Hyfsad film med brister
Irene Huss - Eldsdansen
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2008
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Widescreen
Irene Huss är tillbaka för femte gången i ordningen och den här gången är det en pyroman hon jagar… och en mördare. Irene jobbar nämligen på vad som måste vara den minsta polisstationen i hela Sverige. Det verkar inte finnas en enda utredare tillgänglig förutom de som ingår i den innersta gruppen. Hur som helst, Irene tvingas att samtidigt försöka ta fast en pyroman, hitta en mördare och dessutom reda ut problem med en mobbande dotter.
En sak man märker när man ser fler filmer om samma karaktärer är att man efter några filmer upptäcker brister i filmerna som är genomgående. Så är det också med Irene Huss-filmerna och i "Eldsdansen", som denna film heter, är det familjerelationen som återigen brister. En av anledningarna till detta är att Felicia Löwerdahl och Mikaela Knapp är riktigt dåliga i sina roller som Irenes döttrar. De spelar över och känns inte alls trovärdiga. En annan anledning är att den som skrivit historien (om det är boken eller manuset som är boven låter jag vara osagt) inte verkar ha en aning om hur familjer och framförallt tonåringar fungerar.
I "Eldsdansen" har nämligen Irenes dotter Jenny tillsammans med två kamrater mobbat en tidigare vän. När Irene får reda på detta har hon och Krister (hennes man) ett snack med dottern. Det går väl sådär. Sen hör man inte så mycket mer om detta för att sen i slutet av filmen se Irene berätta för sin dotter att hon minsann måste ta ansvar för sina handlingar och genast gå upp och ringa vännen för att be ursäkt. Och alla vet ju att tonåringar gör precis som vuxna säger och att det är såhär lätt att lösa stora problem som mobbing eller hur? Jag hoppas ni ser ironin…
Nu kan ju detta tyckas som en struntsak men det funkar som ett väldigt bra exempel på hur hela familjerelationen är och jag är av den bestämda anledningen att man antingen måste ha någon form av realitet om man ska visa en karaktärs privatliv. Man kan inte bara vifta bort saker och hoppas inget bryr sig. Det gör filmen orealistisk och då är det bättre att skippa den privata delen helt och hållet… eller i alla fall hålla den på en väldigt enkel nivå.
Annars är "Eldsdansen" rätt bra. Själva jakten på pyromanen har man fått till bra och även om det inte direkt kommer som en överraskning när det avslöjas vem som är skyldig så sitter man ändå och gissar innan vi får lösningen. Man lyckas även väva ihop bränderna med morden på ett bra sätt.
Angela Kovacs och Eric Ericson sköter sig bra som Irene och kollegan Fredrik. De övriga karaktärerna känns som vanligt lite platta och tyvärr är Anki Lidéns rollfigur Yvonne Stridner fortfarande lika osympatisk som i tidigare filmer.… och då inte på ett gynnsamt sätt för filmen. Kanske kunde man låta henne bli offer i nästa film?
En sak man märker när man ser fler filmer om samma karaktärer är att man efter några filmer upptäcker brister i filmerna som är genomgående. Så är det också med Irene Huss-filmerna och i "Eldsdansen", som denna film heter, är det familjerelationen som återigen brister. En av anledningarna till detta är att Felicia Löwerdahl och Mikaela Knapp är riktigt dåliga i sina roller som Irenes döttrar. De spelar över och känns inte alls trovärdiga. En annan anledning är att den som skrivit historien (om det är boken eller manuset som är boven låter jag vara osagt) inte verkar ha en aning om hur familjer och framförallt tonåringar fungerar.
I "Eldsdansen" har nämligen Irenes dotter Jenny tillsammans med två kamrater mobbat en tidigare vän. När Irene får reda på detta har hon och Krister (hennes man) ett snack med dottern. Det går väl sådär. Sen hör man inte så mycket mer om detta för att sen i slutet av filmen se Irene berätta för sin dotter att hon minsann måste ta ansvar för sina handlingar och genast gå upp och ringa vännen för att be ursäkt. Och alla vet ju att tonåringar gör precis som vuxna säger och att det är såhär lätt att lösa stora problem som mobbing eller hur? Jag hoppas ni ser ironin…
Nu kan ju detta tyckas som en struntsak men det funkar som ett väldigt bra exempel på hur hela familjerelationen är och jag är av den bestämda anledningen att man antingen måste ha någon form av realitet om man ska visa en karaktärs privatliv. Man kan inte bara vifta bort saker och hoppas inget bryr sig. Det gör filmen orealistisk och då är det bättre att skippa den privata delen helt och hållet… eller i alla fall hålla den på en väldigt enkel nivå.
Annars är "Eldsdansen" rätt bra. Själva jakten på pyromanen har man fått till bra och även om det inte direkt kommer som en överraskning när det avslöjas vem som är skyldig så sitter man ändå och gissar innan vi får lösningen. Man lyckas även väva ihop bränderna med morden på ett bra sätt.
Angela Kovacs och Eric Ericson sköter sig bra som Irene och kollegan Fredrik. De övriga karaktärerna känns som vanligt lite platta och tyvärr är Anki Lidéns rollfigur Yvonne Stridner fortfarande lika osympatisk som i tidigare filmer.… och då inte på ett gynnsamt sätt för filmen. Kanske kunde man låta henne bli offer i nästa film?
EXTRAMATERIALET
Filmen innehåller inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Jag har sagt det förr och säger det igen. Sluta slarva bort en talang som Reuben Sallmander!
2. "Eldsdansen" är den femte och näst sista filmen i serien.
3. Snälla, skippa dessa larviga judoscener som dyker upp lite här och var, bland annat i inledningen. De känns helt fel och inte det minsta trovärdiga!
2. "Eldsdansen" är den femte och näst sista filmen i serien.
3. Snälla, skippa dessa larviga judoscener som dyker upp lite här och var, bland annat i inledningen. De känns helt fel och inte det minsta trovärdiga!
HANS-ÅKE LILJA (2008-07-15)