Obehagligt och verklighetsbaserat
FILMENTrue crime är vanligtvis en genrebenämning på dokumentärer i olika format som avhandlar verkliga kriminalfall. Men vad kallar man dramatiseringar av de samma? Enligt "I famnen på en mördares" engelska Wikipedia-sida är serien ett "true-life crime drama", men det verkar inte vara en inarbetad benämning då en sökning på "true-life crime" mest ger träffar på en dokumentär MTV-serie med samma namn. Däremot verkar andra dramatiseringar som jag sett, som "Under the Banner of Heaven", falla in under true crime. Så true crime är true crime, oavsett om det är dokumentärt eller dramatiserat?
Allt det här är ett omständligt sätt att berätta att "I famnen på en mördare" är en miniserie i fyra delar som avhandlar ett kriminalfall som skedde i England under andra hälften av 2010-talet.
I början av serien introduceras vi till engelskaläraren Peter Farquhar (Timothy Spall), en inspirerande och kunnig lärare som privat lever ett lite mer återhållsamt liv. Han skriver regelbundet dagboksanteckningar, pysslar runt i trädgården, ägnar sig åt kyrkliga aktiviteter och träffar sin bror Ian (Adrian Rawlins) och hans fru (Amanda Root). Farquhar är homosexuell men tror sig vara oförmögen att bli älskad och har därför inte ingått i någon sorts relation. Allt ställs på sin spets när han får Ben Field (Éanna Hardwicke) som elev. Field visar sig vara duktig, artig, trevlig och sympatisk och Farquhar fascineras av denna unga man som verkligen har goda framtidsutsikter.
De umgås allt mer och Field ordnar en inneboende, Martyn Smith (Conor MacNeill) åt Farquhar, men det dröjer inte länge innan han själv flyttar in för vänskapen övergår till en kärleksrelation. Farquhar är lycklig och det går väldigt snabbt mellan det första mötet och stunden då han ändrat i sitt testamente. Och snart ska det visa sig att den vanligtvis så skärpta Farguhar drabbas av hallucinationer och vanföreställningar under sina lektioner och i andra publika sammanhang, så till den milda grad att han får läggas in för vård.
Snart hittas han död, till synes av naturliga men tragiska skäl. Inte långt därefter - i seriens tid - börjar Field umgås med den ogifta grannen Ann Moore-Martin (Anne Reid) och vara så där oemotståndligt duktig, artig, trevlig och sympatisk...
Det är ju inte direkt oväntat att en brittisk produktion har strålande skådespelarinsatser. "I famnen på en mördare" är inget undantag och det är förstås ingen hemlighet att Ben Field är titelns mördare och sociopat. Éanna Hardwicke gör en helt fantastisk insats i en gestaltning som i vanliga fall brukar vara enkel att genomskåda. Men här är det inte så. Hardwicke rör sig aldrig i det övertydliga skådespelets rike utan är nedtonad och därmed väldigt obehaglig. Vi tittare anar oråd från första stunden och när bitarna väl börjar falla på plats blir det ganska otäckt. Jag känner mig lite illa till mods när första avsnittet gått klart och det är ett betyg på att serien verkligen fungerar.
Det finns mycket att läsa om det verkliga fallet om man söker, och serien - om än lite uppsnabbad i jämförelse med verkligheten - är fyra väl investerade timmar för den som gillar den här typen av verklighetsbaserade historier.
Allt det här är ett omständligt sätt att berätta att "I famnen på en mördare" är en miniserie i fyra delar som avhandlar ett kriminalfall som skedde i England under andra hälften av 2010-talet.
I början av serien introduceras vi till engelskaläraren Peter Farquhar (Timothy Spall), en inspirerande och kunnig lärare som privat lever ett lite mer återhållsamt liv. Han skriver regelbundet dagboksanteckningar, pysslar runt i trädgården, ägnar sig åt kyrkliga aktiviteter och träffar sin bror Ian (Adrian Rawlins) och hans fru (Amanda Root). Farquhar är homosexuell men tror sig vara oförmögen att bli älskad och har därför inte ingått i någon sorts relation. Allt ställs på sin spets när han får Ben Field (Éanna Hardwicke) som elev. Field visar sig vara duktig, artig, trevlig och sympatisk och Farquhar fascineras av denna unga man som verkligen har goda framtidsutsikter.
