Välspelat men tomt drama
The Girl in the Park
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Att få inblick i fiktiva trauman och trassliga liv kan vara ömsom underhållande, deprimerande och upplysande, beroende på berättelsens form. Ibland undrar man dock vad denna intima skärskådning ska vara bra för.
Julia (Sigourney Weaver) är en smått framgångsrik jazzsångerska samt nybliven mor till dottern Maggie. Hennes tillvaro kantrar fullständigt när dottern en dag försvinner spårlöst i lekparken. Vi hoppar därefter hela 16 år framåt och finner Julia frånskild, bitter och nyss återvänd till hemstaden efter en tid i New York. Hennes sångkarriär är lagd på hyllan, men hon har åtminstone ett välavlönat kontorsjobb. Om det är hemkomsten eller det faktum att hennes son snart ska gifta sig som orsakar det är oklart, men något får snart Julia att gå in i en kris relaterad till Maggies försvinnande för alla år sen.
Hon uppträder förvirrat och hennes mentala hälsa verkar urarta tills hon träffar den unga snattaren Louise (Kate Bosworth). Louise lyckas initialt lura av Julia en massa pengar genom att berätta falska snyfthistorier för henne, men ångrar sig snart och lämnar tillbaka det hon tagit. Julia tycker sig känna igen drag av Maggie i sin nyfunna väninna och de två inleder ett mor/dotter-förhållande som ger Louise någonstans att bo och vår hjältinna livsgnistan åter.
Härifrån skildrar filmen Julias förhållande till både Louise och till sin son, som med all rätt oroar sig för morsan. Inledningsvis har vi lurats att tro att filmen är en thriller, men i mittenakten står det klart att det är ett relationsdrama det handlar om. Föga förvånande är filmen skriven och regisserad av en före detta dramatiker. Han heter David Auburn och "The Girl in the Park", som är hans första film som regissör, skulle till stora delar gjort sig bra på scen.
Detta är inte helt positivt, för stundtals undrar jag onekligen vad som gör just denna historia så angelägen att filma. De förvecklingar som uppstår när Julia blir morsa åt en främmande tjej och hennes tidigare familjs reaktioner på detta skulle onekligen lämpa sig väl för en komedi, men som rakt drama känns filmen bitvis lite väl okontroversiell.
Ändå finns här ett underliggande spänningsmoment - Är Louise Julias sedan länge försvunna dotter eller inte? Handlingen ger ledtrådar som öppnar upp för bägge möjligheterna. Tyvärr är det ena alternativet så osannolikt att jag hela tiden känner att historiens trovärdighet skulle försvinna om det visade sig vara det rätta.
Den främsta förtjänsten hos "The Girl in the Park" är skådespeleriet från Weaver och Bosworth, där den förra gestaltar en längtan och förhoppning på gränsen till vansinnet och den senare en mystisk natur med oklara avsikter. Gemensamt är dock att de båda behöver varandra, och måste uppnå ett sätt att få sitt udda förhållande att fungera.
Filmen är dessvärre inte så gripande som den tror sig vara. Mot slutet spelar det inte så stor roll om Julia avslöjar sina förhoppningar för Louise då hon redan, och trots ett par motgångar, verkar lärt sig leva igen. Jag förväntar mig en större emotionell insikt av en långfilmslång djupdykning i jobbiga känslor och relationer än "The Girl in the Park" kan erbjuda. Jag led inte under filmens gång, men tar inte heller med mig något därifrån.
Julia (Sigourney Weaver) är en smått framgångsrik jazzsångerska samt nybliven mor till dottern Maggie. Hennes tillvaro kantrar fullständigt när dottern en dag försvinner spårlöst i lekparken. Vi hoppar därefter hela 16 år framåt och finner Julia frånskild, bitter och nyss återvänd till hemstaden efter en tid i New York. Hennes sångkarriär är lagd på hyllan, men hon har åtminstone ett välavlönat kontorsjobb. Om det är hemkomsten eller det faktum att hennes son snart ska gifta sig som orsakar det är oklart, men något får snart Julia att gå in i en kris relaterad till Maggies försvinnande för alla år sen.
Hon uppträder förvirrat och hennes mentala hälsa verkar urarta tills hon träffar den unga snattaren Louise (Kate Bosworth). Louise lyckas initialt lura av Julia en massa pengar genom att berätta falska snyfthistorier för henne, men ångrar sig snart och lämnar tillbaka det hon tagit. Julia tycker sig känna igen drag av Maggie i sin nyfunna väninna och de två inleder ett mor/dotter-förhållande som ger Louise någonstans att bo och vår hjältinna livsgnistan åter.
Härifrån skildrar filmen Julias förhållande till både Louise och till sin son, som med all rätt oroar sig för morsan. Inledningsvis har vi lurats att tro att filmen är en thriller, men i mittenakten står det klart att det är ett relationsdrama det handlar om. Föga förvånande är filmen skriven och regisserad av en före detta dramatiker. Han heter David Auburn och "The Girl in the Park", som är hans första film som regissör, skulle till stora delar gjort sig bra på scen.
Detta är inte helt positivt, för stundtals undrar jag onekligen vad som gör just denna historia så angelägen att filma. De förvecklingar som uppstår när Julia blir morsa åt en främmande tjej och hennes tidigare familjs reaktioner på detta skulle onekligen lämpa sig väl för en komedi, men som rakt drama känns filmen bitvis lite väl okontroversiell.
Ändå finns här ett underliggande spänningsmoment - Är Louise Julias sedan länge försvunna dotter eller inte? Handlingen ger ledtrådar som öppnar upp för bägge möjligheterna. Tyvärr är det ena alternativet så osannolikt att jag hela tiden känner att historiens trovärdighet skulle försvinna om det visade sig vara det rätta.
Den främsta förtjänsten hos "The Girl in the Park" är skådespeleriet från Weaver och Bosworth, där den förra gestaltar en längtan och förhoppning på gränsen till vansinnet och den senare en mystisk natur med oklara avsikter. Gemensamt är dock att de båda behöver varandra, och måste uppnå ett sätt att få sitt udda förhållande att fungera.
Filmen är dessvärre inte så gripande som den tror sig vara. Mot slutet spelar det inte så stor roll om Julia avslöjar sina förhoppningar för Louise då hon redan, och trots ett par motgångar, verkar lärt sig leva igen. Jag förväntar mig en större emotionell insikt av en långfilmslång djupdykning i jobbiga känslor och relationer än "The Girl in the Park" kan erbjuda. Jag led inte under filmens gång, men tar inte heller med mig något därifrån.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Sigourney Weavers modersskildring i "Aliens" måste gjort stort intryck på Hollywood, för att vara just morsa får väl räknas som hennes paradroll ända sen dess.
2. David Auburns första filminblandning kom med filmatiseringen av hans prisbelönta pjäs "Proof" år 2005.
3. Note to self: Att balansera på en smal ledstång ovanför en brant trappa är inte det bästa upplägget för att byta en glödlampa.
2. David Auburns första filminblandning kom med filmatiseringen av hans prisbelönta pjäs "Proof" år 2005.
3. Note to self: Att balansera på en smal ledstång ovanför en brant trappa är inte det bästa upplägget för att byta en glödlampa.
JOEL FORNBRANT (2008-09-28)