Fantastisk bok, bara godkänd filmatisering
FILMENFörfattarduon Anders Roslund och Börge Hellström har givit ut sammanlagt elva romaner om polisen Ewert Grens, de fyra sista med endast Roslunds namn på omslaget efter att Hellström gick bort i cancer 2017. I kronologisk ordning har de tre första filmats i Sverige. Debuten "Odjuret" kom 2012 med Peter Dalle som den Siw Malmqvist-älskande polisen. Men den fick ingen direkt fortsättning utan 2020 blev det en "soft reboot" med Leonard Terfelt i huvudrollen då "Box 21" kom som miniserie på Viaplay som nu följs av "Cell 8" som är baserad på "Edward Finnigans upprättelse".
Här ska jag skjuta in att en amerikansk film baserad på bok 5, "Tre sekunder", kom 2019 med Common (!) som Grens. Galet.
Jag har läst de fyra första böckerna och just "Edward Finnigans upprättelse" var en riktig upplevelse. I grova drag handlar det om en fånge på death row i USA som dör innan sin planerade avrättning, men hittas levande i Sverige fem år senare. Det fanns en tjusig knorr om hur detta var möjligt som kom fram väldigt sent i romanen - som jag minns det - som verkligen skakade om läsaren. I den sexdelade filmatiseringen upplever jag inte riktigt samma effekt och jag har även en känsla av att berättelsen stuvats om lite för dramaturgins skull.
Vad jag också minns från boken var att den kändes så osvensk i sitt tema och i sin story trots att den handlar om en svensk polis. Men det svenska hamnar lite i bakvattnet och Evert Grens blir lite av en bifigur. I stället har hans kollega Mariana Hermansson (Mimosa Willamo) en betydligt större roll. Hon har en kanadensisk pojkvän, John (Freddie Wise), som sjunger ombord på en Finlandsfärja. När John ger sig på en tafsande fyllbult begår han ett enormt misstag då han under inga omständigheter får bli tagen av polisen. Parallellt ser vi hur John fem år tidigare i själva verket är amerikan med efternamnet Frey och lite av en småkriminell bråkstake. När han kärar ned sig i Elisabeth (Lily Dodsworth-Evans) får han en anledning att få fason på sitt liv. Elisabeth är dotter till politikern Edward Finnigan (Richard Lintern) som kandiderar till att bli guvernör och på självaste valnatten när Edward vunnit hittas Elisabeth död och misstankarna går direkt till John. Han hävdar sin oskuld men bevisen ses som avgörande och han döms till döden.
Men uppenbarligen avrättades han aldrig eftersom han är i Sverige och hans hemlighet avslöjas. Informationen når över Atlanten till guvernör Finnigan som känt sig snuvad på sin upprättelse och därför gör han allt han kan för att John Frey ska hamna i amerikanskt fängelse igen och bli avrättad. Men de svenska poliserna tycker annorlunda.
Jag ska inte säga för mycket om handlingen. Det som kännetecknar Roslund & Hellströms böcker är det journalistiska anslaget på olika teman inom kriminalvård, som är ett tydligt resultat av deras olika bakgrunder. Böckerna och berättelserna känns väldigt researchade och lite tyngre än många andra svenska deckare. I det här fallet var det förstås dödsstraff som var temat och det som berättigade de amerikanska inslagen.
"Cell 8" är godkänd men jag kan inte påstå att någon av de engelskspråkiga skådespelarna är speciellt kända ansikten. Jag känner inte igen någon av dem och när jag kollar upp dem så har jag bevisligen sett vissa produktioner som de varit med i, men jag noterar också att de flesta är engelsmän och inte alls amerikaner. Det kan vara en anledning till att jag tycker att det finns en viss B-känsla som hindrar mig från att verkligen komma in i serien helt och hållet. De är inte så att skådespelarna är usla, men några insatser är helt enkelt inte helt trovärdiga, som om någon leker amerikan, och så verkar ju också vara fallet.
Lyckligtvis är Freddie Wise som ändå är huvudrollsinnehavaren en av de som gör bäst i från sig. Tur det. I sin helhet så är inte "Cell 8" i närheten av matcha den upplevelse som boken gav mig, men det är möjligt att de som inte läst den tycker annorlunda.