De umgås allt mer och Field ordnar en inneboende, Martyn Smith (Conor MacNeill) åt Farquhar, men det dröjer inte länge innan han själv flyttar in för vänskapen övergår till en kärleksrelation. Farquhar är lycklig och det går väldigt snabbt mellan det första mötet och stunden då han ändrat i sitt testamente. Och snart ska det visa sig att den vanligtvis så skärpta Farguhar drabbas av hallucinationer och vanföreställningar under sina lektioner och i andra publika sammanhang, så till den milda grad att han får läggas in för vård.
Snart hittas han död, till synes av naturliga men tragiska skäl. Inte långt därefter - i seriens tid - börjar Field umgås med den ogifta grannen Ann Moore-Martin (Anne Reid) och vara så där oemotståndligt duktig, artig, trevlig och sympatisk...
Det är ju inte direkt oväntat att en brittisk produktion har strålande skådespelarinsatser. "I famnen på en mördare" är inget undantag och det är förstås ingen hemlighet att Ben Field är titelns mördare och sociopat. Éanna Hardwicke gör en helt fantastisk insats i en gestaltning som i vanliga fall brukar vara enkel att genomskåda. Men här är det inte så. Hardwicke rör sig aldrig i det övertydliga skådespelets rike utan är nedtonad och därmed väldigt obehaglig. Vi tittare anar oråd från första stunden och när bitarna väl börjar falla på plats blir det ganska otäckt. Jag känner mig lite illa till mods när första avsnittet gått klart och det är ett betyg på att serien verkligen fungerar.
Det finns mycket att läsa om det verkliga fallet om man söker, och serien - om än lite uppsnabbad i jämförelse med verkligheten - är fyra väl investerade timmar för den som gillar den här typen av verklighetsbaserade historier.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Originaltiteln är "The Sixth Commandment", det vill säga det sjätte budordet: Du skall icke dräpa. I det här fallet tycker jag faktiskt att den svenska titeln är mer spännande och dramatisk.
2. I mitten av serien dyker Jonathan Aris upp som DCI Mark Glover, en veteranpolis som ska göra sin sista insats innan pensioneringen. I verkligheten är Aris bara strax över 50 men ser lite äldre ut, om man får vara så ofin. Bra insats gör han hur som helst.
3. Det Ben Field håller på med är så kallad gaslightning, ett ord som förekommer allt oftare och som ännu inte fått en svensk översättning. Definitionen är i alla fall "en form av manipulation och vilseledande, där information förvrängs, förvanskas eller utelämnas eller där falsk information presenteras med avsikten att få offer att tvivla på sina egna minnen, uppfattning och sinneshälsa." [Källa: Wikipedia] Begreppet ska ha sitt ursprung i pjäsen "Gasljus" från 1938 som sex år senare filmades med Ingrid Bergman i rollen som kvinnan som manipuleras av sin mat till att framstå som vansinnig.
2. I mitten av serien dyker Jonathan Aris upp som DCI Mark Glover, en veteranpolis som ska göra sin sista insats innan pensioneringen. I verkligheten är Aris bara strax över 50 men ser lite äldre ut, om man får vara så ofin. Bra insats gör han hur som helst.
3. Det Ben Field håller på med är så kallad gaslightning, ett ord som förekommer allt oftare och som ännu inte fått en svensk översättning. Definitionen är i alla fall "en form av manipulation och vilseledande, där information förvrängs, förvanskas eller utelämnas eller där falsk information presenteras med avsikten att få offer att tvivla på sina egna minnen, uppfattning och sinneshälsa." [Källa: Wikipedia] Begreppet ska ha sitt ursprung i pjäsen "Gasljus" från 1938 som sex år senare filmades med Ingrid Bergman i rollen som kvinnan som manipuleras av sin mat till att framstå som vansinnig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
