Anders Jakobsons blogg

Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 18 av 23...

BLACK PANTHER (2018)
Regi: Ryan Coogler

Kommentar:
När "Black Panther" kom blev det en formidabel kassasuccé. Den är i dag den fjärde mest inkomstdrivande filmen genom tiderna med $700 426 566 och därmed tvåa i den interna MCU-ligan. En viss "Avengers: Endgame" ligger två placeringar över med 160 miljoner dollar mer på kontot. Enorma siffror. Jag minns att jag inte blev totalt golvad av filmen, vare sig på bio eller när jag såg den hemma första gången. Nu tycker jag betydligt mer om filmen. Det är en film som breddar MCU något enormt och ger oss en bra första film av en ganska smal karaktär utan att behöva traggla med en klassisk originstory. Den här filmen tar vid efter "Captain America: Civil War" i vilken prins T'Challa (Chadwick Boseman) förlorade sin far i ett terrordåd och i denna film ska han krönas och bli Wakandas styrande kung och Black Panther. Men det ska visa sig finnas andra som vill åt tronen och använda landets hemliga resurser i form av teknologiskt avancerade vapen till ett globalt styre. Ett inbördeskrig står för dörren och den nyblivna kungen får fullt upp. Filmen breddar som sagt MCU dels genom helt nya miljöer och dels genom att öka antalet färgade och kvinnliga karaktärer i universumet rejält. Efterlängtat.

Kontinuiteten:
Filmen tar vid efter Black Panthers introduktion i "Civil War", men i övrigt är det inte speciellt många band till det övriga universumet, i alla fall när det gäller hjältarna. En ser vi visserligen bland bonusscenerna och vi får återse CIA-agenten Ross (Martin Freeman) och den i serietidningarna återkommande fienden till Black Panther, Ulysses Klaue (Andy Serkis) som först sågs i "Avengers: Age of Ultron". Även om filmen har sin plats i tidslinjen, är den verkligen sin egen och det är bra.

Daterad eller inte?
Utseendet på filmen är helt otroligt. Afrofuturistiskt var ett ord som dök upp när filmen kom och som jag använde i min recension. Det är sjukt snyggt hur afrikanska färger och mönster kombineras med hypermoderna byggnader och tingestar. Det ser unikt ut, men samtidigt självklart. Här finns det inget att klaga på.

Fruns kommentar:
Jag tyckte jättemycket om filmen. Filmerna blir bara snyggare och snyggare och här är det jäkligt coolt att det känns väldigt afrikanskt men samtidigt futuristiskt. Jag har varit i Uganda och Kenya och vissa miljöer kändes därför extra mycket bekanta och det var en del saker i filmen som gjorde mig varm i hjärtat eftersom att det kändes äkta. Det är sorgligt att jag upptäcker Chadwick Boseman nu, efter hans död och då inser att han inte kommer att vara med i ”Black Panther 2”. Han var en fantastisk skådespelare. Jag uppskattade verkligen hur skurken Killmonger kändes amerikansk i sin uppsyn och sina rörelser. Det blev en kontrast mot de som inte bott i USA och med små medel lyckades de visa skillnaden mellan dem.

Slutknorr:
Att återse "Black Panther" gav mer än vad jag hade trott. Kul att omvärdera en film, om än bara lite grann. Det var lite samma sak som med "Guardians of the Galaxy Vol. 2" som också kändes bättre nu än då. Som min fru skriver är det extremt sorgligt att Boseman inte kommer att kunna göra rollen något mer och hur det löses visar sig om några år. Lyckligtvis finns han med i några MCU-filmer till, bland annat i den som står näst på tur... Vi är framme vid första delen av finalen. Som jag längtat! 18 sedda, fem kvar...