Indy håller än trots svag story
Indiana Jones och kristalldödskallens rike
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Paramount, 2008
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
När man tar upp tråden efter 10-20 år och fortsätter på något som varit framgångsrikt så kan resultatet variera. Det är inte alltid en garanterad succé. Det nya jämförs minutiöst med det gamla, det som folk levt med en lång tid och så vidare.
Så när trion Steven Spielberg, George Lucas och Harrison Ford plockar fram Indiana Jones ur garderoben efter 19 års frånvaro, är det på pappret en succé. Alla som sett de gamla filmerna kommer att se den nya, oavsett story, men hur bra är egentligen Indiana Jones nästan 20 år senare, med en 65-årig huvudperson i en actionfilm?
Tja, resultatet är i mina ögon ganska bra. Stundtals är filmen precis det jag vill ha - ett rafflande matinéäventyr som går helt i de gamla filmernas anda, men sen är kanske inte storyn - det vill säga själva kärnan i det hela - inte riktigt till min fulla belåtelse.
Smart nog har man låtit Indiana Jones åldrats i takt med Harrison Ford. Alltså är vi framme i mitten av 50-talet. Nazisterna finns inte mer och hotet kommer i stället från de kommunistiska ryssarna, som introduceras som filmen skurkar i en lite småseg inledningssekvens. Indiana har kidnappats av ryska soldater, ledda av den stenhårda Irina Spalko (Cate Blanchett), och förts till en hemlig armébas där regeringens alla hemligheter lagrats (den mytomspunna Area 51 förmodar jag). Indiana får motvilligt leta rätt på en mumifierad kropp från Roswellincidenten ca 10 år tidare, men lyckas sedan under dramatiska omständigheter rymma, medan ryssarna åker iväg med sitt fynd.
Därefter blir Indiana uppsökt av unga skinnknutten Mutt Williams (Shia LaBeouf) som meddelar att en gammal kollega till Indiana, professor Oxley (John Hurt) och Mutts mamma (som senare visar sig vara den gamla bekanta Marion Ravenwood (Karen Allen)) har blivit kidnappade. Mutt har ett mystiskt brev från Oxley som han inte kan tyda, men efter ytterligare en dramatisk sekvens lyckas Indiana förstå brevet. Det visar sig att Oxley lyckats hitta en mytomspunnen kristalldödskalle som enligt legenden kommer från det försvunna och kanske inte existerande samhället Akator där en "stad av guld" ska finnas.
Snabbt har Indiana hamnat i ytterligare en skattjakt fyllt av gåtor, spännande miljöer och gott om ryssar i bakhasorna.
Man har verkligen lyckats pytsa ut actionscener av gammalt klassiskt Indiana Jones-snitt på strategiska platser i filmen. Det är inte många minuter mellan rafflet och det är egentligen bara att sätta sig tillbaka och njuta. Det är sådana actionscener som vi känner igen från de tidigare filmerna, men här ett par resor värre och riktigt bra konstruerade. Sekvensen i djungeln där tre olika bilar jagar varandra och det både blir knytnävsslagsmål, fäktning och kulspruteskjutning allt medan aktörerna byter platser mest hela tiden är riktigt bra.
Karaktären Mutt - som ni så klart listat ut är Indianas son - skulle kunna vara ett jobbigt bihang, men Shia LaBeouf spelar rollen galant, och han blir snarare en pigg tillgång till storyn och det borgar för ett fader och son-samspel som vi känner igen lite från den tredje filmen. Likartat, men ändå inte. Och det är så klart kul att se Karen Allen igen medan Cate Blanchetts ryska skurk är lite karikatyrartad. Jag upplever även John Hurt som lite underutnyttjad, men det har att göra med att hans karaktär på sätt och vis tappat förståndet och nu irrar han omkring, skäggig och dan och droppar gåtliknande repliker som en förvirrad Yoda.
Men som sagt, kärnan i storyn är jag inte speciellt nöjd med och lagom till finalen släpper Spielberg och Lucas helt på den plan om "en film med klassiska specialeffekter och minimalt med CGI" som jag har för mig att de pratade om tidigare. Här är det snarare maximalt med CGI och det är inte riktigt så jag vill ha min Indiana Jones.