Här ska jag skjuta in att en amerikansk film baserad på bok 5, "Tre sekunder", kom 2019 med Common (!) som Grens. Galet.
Jag har läst de fyra första böckerna och just "Edward Finnigans upprättelse" var en riktig upplevelse. I grova drag handlar det om en fånge på death row i USA som dör innan sin planerade avrättning, men hittas levande i Sverige fem år senare. Det fanns en tjusig knorr om hur detta var möjligt som kom fram väldigt sent i romanen - som jag minns det - som verkligen skakade om läsaren. I den sexdelade filmatiseringen upplever jag inte riktigt samma effekt och jag har även en känsla av att berättelsen stuvats om lite för dramaturgins skull.
Vad jag också minns från boken var att den kändes så osvensk i sitt tema och i sin story trots att den handlar om en svensk polis. Men det svenska hamnar lite i bakvattnet och Evert Grens blir lite av en bifigur. I stället har hans kollega Mariana Hermansson (Mimosa Willamo) en betydligt större roll. Hon har en kanadensisk pojkvän, John (Freddie Wise), som sjunger ombord på en Finlandsfärja. När John ger sig på en tafsande fyllbult begår han ett enormt misstag då han under inga omständigheter får bli tagen av polisen. Parallellt ser vi hur John fem år tidigare i själva verket är amerikan med efternamnet Frey och lite av en småkriminell bråkstake. När han kärar ned sig i Elisabeth (Lily Dodsworth-Evans) får han en anledning att få fason på sitt liv. Elisabeth är dotter till politikern Edward Finnigan (Richard Lintern) som kandiderar till att bli guvernör och på självaste valnatten när Edward vunnit hittas Elisabeth död och misstankarna går direkt till John. Han hävdar sin oskuld men bevisen ses som avgörande och han döms till döden.
Men uppenbarligen avrättades han aldrig eftersom han är i Sverige och hans hemlighet avslöjas. Informationen når över Atlanten till guvernör Finnigan som känt sig snuvad på sin upprättelse och därför gör han allt han kan för att John Frey ska hamna i amerikanskt fängelse igen och bli avrättad. Men de svenska poliserna tycker annorlunda.
Jag ska inte säga för mycket om handlingen. Det som kännetecknar Roslund & Hellströms böcker är det journalistiska anslaget på olika teman inom kriminalvård, som är ett tydligt resultat av deras olika bakgrunder. Böckerna och berättelserna känns väldigt researchade och lite tyngre än många andra svenska deckare. I det här fallet var det förstås dödsstraff som var temat och det som berättigade de amerikanska inslagen.
"Cell 8" är godkänd men jag kan inte påstå att någon av de engelskspråkiga skådespelarna är speciellt kända ansikten. Jag känner inte igen någon av dem och när jag kollar upp dem så har jag bevisligen sett vissa produktioner som de varit med i, men jag noterar också att de flesta är engelsmän och inte alls amerikaner. Det kan vara en anledning till att jag tycker att det finns en viss B-känsla som hindrar mig från att verkligen komma in i serien helt och hållet. De är inte så att skådespelarna är usla, men några insatser är helt enkelt inte helt trovärdiga, som om någon leker amerikan, och så verkar ju också vara fallet.
Lyckligtvis är Freddie Wise som ändå är huvudrollsinnehavaren en av de som gör bäst i från sig. Tur det. I sin helhet så är inte "Cell 8" i närheten av matcha den upplevelse som boken gav mig, men det är möjligt att de som inte läst den tycker annorlunda.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag skulle rekommendera att man ser "Box 21" först för att få lite mer känsla för de svenska karaktärerna. Det kan vara lite svårt att förstå varför Ewert Grens och Sven Sundkvist (Kristofer Kamiyasu) ens är med i "Cell 8".
2. Det är inga Siw Malmqvist-referenser alls i "Cell 8", vilket är snudd på skandal.
3. Om det blir fler filmatiseringar borde rimligtvis nästa miniserie baseras på bok nummer 4 "Flickan under gatan" och då är vi garanterat i Sverige igen!
2. Det är inga Siw Malmqvist-referenser alls i "Cell 8", vilket är snudd på skandal.
3. Om det blir fler filmatiseringar borde rimligtvis nästa miniserie baseras på bok nummer 4 "Flickan under gatan" och då är vi garanterat i Sverige igen!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
