Forman i karriärens begynnelse
Milos Forman - The Sixties Collection
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 5 skivor
Bolag: Studio S, 2008
Ljud: Mono
Bild: 4:3
Regissören Milos Forman föddes inte i Hollywood, utan började sin bana i hemlandet Tjeckoslovakien. Innan han drog västerut och gjorde "Gökboet" och "Amadeus" och rev ner Oscarstatyetter på löpande band ägnade han sig åt smalare filmer som tidigt vittnade om stor talang. I denna box har Studio S samlat fyra av mannens tjeckiska 60-talsfilmer samt en dokumentär.
Det var inte bara Frankrike som upplevde en ny våg inom filmen på 60-talet. Även dåvarande Tjeckoslovakien hade sin, och Milos Formans debut, "Talangtävlingen" från 1963, räknas som filmen som startade den.
Filmen är som ett smakprov av vad som komma skulle med Formans fortsatta skapande. Berättandet sker i ett fåtal långa scener, saknar tydligt definierade protagonister, och även om handlingen är orsaksdriven ligger fokus på detaljer och karaktärsskildring. "Talangtävlingen" är egentligen två filmer i en, där vi i den första följer två marschorkestrar och i den senare ett antal unga människor som försöker göra ett intryck vid någon slags talangjakt.
Det första segmentet handlar främst om två unga killar som spelar i varsin orkester, trots att de hellre smiter iväg för att titta på ett motorcykellopp än deltar i framträdanden med sina band. Särskilt den ena orkestern har en väldigt stark och pretentiös dirigent, som håller långrandiga monologer om musikens metafysiska kvaliteter och vikten av traditioner. Ungdomarna och det äldre gardet hamnar snart på kollisionskurs med varandra.
Del två av filmen tar farväl av marschmusiken och agerar istället fluga på väggen vid en talangjakt. Ungdomarna som framträder i denna del är mer inne på pop och rebellisk rock 'n' roll, och det blir mycket sjungande om "shake" och "twist", ofta i horribel tonart och alltid med patetiskt engelskt uttal. Ändå blir det aldrig en plåga att ta sig igenom episoden, som i stort sett bara innehåller olika framträdanden, då den innehåller så mycket entusiasm och glädje att vissa dåliga framträdanden lätt glöms bort. Ett par av numren är till och med riktigt bra.
Filmen har, som Formans övriga 60-talsfilmer, en tydlig dokumentär känsla i bästa cinéma vérité-stil, och vi kan ana att stora delar improviserades fram och sammanfogades i klipprummet.
Vi glider över till 1964 och "Det svarta fåret", och med oss från "Talangtävlingen" tar vi temat om unga och vuxna på kollisionskurs. I huvudrollen ser vi Ladislav Jakim (som även hade en mindre roll i "Talangtävlingen") som Petr, en ung kille som gillar musik och försöker få ihop det med en tjej samtidigt som han försöker sköta sitt jobb som butiksspion i den lokala speceriaffären. Han är usel på att jaga snattare, men har desto mer lycka med gitarren och hos det motsatta könet.
Hans far, spelad av Jan Vostrcil (den pretentiöse dirigenten från "Talangtävlingen"), är en välmenande karl som dock inte ligger riktigt i fas med 60-talets ungdom. Också i denna film får Vostrcil häva ur sig långa haranger om det ena och det andra, och på mottagarsidan finns Petr, som känner sig pressad av sin familjesituation. Mycket mer handling än så hinns inte med, då filmen bara utspelar sig under några få, långa scener.
Spelfilmskänslan är mer påtaglig än i "Talangtävlingen", men den dokumentära stilen är fortfarande mycket stark. Bidragande till detta är det uniformt utmärkta skådespeleriet, där aktörerna till synes bara går in och är sig själva.
Tredje spelfilm ut i samlingen är "En blondins kärleksaffär" från 1965 (även om omslaget säger 1971), en tidig Oscarsnominering (bästa utländska film) för Forman. Generationskrockarna - Formans uppenbara favoritämne - ska tillsammans med olycklig kärlek avhandlas ännu en gång, men denna gång med en ung tjej (Hana Brejchová) i fokus. Hon kommer från en landsortshåla där det råder brist på män. De enda som verkar finnas att tillgå är osnutna mopedligister och fumliga gubbar till soldater inkvarterade vid ett närbeläget regemente. Folk bor på internat, jobbar på fabrik, benämner varandra "kamrat", och livet leker med andra ord.
Andula, som tjejen heter, har dock tur, tror hon i alla fall, när hon träffar en känslig, pianospelande ung man som efter en natt i sänghalmen låter påskina ett starkare intresse än vad som motsvaras av verkligheten. Hon dyker därför upp i hans farstu mitt i natten, bara för att mötas av hans oförstående föräldrar. Killen själv är iväg och träffar någon annan dam. Det blir en lång dialog om dagens ungdom mellan föräldrarna, och när Andulas älskade äntligen kommer hem blir det inte riktigt bra heller. Också i denna film är en modest handling utsträckt över några få långa scener.