Allra sist i filmen kommer en lite vilseledande scen som ska få oss att tro att Spielberg och Lucas laddat upp för en ny franchise och utveckling av Indiana Jones, men jag tror att det mest är tänkt att lura tittaren. Det har inte bekräftats att det ska bli mer, men det känns ändå som om gubbtrion inte är helt färdiga med Indiana Jones än.
Så när trion Steven Spielberg, George Lucas och Harrison Ford plockar fram Indiana Jones ur garderoben efter 19 års frånvaro, är det på pappret en succé. Alla som sett de gamla filmerna kommer att se den nya, oavsett story, men hur bra är egentligen Indiana Jones nästan 20 år senare, med en 65-årig huvudperson i en actionfilm?
Tja, resultatet är i mina ögon ganska bra. Stundtals är filmen precis det jag vill ha - ett rafflande matinéäventyr som går helt i de gamla filmernas anda, men sen är kanske inte storyn - det vill säga själva kärnan i det hela - inte riktigt till min fulla belåtelse.
Smart nog har man låtit Indiana Jones åldrats i takt med Harrison Ford. Alltså är vi framme i mitten av 50-talet. Nazisterna finns inte mer och hotet kommer i stället från de kommunistiska ryssarna, som introduceras som filmen skurkar i en lite småseg inledningssekvens. Indiana har kidnappats av ryska soldater, ledda av den stenhårda Irina Spalko (Cate Blanchett), och förts till en hemlig armébas där regeringens alla hemligheter lagrats (den mytomspunna Area 51 förmodar jag). Indiana får motvilligt leta rätt på en mumifierad kropp från Roswellincidenten ca 10 år tidare, men lyckas sedan under dramatiska omständigheter rymma, medan ryssarna åker iväg med sitt fynd.
Därefter blir Indiana uppsökt av unga skinnknutten Mutt Williams (Shia LaBeouf) som meddelar att en gammal kollega till Indiana, professor Oxley (John Hurt) och Mutts mamma (som senare visar sig vara den gamla bekanta Marion Ravenwood (Karen Allen)) har blivit kidnappade. Mutt har ett mystiskt brev från Oxley som han inte kan tyda, men efter ytterligare en dramatisk sekvens lyckas Indiana förstå brevet. Det visar sig att Oxley lyckats hitta en mytomspunnen kristalldödskalle som enligt legenden kommer från det försvunna och kanske inte existerande samhället Akator där en "stad av guld" ska finnas.
Snabbt har Indiana hamnat i ytterligare en skattjakt fyllt av gåtor, spännande miljöer och gott om ryssar i bakhasorna.
Man har verkligen lyckats pytsa ut actionscener av gammalt klassiskt Indiana Jones-snitt på strategiska platser i filmen. Det är inte många minuter mellan rafflet och det är egentligen bara att sätta sig tillbaka och njuta. Det är sådana actionscener som vi känner igen från de tidigare filmerna, men här ett par resor värre och riktigt bra konstruerade. Sekvensen i djungeln där tre olika bilar jagar varandra och det både blir knytnävsslagsmål, fäktning och kulspruteskjutning allt medan aktörerna byter platser mest hela tiden är riktigt bra.
Karaktären Mutt - som ni så klart listat ut är Indianas son - skulle kunna vara ett jobbigt bihang, men Shia LaBeouf spelar rollen galant, och han blir snarare en pigg tillgång till storyn och det borgar för ett fader och son-samspel som vi känner igen lite från den tredje filmen. Likartat, men ändå inte. Och det är så klart kul att se Karen Allen igen medan Cate Blanchetts ryska skurk är lite karikatyrartad. Jag upplever även John Hurt som lite underutnyttjad, men det har att göra med att hans karaktär på sätt och vis tappat förståndet och nu irrar han omkring, skäggig och dan och droppar gåtliknande repliker som en förvirrad Yoda.
Men som sagt, kärnan i storyn är jag inte speciellt nöjd med och lagom till finalen släpper Spielberg och Lucas helt på den plan om "en film med klassiska specialeffekter och minimalt med CGI" som jag har för mig att de pratade om tidigare. Här är det snarare maximalt med CGI och det är inte riktigt så jag vill ha min Indiana Jones.
