Människoglufsande bollar för 5:e gången
FILMEN"Critters" var en härlig gammal videobutiksklassiker på 80-talet som trängdes bland andra krypskräckisar som "Ghoulies" och den avsevärt mer kommersiella "Gremlins". "Critters" kom 1986 och följdes upp av fantasifullt döpta "Critters 2" (1988), "Critters 3" (1991) och - ja, du gissade rätt: "Critters 4" (1992). Jag tror faktiskt inte att jag sett någon av dem tidigare. Möjligtvis den första filmen, men i och med att jag inte minns det kom jag säkert aldrig längre än att jag vände och vred på VHS-fodralet i min lokala bensinmack.
Hur som: 33 år efter den första filmen kommer då "Critters Attack!" som närmast föregåtts av kortfilmen "Critters: Bounty Hunter" (2014) och snuttifierade tv-serien "Critters: A New Binge" (2019– ). Det är en jädra massa kritter för pengen, men jag tror att väldigt lite av detta hör till samma "universum", om man så vill. I och för sig gör Dee Wallace comeback i "Critters Attack!". Hon var med i första filmen och trots att karaktären nu har ett annat namn är det tänkt att hon spelar samma roll och därmed är den som har mest kunskap om de kritter som kommer till jorden och börjar leva djävulen.
Handlingen är, killgissar jag, prick samma som alla andra filmer i serien: ett rymdskepp med håriga kritterbollar kraschlandar och börjar genast glufsa i sig människor och använda liken som inkubatorer för fler kritter. Parallellt med detta stiftar vi bekantskap med sushibudet Drea (Tashiana Washington) som leder en grupp barn genom kaoset. Hon har sin utomjordingsfixerade bror Phillip (Jaeden Noel) samt Trissy (Ava Preston) och Jake (Jack Fulton) som de vaktar, trots att de är gamla nog att ta hand om sig själva. Med i gänget finns även en skadad, kvinnlig kritter, som de fiskat upp utan att veta vad det är, men denna figur blir instrumentell i finalen - precis som Dee Wallace karaktär.
Den här typen av filmer fungerade finfint på 80-talet när skräck var lite oseriöst och våldsamt, men det är svårt att göra 80-talsskräck i dag. "Critters Attack!" har väl sina stunder med komisk och splattrig skräck men den övergripande tonen fungerar inte. Jag vet inte riktigt varför man bestämt var tvungen att ha ett sådant ungt hjälteteam i förarsätet. Det blir snudd på barnsligt och jag zonar ut medan jag tittar. Dessutom läggs alldeles för mycket energi på att skildra hur besviken Drea är för att hon inte blir antagen av den lokala collegeskolan. Helt onödig karaktärsutveckling som tar tid och kraft från bättre skräck- och actionscener.
Men för att vara vad det är, är det en välgjord film som verkligen anammat den klassiska stilen och inte ersatt kritterna med dataanimerade bollar, utan här är det dockor och mekaniska specialeffekter för hela slanten. Det fungerar riktigt bra, och på ett plan är "Critters Attack!" en underhållande film, men känslan är inte riktigt där. En del brister i grundmanuset gör att det inte blir en sådan där mysfest som en riktigt bra-dålig skräckfilm kan bjuda på.
Hur som: 33 år efter den första filmen kommer då "Critters Attack!" som närmast föregåtts av kortfilmen "Critters: Bounty Hunter" (2014) och snuttifierade tv-serien "Critters: A New Binge" (2019– ). Det är en jädra massa kritter för pengen, men jag tror att väldigt lite av detta hör till samma "universum", om man så vill. I och för sig gör Dee Wallace comeback i "Critters Attack!". Hon var med i första filmen och trots att karaktären nu har ett annat namn är det tänkt att hon spelar samma roll och därmed är den som har mest kunskap om de kritter som kommer till jorden och börjar leva djävulen.
Handlingen är, killgissar jag, prick samma som alla andra filmer i serien: ett rymdskepp med håriga kritterbollar kraschlandar och börjar genast glufsa i sig människor och använda liken som inkubatorer för fler kritter. Parallellt med detta stiftar vi bekantskap med sushibudet Drea (Tashiana Washington) som leder en grupp barn genom kaoset. Hon har sin utomjordingsfixerade bror Phillip (Jaeden Noel) samt Trissy (Ava Preston) och Jake (Jack Fulton) som de vaktar, trots att de är gamla nog att ta hand om sig själva. Med i gänget finns även en skadad, kvinnlig kritter, som de fiskat upp utan att veta vad det är, men denna figur blir instrumentell i finalen - precis som Dee Wallace karaktär.
Den här typen av filmer fungerade finfint på 80-talet när skräck var lite oseriöst och våldsamt, men det är svårt att göra 80-talsskräck i dag. "Critters Attack!" har väl sina stunder med komisk och splattrig skräck men den övergripande tonen fungerar inte. Jag vet inte riktigt varför man bestämt var tvungen att ha ett sådant ungt hjälteteam i förarsätet. Det blir snudd på barnsligt och jag zonar ut medan jag tittar. Dessutom läggs alldeles för mycket energi på att skildra hur besviken Drea är för att hon inte blir antagen av den lokala collegeskolan. Helt onödig karaktärsutveckling som tar tid och kraft från bättre skräck- och actionscener.
Men för att vara vad det är, är det en välgjord film som verkligen anammat den klassiska stilen och inte ersatt kritterna med dataanimerade bollar, utan här är det dockor och mekaniska specialeffekter för hela slanten. Det fungerar riktigt bra, och på ett plan är "Critters Attack!" en underhållande film, men känslan är inte riktigt där. En del brister i grundmanuset gör att det inte blir en sådan där mysfest som en riktigt bra-dålig skräckfilm kan bjuda på.
EXTRAMATERIALET
Tre bakomfilmer med en sammanlagd spellängd på en dryg kvart blandar och ger lite om produktionen med intervjuer och närmare tittar på skådespelare, scener och detaljer.
Detta kompletteras av ett "kommentarspår" till en specifik scen där regissören Bobby Miller samtalar med Marty Krite som är en av kritterna i filmern... Ridå!
Detta kompletteras av ett "kommentarspår" till en specifik scen där regissören Bobby Miller samtalar med Marty Krite som är en av kritterna i filmern... Ridå!
TRE SAKER
1. När man startar filmen kommer det upp en ruta som säger att filmen är "rated R" för "Bloody Creature Violence".
2. Varelserna kallas förstås inte för kritter, det är mitt eget påhitt. Officiellt benämns de Crites, eller Krites, som verkar vara varelsernas namn.
3. I den första filmen hette Dee Wallace karaktär Helen Brown och här heter hon Aunt Dee. Anledningen till namnbytet hänger ihop med rättighetsskäl. Hon är hur som helst med väldigt lite och kanske inte alls utnyttjad på rätt sätt. Trist.
2. Varelserna kallas förstås inte för kritter, det är mitt eget påhitt. Officiellt benämns de Crites, eller Krites, som verkar vara varelsernas namn.
3. I den första filmen hette Dee Wallace karaktär Helen Brown och här heter hon Aunt Dee. Anledningen till namnbytet hänger ihop med rättighetsskäl. Hon är hur som helst med väldigt lite och kanske inte alls utnyttjad på rätt sätt. Trist.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
