Fastnar i självironin
Shan Atci - Blattefierad
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Shan Atci har byggt hela sin karriär på en mycket tacksam sak som är förunnat enbart specifika grupper; han får skämta om ämnen som blir tveksamma när det görs av andra - en lag som inte är huggen i sten, men den tillhör en sorts god ton. Babben Larsson "får" skämta om tjocka kvinnor eftersom hon är det själv, på samma sätt "får" Shan Atci skämta om blattar eftersom han är just blatte.
Problemet med både Atci och Babben är att de båda - trots att de är förbannat roliga båda två - tenderar att fastna i självironin som enda fack. I "Blattefierad" blir det extra tydligt.
Dvd:n är en filmad föreställning från Draken i Göteborg. Skämten Atci levererar är nästan uteslutande på temat att driva med invandrarstereotyper och skillnaden mellan svennar och blattar. Många gånger gör han det ohyggligt bra, mest tack vare hans magnifika närvaro, kroppskontroll, mimik och röstanvändning. Sett över en knapp timme blir det ändå i längden inte segt, men tjatigt.
Det "Blattefierad" saknar är ett välregisserat och dynamiskt manus, ett slags berättande som ger föreställning ett vidare intryck utöver temat "skojig kille skämtar situationskomiskt om vardagshistorier".
Kort sagt något som visar på en Atci som arbetar med utvecklingen av den karaktär han själv skapat. Jag hittar inte det i "Blattefierad".
Problemet med både Atci och Babben är att de båda - trots att de är förbannat roliga båda två - tenderar att fastna i självironin som enda fack. I "Blattefierad" blir det extra tydligt.
Dvd:n är en filmad föreställning från Draken i Göteborg. Skämten Atci levererar är nästan uteslutande på temat att driva med invandrarstereotyper och skillnaden mellan svennar och blattar. Många gånger gör han det ohyggligt bra, mest tack vare hans magnifika närvaro, kroppskontroll, mimik och röstanvändning. Sett över en knapp timme blir det ändå i längden inte segt, men tjatigt.
Det "Blattefierad" saknar är ett välregisserat och dynamiskt manus, ett slags berättande som ger föreställning ett vidare intryck utöver temat "skojig kille skämtar situationskomiskt om vardagshistorier".
Kort sagt något som visar på en Atci som arbetar med utvecklingen av den karaktär han själv skapat. Jag hittar inte det i "Blattefierad".
EXTRAMATERIALET
En intervju med Shan Atci som mest liknar ett inslag i nyhets-tv.
TRE SAKER
1. Roligast på dvd:n är historien när Shan tar en kebab i Malmö och en jugoslav lappar till sina polare vid bordet bredvid.
2. Skärskådar man klippen lite noggrannare får jag för mig att den inzoomade publiken ibland skrattar lite för mycket i relation till hur det upptagna ljudet låter. Alltså: de skrattade absolut så där mycket - någon gång. Kanske inte bara till just det specifika skämtet. Det kanske bara är jag? Vad säger ni andra?
3. Varje gång jag ser Shan Atcis humor får det mig att sakna Lasse Lindroth.
2. Skärskådar man klippen lite noggrannare får jag för mig att den inzoomade publiken ibland skrattar lite för mycket i relation till hur det upptagna ljudet låter. Alltså: de skrattade absolut så där mycket - någon gång. Kanske inte bara till just det specifika skämtet. Det kanske bara är jag? Vad säger ni andra?
3. Varje gång jag ser Shan Atcis humor får det mig att sakna Lasse Lindroth.
JOAKIM JOHANSSON (2008-09-13)