1967 slog Forman till med "Det brinner, min sköna!", en satir kretsande kring en stor fest inom brandkåren och kanske regissörens mest kontroversiella film i karriären. Landets brandkår såg inte med blida ögon på filmen, och sovjetregimen, som snart på allvar skulle göra sin närvaro känd i Tjeckoslovakien fann bäst att totalförbjuda den.
Publiken är här åter en fluga på väggen när diverse höjdare inom det brandbekämpande ämbetet gör bort sig på löpande band. Både "Talangtävlingen", "En blondins kärlekshistoria" och Det svarta fåret" har finurliga små komiska inslag, men med den satiriska kontexten i "Det brinner, min sköna!" satsar Forman fullt ut på humor. Brandcheferna är ett gubbsjukt gäng som mest verkar arrangera en skönhetstävling för att själva i egenskap av jury få en närmare titt på de deltagande damerna, och det tombolalotteri de ställer till med fungerar dåligt då vinsterna hela tiden försnillas.
Jag ser inte riktigt filmen som den skrattfest som utlovas på omslaget, och hyser starka misstankar om att handlingen lider av kraftigt föråldrad humor. Jag kan helt enkelt inte relatera till de flesta lustigheter som serveras, även om jag drar på munnen då och då. "Det brinner, min sköna!" är välspelad och en logisk fortsättning på Formans skapande, men känns faktiskt en aning daterad. Även denna blev Oscarsnominerad som bästa utländska film.
Med i boxen finns "Det allseende ögat", en dokumentär gjord av the American Film Institute och med Formans karriär i fokus. Dokumentären är en okej följeslagare till filmerna i samlingen, även om det kanske hade varit mer passande att inkludera något som specifikt handlade om regissörens 60-talsperiod, Nu avhandlas istället hela karriären (så långt som den hunnit komma vid tidpunkten för filmen) från inledingen i Tjeckoslovakien via hippiemusikalen "Hair" ända fram till "Man on the Moon" från 1999. De tidiga filmerna, som den som köpt boxen främst är intresserad av, får tyvärr inte särskilt stort utrymme. Men dokumentären är i sig mycket bra.
Kort och gott: För den som är sugen på Formans tidiga produktioner är "The Sixties Collection" en utmärkt samling filmer. Forman är en visionär, och även om filmernas berättande inledningsvis kan kännas förvirrande, finns där en röd tråd vilken belönar den tålmodige åskådaren med en unik upplevelse.
Det var inte bara Frankrike som upplevde en ny våg inom filmen på 60-talet. Även dåvarande Tjeckoslovakien hade sin, och Milos Formans debut, "Talangtävlingen" från 1963, räknas som filmen som startade den.
Filmen är som ett smakprov av vad som komma skulle med Formans fortsatta skapande. Berättandet sker i ett fåtal långa scener, saknar tydligt definierade protagonister, och även om handlingen är orsaksdriven ligger fokus på detaljer och karaktärsskildring. "Talangtävlingen" är egentligen två filmer i en, där vi i den första följer två marschorkestrar och i den senare ett antal unga människor som försöker göra ett intryck vid någon slags talangjakt.
Det första segmentet handlar främst om två unga killar som spelar i varsin orkester, trots att de hellre smiter iväg för att titta på ett motorcykellopp än deltar i framträdanden med sina band. Särskilt den ena orkestern har en väldigt stark och pretentiös dirigent, som håller långrandiga monologer om musikens metafysiska kvaliteter och vikten av traditioner. Ungdomarna och det äldre gardet hamnar snart på kollisionskurs med varandra.
Del två av filmen tar farväl av marschmusiken och agerar istället fluga på väggen vid en talangjakt. Ungdomarna som framträder i denna del är mer inne på pop och rebellisk rock 'n' roll, och det blir mycket sjungande om "shake" och "twist", ofta i horribel tonart och alltid med patetiskt engelskt uttal. Ändå blir det aldrig en plåga att ta sig igenom episoden, som i stort sett bara innehåller olika framträdanden, då den innehåller så mycket entusiasm och glädje att vissa dåliga framträdanden lätt glöms bort. Ett par av numren är till och med riktigt bra.
Filmen har, som Formans övriga 60-talsfilmer, en tydlig dokumentär känsla i bästa cinéma vérité-stil, och vi kan ana att stora delar improviserades fram och sammanfogades i klipprummet.
Vi glider över till 1964 och "Det svarta fåret", och med oss från "Talangtävlingen" tar vi temat om unga och vuxna på kollisionskurs. I huvudrollen ser vi Ladislav Jakim (som även hade en mindre roll i "Talangtävlingen") som Petr, en ung kille som gillar musik och försöker få ihop det med en tjej samtidigt som han försöker sköta sitt jobb som butiksspion i den lokala speceriaffären. Han är usel på att jaga snattare, men har desto mer lycka med gitarren och hos det motsatta könet.
Hans far, spelad av Jan Vostrcil (den pretentiöse dirigenten från "Talangtävlingen"), är en välmenande karl som dock inte ligger riktigt i fas med 60-talets ungdom. Också i denna film får Vostrcil häva ur sig långa haranger om det ena och det andra, och på mottagarsidan finns Petr, som känner sig pressad av sin familjesituation. Mycket mer handling än så hinns inte med, då filmen bara utspelar sig under några få, långa scener.
