Sång, blod och Londons bästa köttpajer
Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2008
Ljud: Digital dolby 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Dags för en ny kategori kanske? Vad sägs om "splattermusikal"? Det är den kategori som passar bäst på Tim Burtons "Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street".
Det här med musikaler är ju bra knepigt - ibland är det helt underbart och ibland smått outhärdligt. Hur man än vrider och vänder på det är det ett format som man antingen älskar eller får anstränga sig för att tycka om. Jag kan tänka mig att en och annan tittare sätter grillchipsen i halsen när de kommit hem från videobutiken med "Sweeney Todd" i handen och inser att Johnny Depp sjunger det första han gör.
För mig tar det en halvtimme innan jag blir kompis med formatet och kan sugas in i historien. Johnny Depp gör som sagt huvudrollen som barberaren Benjamin Barker som efter en tid i fängelse i Australien återvänder till London som Sweeney Todd, driven av raseri och fast bestämd att ta hämnd på domaren som felaktigt dömde honom till fängelse.
15 år tidigare levde livet för Benjamin. Han hade en vacker fru och en nyfödd dotter. Men domaren Turpin (Alan Rickman) förälskade sig i Benjamins fru och såg till att han försvann så han kunde ta hand om den överblivna familjen. När Benjamin/Sweeney kommer tillbaka till sin gamla bostad/salong får han reda på att frun tog livet av sig och att Turpin tog dottern under sitt beskydd. Den som berättar detta är Mrs. Lovett (Helena Bonham Carter) som bakar Londons sämsta köttpajer i gatunivån. Lovett får reda på Sweeneys planer, och tillsammans kommer de på en djävulsk affärsidé där Sweeney skär halsen av sina kunder, skickar ned dem i källaren där Lovett tar till vara på köttet och plötsligt gör Londons bästa köttpajer...
Men planen är så klart att ta hämnd på Turpin och återförenas med den förlorade dottern, en plan som dock är svårare att genomföra än man kan tro.
Som ni ser är detta en brutal historia och blodet sprutar på bästa "Kill Bill"-stil i våldsamma strålar över både Sweeney Todd, fönster och kameralins. Om inte sången satte chipsen i halsen så kan det absurda blodbadet göra det.
Sången, ja. Som mer eller mindre novis i musikalvärlden är låtarna lite ojämna. Vissa är klart mer tilltalande än andra, men under själva tittningen smälter musiken ihop med det övriga narrativet på ett sådant sätt att man inte direkt sitter och reflekterar över låtarnas kvalitet, men i och med att filmen bygger på en populär musikal från 1979/1980 så håller låtarna förstås en hög kvalitet.
Skådespelarna sjunger så klart själva och det finns inget att klaga på. Johnny Depp, som har haft något rockbandsaktigt vid sidan av skådespelarkarriären, har en riktigt trevlig röst, och skådespelarmässigt är Depp som alltid fullkomligt briljant och även högkvalitativa skådespelare som Helena Bonham Carter och Alan Rickman sviker aldrig. I lite mindre roller kan man se Timothy Spall och Sacha Baron Cohen.
Ni som sett ett antal Tim Burton-filmer vet vad ni har att vänta rent visuellt. Det är Burtons standard-gotiska utseende som vi sett i ett antal filmer vid det här laget. Känns lite enformigt och trist även om det som alltid är snyggt.
Sammanfattningsvis är "Sweeney Todd" en helt okej film. Står man ut med 90% sång och 10% repliker så lär man uppskatta filmen.
Det här med musikaler är ju bra knepigt - ibland är det helt underbart och ibland smått outhärdligt. Hur man än vrider och vänder på det är det ett format som man antingen älskar eller får anstränga sig för att tycka om. Jag kan tänka mig att en och annan tittare sätter grillchipsen i halsen när de kommit hem från videobutiken med "Sweeney Todd" i handen och inser att Johnny Depp sjunger det första han gör.
För mig tar det en halvtimme innan jag blir kompis med formatet och kan sugas in i historien. Johnny Depp gör som sagt huvudrollen som barberaren Benjamin Barker som efter en tid i fängelse i Australien återvänder till London som Sweeney Todd, driven av raseri och fast bestämd att ta hämnd på domaren som felaktigt dömde honom till fängelse.
15 år tidigare levde livet för Benjamin. Han hade en vacker fru och en nyfödd dotter. Men domaren Turpin (Alan Rickman) förälskade sig i Benjamins fru och såg till att han försvann så han kunde ta hand om den överblivna familjen. När Benjamin/Sweeney kommer tillbaka till sin gamla bostad/salong får han reda på att frun tog livet av sig och att Turpin tog dottern under sitt beskydd. Den som berättar detta är Mrs. Lovett (Helena Bonham Carter) som bakar Londons sämsta köttpajer i gatunivån. Lovett får reda på Sweeneys planer, och tillsammans kommer de på en djävulsk affärsidé där Sweeney skär halsen av sina kunder, skickar ned dem i källaren där Lovett tar till vara på köttet och plötsligt gör Londons bästa köttpajer...
