Anders Jakobsons blogg

När jag var i London i november hittade jag en trevlig liten seriebutik i närheten av hotellet. Om det inte hade varit så att jag redan hade fyllt min väska med böcker och filmer hade jag nog shoppat loss lite mer än vad jag faktiskt gjorde. Det blev "V for Vendetta" och en nätt liten samlad volym av "Bone"-serien på 1300 sidor!

Det var en massa år sedan jag först kom i kontakt med "Bone". De tre eller fyra första samlingsböckerna av nio kom ut på svenska och jag fastande direkt för den fantasifyllda historien om tre ben (!) som blev utkörda från sin hemstad Boneville och hamnade mitt i en klassisk fajt mellan ont och gott. Otroligt schysst tecknat i svart/vitt (inga gråskalor!) av Jeff Smith och en mycket bra historia med fint flyt. Upplägget känns lite som "Sagan om ringen" stundtals, vilket det är fler än jag som konstaterat.

I går natt läste jag ut tegelstenen efter flera veckors läsande. Idag tog jag en titt på den officiella hemsidan och kunde där läsa att det för några år sedan var en filmatisering på gång, men den föll på en mycket specifik detalj: Filmbolaget ville stoppa in en poplåt i filmen!

Jag citerar Jeff Smith ur en intervju med Aint It Cool News från 2004:

Jeff: Nickelodeon did agree to no songs. In writing. So this pop-song thing was probably the turning point in the whole affair for me; this was about a year-and-a-half in. One day after lunch we sat down … and the executive there turned to me and said, “Okay. We can get $12 million right now if we put a pop song in the movie. So, Jeff - do you see somewhere in the body of the film where we could put a Britney Spears or an N’Sync song?”

AICN: Oh, my god.

Jeff: And I just turned and looked at Vijaya, (hans fru, min anmärkning) we looked at each other, and I said, “No.” I mean, that’s not the kind of movie that we were making. I mean, you wouldn’t put a Britney Spears song in the middle of “The Empire Strikes Back” or the middle of “Lord of the Rings”. And because Vijaya had insisted that clause be in the contract, they couldn’t force me. Things went downhill rapidly after that.

Lyckligvis är Jeff Smiths berättelse så pass livlig och tempofylld att en animerad film knappast är nödvändigt, men hur larvigt var det inte med den där låten?!