En sann historia värd att filmas
FILMENDet känns som var och varannan film jag ser just nu inleds med "based on a true story", och i vissa fall har jag undrat varför man var tvungen att göra en film av just den sanna historien. I "The Ladys" fall undrar jag inte det. Det här är verkligen en historia som behöver berättas, och inte enbart för huvudpersonernas historia utan även för vad som finns bakom den. En verklighet som skiljer sig så ofantligt mycket om den jag själv lever i.
Det handlar om Aung San Suu Kyi (Michelle Yeoh), den demokratiska frihetskämpen i Burma. De flesta bör veta att situationen i Burma inte är så angenäm. Landet är isolerat och outvecklat och hårt styrt av militärjuntan. Suus far Aung San ses som en landsfader och grundaren av det moderna Burma, men han mördades av militären vid 32 års ålder. Då var Suu bara några år gammal.
I vuxen ålder, i slutet av 80-talet, är Suu bosatt i England, gift med Oxfordläraren Michael Aris (David Thewlis) och med två gemensamma barn. När Suu får veta att hennes mamma insjuknat återvänder hon till Burma. Här bevakas varje steg hon tar av både militären och oppositionen och den senare erbjuder henne en hög position i det nystartade partiet Nationella demokratiska förbundet (NLD). Militären oroar sig och försätter Suu i husarrest. Trots det vinner NLD en lavinseger i det första flerpartivalet, men militären vägrar godkänna valresultatet och Suu förblir arresterad.
En svår tid inleds för det äkta paret där Michael dels har problem med att få komma och besöka henne och dels har problem med att få någon information om henne över huvud taget. Det blir en ovanlig kärlekshistoria av filmen, där kampen för frihet och demokrati driver karaktärerna framåt.
Historien rymmer mycket mer, men vad den framför allt lyfter fram är den fruktansvärda situationen i Burma. Även om filmen innehåller förskräckliga scener så är det värsta förstås inte med i den. Och trots att filmen slutar på en positiv ton efter ett par rejäla skopor misär så betyder det inte att allt är frid och fröjd där nu. Ska sanningen fram kommer den där friheten och demokratin krypande i snigeltempo och har bara tagit sig fram några centimeter vid det här laget.
Den Luc Besson-regisserade filmen är fullt godkänd med bra skådespelarinsatser av både Yeoh och Thewlis, och den sanna historien om Aung San Suu Kyi är verkligen värd att berättas.
Det handlar om Aung San Suu Kyi (Michelle Yeoh), den demokratiska frihetskämpen i Burma. De flesta bör veta att situationen i Burma inte är så angenäm. Landet är isolerat och outvecklat och hårt styrt av militärjuntan. Suus far Aung San ses som en landsfader och grundaren av det moderna Burma, men han mördades av militären vid 32 års ålder. Då var Suu bara några år gammal.
I vuxen ålder, i slutet av 80-talet, är Suu bosatt i England, gift med Oxfordläraren Michael Aris (David Thewlis) och med två gemensamma barn. När Suu får veta att hennes mamma insjuknat återvänder hon till Burma. Här bevakas varje steg hon tar av både militären och oppositionen och den senare erbjuder henne en hög position i det nystartade partiet Nationella demokratiska förbundet (NLD). Militären oroar sig och försätter Suu i husarrest. Trots det vinner NLD en lavinseger i det första flerpartivalet, men militären vägrar godkänna valresultatet och Suu förblir arresterad.
En svår tid inleds för det äkta paret där Michael dels har problem med att få komma och besöka henne och dels har problem med att få någon information om henne över huvud taget. Det blir en ovanlig kärlekshistoria av filmen, där kampen för frihet och demokrati driver karaktärerna framåt.
Historien rymmer mycket mer, men vad den framför allt lyfter fram är den fruktansvärda situationen i Burma. Även om filmen innehåller förskräckliga scener så är det värsta förstås inte med i den. Och trots att filmen slutar på en positiv ton efter ett par rejäla skopor misär så betyder det inte att allt är frid och fröjd där nu. Ska sanningen fram kommer den där friheten och demokratin krypande i snigeltempo och har bara tagit sig fram några centimeter vid det här laget.
Den Luc Besson-regisserade filmen är fullt godkänd med bra skådespelarinsatser av både Yeoh och Thewlis, och den sanna historien om Aung San Suu Kyi är verkligen värd att berättas.
EXTRAMATERIALET
En nästan halvtimmeslång bakomfilm berättar hur filmen kom till och en hel del om inspelningen. Större delen av filmen är inspelad i Thailand, men Luc Besson och några medhjälpare reste till Burma som "turister" och smygfilmade en del material helt utan tillstånd.
Bakomfilmen innehåller rikligt med autentiska bilder men klipper ganska snabbt bort från dem, nästan så man knappt hinner uppfatta vad man såg. Det är även ganska tydligt i dessa klipp att man lyckats imitera verkligheten mycket väl.
Bakomfilmen innehåller rikligt med autentiska bilder men klipper ganska snabbt bort från dem, nästan så man knappt hinner uppfatta vad man såg. Det är även ganska tydligt i dessa klipp att man lyckats imitera verkligheten mycket väl.
TRE SAKER
1. Aung San Suu Kyis hus i filmen är en 1:1-replika av det verkliga huset, till och med byggt enligt samma förhållanden till vädersträcken. När Michelle Yeoh senare besökte det riktiga huset beskrev hon det som att vara på inspelningsplatsen på nytt.
2. David Thewlis gör två roller i filmen. Utöver Michael Aris spelar han hans identiska tvillingbror Anthony. Det är några scener där Thewlis samtalar med sig själv. Trots att bröderna är identiska så finns det detaljer som skiljer dem åt.
3. Dokumentärfilmen "Burma VJ" som kom för några år sedan är ett bra komplement till "The Lady" om man vill sätta sig in mer i Burma.
2. David Thewlis gör två roller i filmen. Utöver Michael Aris spelar han hans identiska tvillingbror Anthony. Det är några scener där Thewlis samtalar med sig själv. Trots att bröderna är identiska så finns det detaljer som skiljer dem åt.
3. Dokumentärfilmen "Burma VJ" som kom för några år sedan är ett bra komplement till "The Lady" om man vill sätta sig in mer i Burma.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michelle Yeoh (8)
Michelle Yeoh (8)
