De sista 270 minuterna med Cleo
FILMEN"Cleos" saga blev sammanlagt 27 halvtimmesavsnitt lång. De första 18 från 2002 släpptes i höstas och nu har de avslutande nio kommit. Dessa visades ursprungligen 2003.
Varje säsong av serien har slutat med en rejäl cliffhanger som sedan, med flit antar jag, fått en ganska antiklimaktisk uppföljning, och så är det även här. Den stora tragiska cliffhangern som innefattade JTM:s toppsäljare Åke (Johan Rheborg) får en smått absurd upplösning och allt är som vanligt igen.
Seriens huvudperson Cleo (Suzanne Reuter) tar ett kliv tillbaka i dessa avsnitt. Manusförfattarna verkar har målat in sig i ett hörn för i inledningen av serien gick det mesta ut på att Cleo skulle frigöra sig själv när sonen Jonas (Sverrir Gudnason) flyttade hemifrån och det var ett myller av dejter som gick sisådär, men när hon blev tillsammans med sin chef Claes (Loa Falkman) så verkar det som det inte fanns så mycket mer att berätta om henne. Det är i och för sig en stor historia om Jonas och hans franska far som Cleo inte kan förmå sig att berätta om, men i övrigt händer det inte så mycket mer.
Jonas har för övrigt en större plats då han börjar umgås med JTM:s nya receptionist Jill (Karin Huldt) och även får lite vägledning i Cleo/franska pappan-stulet av Åke. Att Gudnason tagit över rollen från Gustaf Skarsgård som gjorde den i de första 18 avsnitten gör inte så mycket, för Gudnason är betydligt mer lik den person som ska spela hans far än Skarsgård.
I övrigt rullar serien på i ungefär samma anda som andra hälften av förra boxen, det vill säga mer dramabetonat än komiskt. Det finns så klart utrymme för komiska situationer som ibland dock inte blir helt lyckade. Jag tycker till exempel att det är oerhört märkligt att en chef (det vill säga Loa Falkmans karraktär) på ett företag med flera internationella kontor pratar urusel engelska där vartannat ord är på svenska. Det blir bara billigt och inte så värst kul.
Mot slutet börjar serien gå lite på tomgång och finalavsnittet är lite lätt urflippat, ett febrigt och skräckbetonat avsnitt som nickar både till "Omen", "The Shining" och "Riket".
Jag tycker inte att dessa nio avsnitt egentligen är sämre än de tidigare 18 men det känns på något som att det var bra att det inte blev mer. Det fanns liksom inte så mycket mer att säga om Cleo och hennes vänner utan att riskera upprepningar och svagare avsnitt. Så jag antar att "Cleo" slutade vid exakt rätt tillfälle.
Varje säsong av serien har slutat med en rejäl cliffhanger som sedan, med flit antar jag, fått en ganska antiklimaktisk uppföljning, och så är det även här. Den stora tragiska cliffhangern som innefattade JTM:s toppsäljare Åke (Johan Rheborg) får en smått absurd upplösning och allt är som vanligt igen.
Seriens huvudperson Cleo (Suzanne Reuter) tar ett kliv tillbaka i dessa avsnitt. Manusförfattarna verkar har målat in sig i ett hörn för i inledningen av serien gick det mesta ut på att Cleo skulle frigöra sig själv när sonen Jonas (Sverrir Gudnason) flyttade hemifrån och det var ett myller av dejter som gick sisådär, men när hon blev tillsammans med sin chef Claes (Loa Falkman) så verkar det som det inte fanns så mycket mer att berätta om henne. Det är i och för sig en stor historia om Jonas och hans franska far som Cleo inte kan förmå sig att berätta om, men i övrigt händer det inte så mycket mer.
Jonas har för övrigt en större plats då han börjar umgås med JTM:s nya receptionist Jill (Karin Huldt) och även får lite vägledning i Cleo/franska pappan-stulet av Åke. Att Gudnason tagit över rollen från Gustaf Skarsgård som gjorde den i de första 18 avsnitten gör inte så mycket, för Gudnason är betydligt mer lik den person som ska spela hans far än Skarsgård.
I övrigt rullar serien på i ungefär samma anda som andra hälften av förra boxen, det vill säga mer dramabetonat än komiskt. Det finns så klart utrymme för komiska situationer som ibland dock inte blir helt lyckade. Jag tycker till exempel att det är oerhört märkligt att en chef (det vill säga Loa Falkmans karraktär) på ett företag med flera internationella kontor pratar urusel engelska där vartannat ord är på svenska. Det blir bara billigt och inte så värst kul.
Mot slutet börjar serien gå lite på tomgång och finalavsnittet är lite lätt urflippat, ett febrigt och skräckbetonat avsnitt som nickar både till "Omen", "The Shining" och "Riket".
Jag tycker inte att dessa nio avsnitt egentligen är sämre än de tidigare 18 men det känns på något som att det var bra att det inte blev mer. Det fanns liksom inte så mycket mer att säga om Cleo och hennes vänner utan att riskera upprepningar och svagare avsnitt. Så jag antar att "Cleo" slutade vid exakt rätt tillfälle.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Som jag konstaterade i min recension av "Säsong 1" så består den av säsong 1 och 2 och denna utgåva rymmer säsong 3 och inte 2 som titeln antyder.
2. Avsnitt 4 är vad som kallas en clip show med mängder av flashbacks till många tidigare avsnitt, och avslutas med en scen där alla i ensemblen sjunger en låt en efter en, uppenbart stulet från utmärkta "Magnolia".
3. Johan Kindblom, en av skaparna till serien, är även en av medlemmarna i popgruppen Raymond och Maria ("Ingen vill veta var du köpt din tröja") vars musik figurerar under många av avsnitten.
2. Avsnitt 4 är vad som kallas en clip show med mängder av flashbacks till många tidigare avsnitt, och avslutas med en scen där alla i ensemblen sjunger en låt en efter en, uppenbart stulet från utmärkta "Magnolia".
3. Johan Kindblom, en av skaparna till serien, är även en av medlemmarna i popgruppen Raymond och Maria ("Ingen vill veta var du köpt din tröja") vars musik figurerar under många av avsnitten.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Suzanne Reuter (14)
Suzanne Reuter (14)
