Omskakande historia genom skakig bild
FILMENIbland måste jag dystert erkänna att jag är lite dålig på att hänga med i världspolitiken. Jag kan skylla på att det finns för mycket information och jag kan skylla på lättja. Incidenterna i Burma i september 2007 var sådant jag snappade upp fragment av utan att aldrig riktigt sätta mig in i dem. Två och ett halvt år senare har jag gjort det, tack vare dokumentären "Burma VJ".
Det här är i huvudsak en dansk produktion, med SVT och en rad andra tv-kanaler och filmbolag som samarbetspartners, som skildrar burmanesiska videoreportrar. Burma är sedan ett 40-tal år tillbaka hårt styrt av en militärjunta. Folkets protester leder ingenstans, speciellt som alldeles för få ens vågar protestera. Media är censurerat och de få som vågar dokumentera samtiden får göra det med sitt eget liv som insats.
Till följd av en dubblering av bensinpriserna i augusti 2007 inleder landets munkar en demonstration med ambitionen att störta regeringen och frige de som fängslats för sina åsikters skull. Munkarnas engagemang inspirerar och studenter och vanligt folk hänger på. Senast något liknande hände var 1988, och då slutade allting med att 3000 människor dödades under en dag. Den här gången går det nästan lika illa...
En organisation kallad DVB - Democratic Voice of Burma - dokumenterar allt med handkameror och smugglar ut videoklippen ur det stängda landet så att sanningen sprids via jättar som BBC och CNN. Regeringen menar att bilderna är förfalskade och lägger ned allt krut de har på att jaga rätt på DVB. Vi följer speciellt en reporter som kallas "Joshua". Redan innan den stora demonstrationen bryter ut åker han fast, men klarar sig utan reprimander. Dock beslutar han sig för att tillfälligt flytta till Thailand och driva kampen vidare därifrån. Via telefon och internet får han rapporter om vad som händer i hemlandet, och sitter smått hjälplös medan situationen blir allt allvarligare.
Det är som alltid väldigt svårt att sätta sig in i en situation, eller snarare ett liv, där demokratiska värden inte existerar. Som tittare blir man omskakad, och inte bara för att de mesta bilderna kommer via skakiga handkameror, utan för att den här verkligheten är så främmande och obehaglig.
Civilkuraget från munkarna och reportrarna är något alldeles extra och filmen känns oerhört viktig. Precis som vilken bra dokumentär som helst är det ett påtagligt driv i berättandet, där intresset hela tiden förstärks för varje minut som går. Efter att de 85 minuterna har gått känner jag att mitt eget engangemang för att hänga med i vad som händer i Burma har ökat markant.
Det här är i huvudsak en dansk produktion, med SVT och en rad andra tv-kanaler och filmbolag som samarbetspartners, som skildrar burmanesiska videoreportrar. Burma är sedan ett 40-tal år tillbaka hårt styrt av en militärjunta. Folkets protester leder ingenstans, speciellt som alldeles för få ens vågar protestera. Media är censurerat och de få som vågar dokumentera samtiden får göra det med sitt eget liv som insats.
Till följd av en dubblering av bensinpriserna i augusti 2007 inleder landets munkar en demonstration med ambitionen att störta regeringen och frige de som fängslats för sina åsikters skull. Munkarnas engagemang inspirerar och studenter och vanligt folk hänger på. Senast något liknande hände var 1988, och då slutade allting med att 3000 människor dödades under en dag. Den här gången går det nästan lika illa...
En organisation kallad DVB - Democratic Voice of Burma - dokumenterar allt med handkameror och smugglar ut videoklippen ur det stängda landet så att sanningen sprids via jättar som BBC och CNN. Regeringen menar att bilderna är förfalskade och lägger ned allt krut de har på att jaga rätt på DVB. Vi följer speciellt en reporter som kallas "Joshua". Redan innan den stora demonstrationen bryter ut åker han fast, men klarar sig utan reprimander. Dock beslutar han sig för att tillfälligt flytta till Thailand och driva kampen vidare därifrån. Via telefon och internet får han rapporter om vad som händer i hemlandet, och sitter smått hjälplös medan situationen blir allt allvarligare.
Det är som alltid väldigt svårt att sätta sig in i en situation, eller snarare ett liv, där demokratiska värden inte existerar. Som tittare blir man omskakad, och inte bara för att de mesta bilderna kommer via skakiga handkameror, utan för att den här verkligheten är så främmande och obehaglig.
Civilkuraget från munkarna och reportrarna är något alldeles extra och filmen känns oerhört viktig. Precis som vilken bra dokumentär som helst är det ett påtagligt driv i berättandet, där intresset hela tiden förstärks för varje minut som går. Efter att de 85 minuterna har gått känner jag att mitt eget engangemang för att hänga med i vad som händer i Burma har ökat markant.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. DVB har lustigt nog sitt säte i Oslo, där bilderna och informationen sedan sprids vidare.
2. Filmen har blivit överöst av nomineringar och vunnit nästan samtliga, bland annat Grand Prize på Boulder International Film Festival.
3. Regissören Anders Østergaard har tidigare bland annat gjort en dokumentär om serietecknaren Hergé och hans karaktär Tintin.
2. Filmen har blivit överöst av nomineringar och vunnit nästan samtliga, bland annat Grand Prize på Boulder International Film Festival.
3. Regissören Anders Østergaard har tidigare bland annat gjort en dokumentär om serietecknaren Hergé och hans karaktär Tintin.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
