Tungt filosofisk, men värd besväret
Serial Experiments: Lain
Genre: AnimeradFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Njutafilms, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Det är alltid lika farligt när något höjs till skyarna och man har matats med hyllningar till höger och vänster innan man börjar titta. Så låt mig klargöra två saker med en gång: om du har vant dig vid att anime skall vara magnifika färg- och formexplosioner à la "Min vän Totoro" kan "Serial Experiment: Lain" te sig väldigt medelmåttig och blek rent tecknartekniskt. "Lain" går dessutom i ett mycket makligt tempo. Men låt dig inte luras av detta, för det är subtila detaljer i storyn som till slut vävs samman och bildar något originellt. Det här är nämligen en sådan där serie som är värd besväret.
Lain är en flicka i yngre tonåren, med en storasyster och en kall moder, och en far som bara verkar kunna knyta an till sin yngsta dotter genom att förse henne med datorprylar. Lain är blyg och tillbakadragen i skolan, och i första avsnittet får vi veta att eleverna på Lains skola har börjat få mejl som verkar komma från Chisa, en flicka som nyligen tog livet av sig. Chisa börjar kommunicera med Lain, och påstår att hon har övergivit sitt kroppsliga jag, men ändå existerar.
Lains pappa uppmuntrar dotterns datoraktiviteter, och snart sugs hon in i den alternativa verkligheten Wired. Rätt snart har man som tittare tappat kollen på vad som är verklighet och vad som är Wired - och vem är Lain egentligen? Hennes kompisar i skolan påstår att de har sett henne på klubben Cyberia, där hon visat en helt annan bild av sig själv än vad hon visar i skolan.
"Lain" kan i stora drag ses som en klassisk "coming of age"-historia, och dessutom är Lain en riktig antihjältinna i stil med Holden i "Räddaren i nöden".
Stora frågor som behandlar teologi, filosofi, existentialism tas kontinuerligt upp, och allteftersom Lain försvinner in i Wired och börjar inse sin egen huvudroll i världsalltet växer paranoian. Är allt en enda stor konspiration för att få oss att tro att vi existerar? Ända fram till avsnitt tio följer serien ett visst koncept, och i och med avsnitt tio (av tretton) börjar helt andra beståndsdelar vävas in i historien. Plötsligt blandas dokumentär med "fiktiv" dokumentär, vilket gör att "Lain" känns mera dynamisk och händelserik. Som sagt, den är värd besväret.
Lain är en flicka i yngre tonåren, med en storasyster och en kall moder, och en far som bara verkar kunna knyta an till sin yngsta dotter genom att förse henne med datorprylar. Lain är blyg och tillbakadragen i skolan, och i första avsnittet får vi veta att eleverna på Lains skola har börjat få mejl som verkar komma från Chisa, en flicka som nyligen tog livet av sig. Chisa börjar kommunicera med Lain, och påstår att hon har övergivit sitt kroppsliga jag, men ändå existerar.
Lains pappa uppmuntrar dotterns datoraktiviteter, och snart sugs hon in i den alternativa verkligheten Wired. Rätt snart har man som tittare tappat kollen på vad som är verklighet och vad som är Wired - och vem är Lain egentligen? Hennes kompisar i skolan påstår att de har sett henne på klubben Cyberia, där hon visat en helt annan bild av sig själv än vad hon visar i skolan.
"Lain" kan i stora drag ses som en klassisk "coming of age"-historia, och dessutom är Lain en riktig antihjältinna i stil med Holden i "Räddaren i nöden".
Stora frågor som behandlar teologi, filosofi, existentialism tas kontinuerligt upp, och allteftersom Lain försvinner in i Wired och börjar inse sin egen huvudroll i världsalltet växer paranoian. Är allt en enda stor konspiration för att få oss att tro att vi existerar? Ända fram till avsnitt tio följer serien ett visst koncept, och i och med avsnitt tio (av tretton) börjar helt andra beståndsdelar vävas in i historien. Plötsligt blandas dokumentär med "fiktiv" dokumentär, vilket gör att "Lain" känns mera dynamisk och händelserik. Som sagt, den är värd besväret.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är minst sagt surrealistiskt. Om vartannat kommer klipp ur vad jag antar är slaskfoto av riktiga människor för att bygga de animerade karaktärernas ansiktsuttryck och kroppsrörelser på, skisser, reklam för Playstation-spelet och videor med soundtrackartister. Det lilla som finns av tal och text i extramaterialet är inte översatt, så det är inte helt lätt att veta om man missar något viktigt eller inte. Lite tjatigt är det också när flera klipp återkommer flera gånger. Känns ungefär som att zappa runt på tio japanska kommersiella tevekanaler i en halvtimme. Bored now.
TRE SAKER
1. Är du en otaku har du förmodligen jätteroligt åt alla nördreferenser som tydligen skall finnas med. Jag är inte riktigt där än.
2. Kan knappt ett ord japanska, så om det är korrekt översatt kan jag inte bedöma. Däremot är svenskan i textningen mycket fint flytande och känns naturlig och passande för karaktärerna. Sådant är otroligt viktigt när man tittar på något där man inte förstår något av originalspråket, för att upplevelsen inte skall störas.
3. Oavsett åldersgräns är det nog klokt att vänta ett tag med att visa denna animeserie för barn, av den enkla anledningen att de inte kommer att förstå de tunga filosofiska resonemangen förrän de kommit upp en bit i tonåren.
2. Kan knappt ett ord japanska, så om det är korrekt översatt kan jag inte bedöma. Däremot är svenskan i textningen mycket fint flytande och känns naturlig och passande för karaktärerna. Sådant är otroligt viktigt när man tittar på något där man inte förstår något av originalspråket, för att upplevelsen inte skall störas.
3. Oavsett åldersgräns är det nog klokt att vänta ett tag med att visa denna animeserie för barn, av den enkla anledningen att de inte kommer att förstå de tunga filosofiska resonemangen förrän de kommit upp en bit i tonåren.
ÅSA JONSÉN (2008-09-27)