Allra sist i filmen kommer en lite vilseledande scen som ska få oss att tro att Spielberg och Lucas laddat upp för en ny franchise och utveckling av Indiana Jones, men jag tror att det mest är tänkt att lura tittaren. Det har inte bekräftats att det ska bli mer, men det känns ändå som om gubbtrion inte är helt färdiga med Indiana Jones än.
EXTRAMATERIALET
Inte ovanligt när det gäller en film av Spielberg eller Lucas så är det gott om extramaterial. Det börjar redan på den första skivan med två kortare bakomfilmer. Den första - "The Return of a Legend" - tar upp hur det kom sig att det blev en fjärde Indiana Jones-film och vilka stadier den gick igenom innan den verkligen blev av.
Den andra heter "Pre-production" och handlar följdaktligen om förproduktionen. Här får vi se Spielberg sitta och skissa ihop sekvenser med en animatör i så kallad "pre-visualisation" samt se Harrison Ford prova hatten, jackan och piskan igen och en hel del annat så klart. En lovande inledning på extramaterialet.
Den andra skivan inleds med en rejäl produktionsdagbok på 80 minuter där vi får vara med om det mesta från inspelningen. I takt med att vi går från en inspelningsplats till en annan introduceras vi till karaktärer och skådespelare.
Detta följs upp av ett antal minidokumentärer som inte står med på omslaget. Här tittar vi närmare på rekvisita, specialeffekter, post-produktion med mera. Allting avslutas med "Previsualisering av sekvenser" (snygg svenska) där vi får se några av actionsekvenserna som animerade storyboards. Det är kusligt hur lika dessa är slutresultatet, så jag antar att Spielberg och company tjänat en hel del på att göra dessa även om det verkar vara smått bökigt att få till.
Mycket extramaterial, till och med så att det blir lite tjatigt i längden.
Den andra heter "Pre-production" och handlar följdaktligen om förproduktionen. Här får vi se Spielberg sitta och skissa ihop sekvenser med en animatör i så kallad "pre-visualisation" samt se Harrison Ford prova hatten, jackan och piskan igen och en hel del annat så klart. En lovande inledning på extramaterialet.
Den andra skivan inleds med en rejäl produktionsdagbok på 80 minuter där vi får vara med om det mesta från inspelningen. I takt med att vi går från en inspelningsplats till en annan introduceras vi till karaktärer och skådespelare.
Detta följs upp av ett antal minidokumentärer som inte står med på omslaget. Här tittar vi närmare på rekvisita, specialeffekter, post-produktion med mera. Allting avslutas med "Previsualisering av sekvenser" (snygg svenska) där vi får se några av actionsekvenserna som animerade storyboards. Det är kusligt hur lika dessa är slutresultatet, så jag antar att Spielberg och company tjänat en hel del på att göra dessa även om det verkar vara smått bökigt att få till.
Mycket extramaterial, till och med så att det blir lite tjatigt i längden.
TRE SAKER
1. "Indiana Jones och kristalldödskallens rike" är en lång och bökig titel, och lite fånig också om jag ska vara ärlig. Men jag kan samtidigt inte komma på någon bättre. "Jakten på skallen", kanske?
2. Jag har sett ganska mycket bakommaterial med Spielberg nu och börjar irritera mig på att han alltid sitter med båda pekfingrarna tryckta mot hakan. Jag antar att han inte tänker på det, men det är mycket irriterande!
3. Filmen innehåller en del passningar till Indiana Jones-mytologin. Den raraste är att Denholm Elliott, som dog 1992, får vara med som tavla och staty och som sistnämnda faktiskt hjälpa Indy under en knivig sekvens.
2. Jag har sett ganska mycket bakommaterial med Spielberg nu och börjar irritera mig på att han alltid sitter med båda pekfingrarna tryckta mot hakan. Jag antar att han inte tänker på det, men det är mycket irriterande!
3. Filmen innehåller en del passningar till Indiana Jones-mytologin. Den raraste är att Denholm Elliott, som dog 1992, får vara med som tavla och staty och som sistnämnda faktiskt hjälpa Indy under en knivig sekvens.
ANDERS JAKOBSON (2008-11-05)