första installation i "Warcrafts" filmsaga men det finns ändå tillräckligt mycket som lovar gott för kommande filmer. För fler filmer lär det garanterat bli.
Jag är fortfarande inte övertygad om det men kan åtminstone konstatera att han inte misslyckats. Att plocka ut en trovärdig historia ur "Warcraft"-spelen och dessutom hålla koll på alla detaljer är ingen lätt uppgift. Det vi får här är egentligen något som påminner om en överlång pilot till en tv-serie. När filmen inleds lever orkerna och övriga raser (människor, dvärgar, alver etc) i olika världar. En illvillig magiker på ork-sidan öppnar en portal mellan världarna och skickar över en styrka för att invadera människovärlden och snart är det oundvikliga kriget i full gång.
I grunden är det en ganska utsliten och blek historia men det som gör den lite spännande är att Duncan Jones valt att låta filmen fokusera på båda sidor i konflikten. Här finns ingen ond eller god sida, bara individer som vill ha fred och lugn och ro för sig själva och sina familjer. Och tack vare att karaktärerna får utrymme att växa och skapa band till publiken blir det här något annat än den klassiska fantasykampen mellan ont och gott.
Filmen innehåller mycket datorgenererade effekter, lite för mycket för min smak och det ligger den i fatet stundtals. Jämför med "Sagan om ringen"-filmerna där exempelvis dvärgar spelades av riktiga människor så får vi här helt animerade diton. Förvisso med hjälp av motion capture-teknologi men resultatet blir varelser som känns mer tecknade än av kött och blod. Men det kanske är petitesser och något man får börja vänja sig vid. För i övrigt så ger "Warcraft" ändå ett par timmars god fantasyunderhållning, oavsett om man spelat spelen eller ej.
När jag ser om filmen för andra gången finns dock den där känslan kvar i mig. Även om filmen roar mig, och kanske mer så under andra sittningen, så är det hela tiden en hel del detaljer som ligger och skaver mot filmupplevelsen som helhet. Är det inte datoreffekter som stundtals ser uppenbart fabricerade ut så är det rustningar och rekvisita som ger ett plastigt intryck. På toppen av detta har vi magieffekterna som känns mer närbesläktade med det senaste tv-spelet än något från filmvärlden, men det är väl kanske både på gott och ont.
Så det här är ingen klockren första installation i "Warcrafts" filmsaga men det finns ändå tillräckligt mycket som lovar gott för kommande filmer. För fler filmer lär det garanterat bli.
EXTRAMATERIALET
Inte mindre än elva bortklippta eller förlängda scener. Små dokumentärfilmer som går igenom, teknologi, kläder, specialeffekter med mera. En sorts animerad serietidning som ytterligare öppnar upp "Warcraft"-universumet och så en film som gör reklam för den speciella "Warcraft"-utställningen som Madame Tussauds tog fram.
Paketet är informativt men det känns ändå lite tunt för den här typen av film. Var är exempelvis kommentarspåret? Var är fördjupningen för hardcore-fansen? Det här är godkänt, men inte mer.
Paketet är informativt men det känns ändå lite tunt för den här typen av film. Var är exempelvis kommentarspåret? Var är fördjupningen för hardcore-fansen? Det här är godkänt, men inte mer.
TRE SAKER
1. Det är ofta rätt kul med små cameo-roller i filmer. Den mest udda jag stött på kom sånär med i "Warcraft". I en bortklippt scen syns 90-talssångaren Chesney Hawkes sitta i en taverna och göra en minst sagt annorlunda version av sin landsplåga "The One and Only". Oväntat och ganska bisarrt.
2. Uwe Boll är b-filmsregissören som gjort slarvsylta av fler spel-franchiser än någon annan. När han försökte få filmrättigheterna till "Warcraft" från Blizzard möttes han av kalla handen. Man förklarade vänligt men bestämt att man inte ville sälja dem. Speciellt inte till honom.
3. I blu-ray-utgåvan följer det med koder man kan lösa in mot lite extra innehåll i Blizzards spel "Hearthstone", "Heroes of the storm" samt, förstås, grundspelet "World of Warcraft".
2. Uwe Boll är b-filmsregissören som gjort slarvsylta av fler spel-franchiser än någon annan. När han försökte få filmrättigheterna till "Warcraft" från Blizzard möttes han av kalla handen. Man förklarade vänligt men bestämt att man inte ville sälja dem. Speciellt inte till honom.
3. I blu-ray-utgåvan följer det med koder man kan lösa in mot lite extra innehåll i Blizzards spel "Hearthstone", "Heroes of the storm" samt, förstås, grundspelet "World of Warcraft".
THOMAS HELSING (2016-11-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Travis Fimmel (3)
Travis Fimmel (3)
