Anders Jakobsons blogg

Kort resumé: Årets sommarhöstprojekt är att se om alla 23 filmer i Marvels filmuniversum (MCU), denna gång tillsammans med min fru som bara sett en handfull, spridda titlar. Jag bloggar om upplevelsen utifrån en återkommande mall. Dags för film 22 av 23...

AVENGERS: ENDGAME (2019)
Regi:Anthony Russo och Joe Russo

Kommentar:
Äntligen har vi kommit till "Avengers: Endgame"! Det känns ju lite märkligt att avverka 20+ filmer för att landa i en som faktiskt kom förra året med känslan av ”äntligen”, men så är det. Detta är det stora avslutet för MCU:s tre första faser. Jag minns från det efterlängtade biobesöket i april 2019 att jag efter 20 minuter insåg att ”Oj, trailern har verkligen inte avslöjat någonting!” och efteråt kände jag att de tre timmarna hade flugit i väg och att filmen sannolikt var den bästa i hela sviten. Det tycker jag fortfarande. Om man han investerat 40-50 timmar (betydligt mer om man sett alla relaterade tv-serier) i MCU så är det här finalen man väntat på. Otroligt bra!

Kontinuiteten:
Ja, vad ska man säga? Det är ju finalen på allt och många trådar knyts ihop, men jag tycker fortfarande att det är lite märkligt att det förutsätts att tittaren sett bonusscenen till "Captain Marvel" eftersom hon helt plötsligt bara är en del av gänget. Knepigt!

Daterad eller inte?
Det roliga med filmen är att den tittar tillbaka på en del nyckelsekvenser ur tidigare filmer fast från en lite annorlunda vinkel. Jag minns att jag gillade det extremt mycket vid första titten. Det har förstås krävt lite smarta lösningar för att få till scenerna. I vissa fall kanske gammalt material återanvänts. Jag vet inte. Men snyggt är det i alla fall.

Fruns kommentar:
Innan vi började titta drog du upp förväntningarna genom att säga att det var den bästa filmen i serien. Jag förstår varför du känner så efter att ha sett serien på bio under tio år medan jag har sett den hemma på fyra månader. Men: Den var väldigt bra och jag blev inte besviken. Utöver allt det vanliga med att den är snygg och häftigt gjord, tycker jag att det är fantastiskt att en superhjältefilm kan få mig att börja gråta då det är så fint och äkta i allt det konstiga. Likväl som det känns snopet att viktiga personer dör tycker jag ändå att det är bra då man som tittare aldrig kan vara säker. Det gör det mer spännande. Det ska bli intressant att se nya filmer nu eftersom det här är ett bra avslut.

Slutknorr:
Jaha, då är det faktiskt bara en film kvar innan det här projektet är över. Om allt hade varit som vanligt detta bedrövliga 2020 hade vi haft två eller tre till att se. Nåja, livet går vidare, bara lite försenat. 22 sedda, en kvar.