Men planen är så klart att ta hämnd på Turpin och återförenas med den förlorade dottern, en plan som dock är svårare att genomföra än man kan tro.
Som ni ser är detta en brutal historia och blodet sprutar på bästa "Kill Bill"-stil i våldsamma strålar över både Sweeney Todd, fönster och kameralins. Om inte sången satte chipsen i halsen så kan det absurda blodbadet göra det.
Sången, ja. Som mer eller mindre novis i musikalvärlden är låtarna lite ojämna. Vissa är klart mer tilltalande än andra, men under själva tittningen smälter musiken ihop med det övriga narrativet på ett sådant sätt att man inte direkt sitter och reflekterar över låtarnas kvalitet, men i och med att filmen bygger på en populär musikal från 1979/1980 så håller låtarna förstås en hög kvalitet.
Skådespelarna sjunger så klart själva och det finns inget att klaga på. Johnny Depp, som har haft något rockbandsaktigt vid sidan av skådespelarkarriären, har en riktigt trevlig röst, och skådespelarmässigt är Depp som alltid fullkomligt briljant och även högkvalitativa skådespelare som Helena Bonham Carter och Alan Rickman sviker aldrig. I lite mindre roller kan man se Timothy Spall och Sacha Baron Cohen.
Ni som sett ett antal Tim Burton-filmer vet vad ni har att vänta rent visuellt. Det är Burtons standard-gotiska utseende som vi sett i ett antal filmer vid det här laget. Känns lite enformigt och trist även om det som alltid är snyggt.
Sammanfattningsvis är "Sweeney Todd" en helt okej film. Står man ut med 90% sång och 10% repliker så lär man uppskatta filmen.
EXTRAMATERIALET
Vad hände här? "Sweeney Todd" släpps i Sverige i tanig singeldisk medan resten av världen fått en dubbeldisk med massa godis på (Burton + Depp + Carter = Todd: A behind-the-scenes look at the collaboration of Tim Burton with Johnny Depp and Helena Bonham Carter featuring exclusive footage from rehearsals, recording sessions and more, Sweeney Todd is Alive: The real history of the demon barber, Musical Mayhem: Sondheim's Sweeney Todd, Sweeney's London, The Making of Sweeney Todd, Grand Guignol: A Theatrical Tradition, Design for a Demon Barber, A Bloody Business, Moviefone Unscripted with Tim Burton and Johnny Depp).
Det finns till och med en 1:a tryckt på skivan vilket gör det hela ännu mer snopet.
Det finns till och med en 1:a tryckt på skivan vilket gör det hela ännu mer snopet.
TRE SAKER
1. Ursprunget till "Sweeney Todd" kommer från episodhistorien "The String of Pearls" (1846-7), men vissa hävdar att idén kom från en roman av Charles Dickins ("Martin Chuzzlewit", 1843-4) medan det också finns teorier om att allting är baserat på en riktig person som levde och verkade runt 1800. Historien har adapterats på scen och film ett antal gånger och just den här filmatiseringen bygger på Stephen Sondheims musikal från 1979, som i sin tur byggde på Christopher Bonds pjäs från 1973. Pust!
2. Min första kontakt med "Sweeney Todd" kom via Kevin Smith-filmen "Jersey Girl" där scenen/låten "God, that's good" dyker upp lite smått oväntat.
3. Filmen har varit på gång i Hollywood i över 25 år där skådespelare som William Hurt, Michael Douglas, Harrison Ford, Dustin Hoffman, Robert De Niro, Al Pacino, Richard Dreyfuss, Gene Hackman, Robert Redford, Jack Nicholson, Steve Martin, Tim Curry, Kevin Kline och Warren Beatty alla varit aktuella i rollen som Sweeney Todd.
2. Min första kontakt med "Sweeney Todd" kom via Kevin Smith-filmen "Jersey Girl" där scenen/låten "God, that's good" dyker upp lite smått oväntat.
3. Filmen har varit på gång i Hollywood i över 25 år där skådespelare som William Hurt, Michael Douglas, Harrison Ford, Dustin Hoffman, Robert De Niro, Al Pacino, Richard Dreyfuss, Gene Hackman, Robert Redford, Jack Nicholson, Steve Martin, Tim Curry, Kevin Kline och Warren Beatty alla varit aktuella i rollen som Sweeney Todd.
ANDERS JAKOBSON (2008-08-04)