Spelfilmskänslan är mer påtaglig än i "Talangtävlingen", men den dokumentära stilen är fortfarande mycket stark. Bidragande till detta är det uniformt utmärkta skådespeleriet, där aktörerna till synes bara går in och är sig själva.
Tredje spelfilm ut i samlingen är "En blondins kärleksaffär" från 1965 (även om omslaget säger 1971), en tidig Oscarsnominering (bästa utländska film) för Forman. Generationskrockarna - Formans uppenbara favoritämne - ska tillsammans med olycklig kärlek avhandlas ännu en gång, men denna gång med en ung tjej (Hana Brejchová) i fokus. Hon kommer från en landsortshåla där det råder brist på män. De enda som verkar finnas att tillgå är osnutna mopedligister och fumliga gubbar till soldater inkvarterade vid ett närbeläget regemente. Folk bor på internat, jobbar på fabrik, benämner varandra "kamrat", och livet leker med andra ord.
Andula, som tjejen heter, har dock tur, tror hon i alla fall, när hon träffar en känslig, pianospelande ung man som efter en natt i sänghalmen låter påskina ett starkare intresse än vad som motsvaras av verkligheten. Hon dyker därför upp i hans farstu mitt i natten, bara för att mötas av hans oförstående föräldrar. Killen själv är iväg och träffar någon annan dam. Det blir en lång dialog om dagens ungdom mellan föräldrarna, och när Andulas älskade äntligen kommer hem blir det inte riktigt bra heller. Också i denna film är en modest handling utsträckt över några få långa scener.
1967 slog Forman till med "Det brinner, min sköna!", en satir kretsande kring en stor fest inom brandkåren och kanske regissörens mest kontroversiella film i karriären. Landets brandkår såg inte med blida ögon på filmen, och sovjetregimen, som snart på allvar skulle göra sin närvaro känd i Tjeckoslovakien fann bäst att totalförbjuda den.
Publiken är här åter en fluga på väggen när diverse höjdare inom det brandbekämpande ämbetet gör bort sig på löpande band. Både "Talangtävlingen", "En blondins kärlekshistoria" och Det svarta fåret" har finurliga små komiska inslag, men med den satiriska kontexten i "Det brinner, min sköna!" satsar Forman fullt ut på humor. Brandcheferna är ett gubbsjukt gäng som mest verkar arrangera en skönhetstävling för att själva i egenskap av jury få en närmare titt på de deltagande damerna, och det tombolalotteri de ställer till med fungerar dåligt då vinsterna hela tiden försnillas.
Jag ser inte riktigt filmen som den skrattfest som utlovas på omslaget, och hyser starka misstankar om att handlingen lider av kraftigt föråldrad humor. Jag kan helt enkelt inte relatera till de flesta lustigheter som serveras, även om jag drar på munnen då och då. "Det brinner, min sköna!" är välspelad och en logisk fortsättning på Formans skapande, men känns faktiskt en aning daterad. Även denna blev Oscarsnominerad som bästa utländska film.
Med i boxen finns "Det allseende ögat", en dokumentär gjord av the American Film Institute och med Formans karriär i fokus. Dokumentären är en okej följeslagare till filmerna i samlingen, även om det kanske hade varit mer passande att inkludera något som specifikt handlade om regissörens 60-talsperiod, Nu avhandlas istället hela karriären (så långt som den hunnit komma vid tidpunkten för filmen) från inledingen i Tjeckoslovakien via hippiemusikalen "Hair" ända fram till "Man on the Moon" från 1999. De tidiga filmerna, som den som köpt boxen främst är intresserad av, får tyvärr inte särskilt stort utrymme. Men dokumentären är i sig mycket bra.
Kort och gott: För den som är sugen på Formans tidiga produktioner är "The Sixties Collection" en utmärkt samling filmer. Forman är en visionär, och även om filmernas berättande inledningsvis kan kännas förvirrande, finns där en röd tråd vilken belönar den tålmodige åskådaren med en unik upplevelse.
EXTRAMATERIALET
Varje film innehåller sitt eget extramaterial i form av bildgallerier, biografier, trailers och trivia.
TRE SAKER
1. Den tjeckiska nya vågen hämtade inspiration både från den italienska neorealismen och den franska nya vågen. Bland andra regissörer inom rörelsen fanns Oscarvinnarna Elmar Klos och Jiri Menzel.
2. Inte bara i "Talangtävlingen" finns det gott om marschmusik, utan musikformen verkar genomsyra de flesta av Formans tidiga alster.
3. I "Talangtävlingen" spelar aktörerna i stort sig själva rakt av. Jan Vostrcil var orkesterdirigent i verkliga livet.
2. Inte bara i "Talangtävlingen" finns det gott om marschmusik, utan musikformen verkar genomsyra de flesta av Formans tidiga alster.
3. I "Talangtävlingen" spelar aktörerna i stort sig själva rakt av. Jan Vostrcil var orkesterdirigent i verkliga livet.
JOEL FORNBRANT (2009-01-18)