Fortfarande kul, men lite på rutin
The Office - Säsong 4
Genre: Komedi, TV-serieFormat: DVD, region 2, 4 skivor
Bolag: Universal, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Säsongen inleds starkt med att Michael Scott (Steve Carell) lyckas köra på en av sina anställda med sin bil, men lyckas i sinom tid vända det till att han faktiskt räddade hennes liv då hon kanske, eventuellt - men troligen inte - led av rabies. Det hela leder även till en rejäl insats för rabiesforskningen, helt i onödan.
Där har man Michael Scott i ett nötskal. Han gör bort sig, lyckas klura sig ur knipan och förvandlar det till något ovidkommande.
Den fjärde säsongen av amerikanska "The Office" tar så klart vid där den tredje slutade och i den slogs Michael och Jim (John Krasinski) om en chefsposition som lite oväntat gick till vikarien Ryan (B.J. Novak). Som ny chef har Ryan ambitionen att genomföra förändringar inom Dunder-Mifflin, bland annat genom att lansera en avancerad online-shop. Framgången stiger dock Ryan över huvudet - han skaffar fräcka kläder, dyra vanor och ett opassande helskägg och målar in sig i ett hörn han inte kan komma bort från.
I Scranton har Jim och Pam (Jenna Fischer) blivit ihop på riktigt och gör så småningom det hela officiellt. Ungefär samtidigt krashar det hemliga förhållandet mellan Dwight (Rainn Wilson) och Angela (Angela Kinsey) där hon plötsligt blir uppvaktad av Andy (Ed Helms), vilket så klart gör Dwight ledsen och för första gången känner Pam och Jim lite sympati för stackarn (bland annat genom att checka in en natt på hans farmhotell). Men inte för mycket, de driver fortfarande gäck med honom så fort de får möjlighet.
I övrigt handlar mycket om Michaels förhållande med sin forna chef Jan (Melora Hardin), ett förhållande som alltid känns lite märkligt och som dras till sin spets en kväll när de bjudit hem bland annat Pam och Jim på en middag. Rundvandringen i Michaels condo hör till en av seriens höjdpunkter.
Mot slutet anländer en ny personalchef, spelad av Amy Ryan, som Michael faller pladask för (efter att han kommit över att hon är just personalchef) och vad det leder till får vi se i nästa säsong.
Ur en synvinkel är jag nöjd över ännu en dos av "The Office" men ur en annan så börjar man kunna konceptet och skämten ganska väl vid det här laget. Det är inte dåligt eller enformigt, men bara mindre kul. Serien är fortfarande mycket populär i USA så något slut verkar inte vara inplanerat, men det känns ändå som om den ligger lite i farozonen för att börja trampa vatten.
Å andra sidan har många amerikanska sitcoms, vilket man ändå får sortera "The Office" som, överlevt fler säsonger än fem utan att egentligen bli speciellt dåliga, så säsong fyra kanske bara är en tillfällig - om än minimal - svacka. Det återstår att se, men än så länge underhåller "The Office" mig fortfarande.
Där har man Michael Scott i ett nötskal. Han gör bort sig, lyckas klura sig ur knipan och förvandlar det till något ovidkommande.
Den fjärde säsongen av amerikanska "The Office" tar så klart vid där den tredje slutade och i den slogs Michael och Jim (John Krasinski) om en chefsposition som lite oväntat gick till vikarien Ryan (B.J. Novak). Som ny chef har Ryan ambitionen att genomföra förändringar inom Dunder-Mifflin, bland annat genom att lansera en avancerad online-shop. Framgången stiger dock Ryan över huvudet - han skaffar fräcka kläder, dyra vanor och ett opassande helskägg och målar in sig i ett hörn han inte kan komma bort från.
I Scranton har Jim och Pam (Jenna Fischer) blivit ihop på riktigt och gör så småningom det hela officiellt. Ungefär samtidigt krashar det hemliga förhållandet mellan Dwight (Rainn Wilson) och Angela (Angela Kinsey) där hon plötsligt blir uppvaktad av Andy (Ed Helms), vilket så klart gör Dwight ledsen och för första gången känner Pam och Jim lite sympati för stackarn (bland annat genom att checka in en natt på hans farmhotell). Men inte för mycket, de driver fortfarande gäck med honom så fort de får möjlighet.
I övrigt handlar mycket om Michaels förhållande med sin forna chef Jan (Melora Hardin), ett förhållande som alltid känns lite märkligt och som dras till sin spets en kväll när de bjudit hem bland annat Pam och Jim på en middag. Rundvandringen i Michaels condo hör till en av seriens höjdpunkter.
Mot slutet anländer en ny personalchef, spelad av Amy Ryan, som Michael faller pladask för (efter att han kommit över att hon är just personalchef) och vad det leder till får vi se i nästa säsong.
Ur en synvinkel är jag nöjd över ännu en dos av "The Office" men ur en annan så börjar man kunna konceptet och skämten ganska väl vid det här laget. Det är inte dåligt eller enformigt, men bara mindre kul. Serien är fortfarande mycket populär i USA så något slut verkar inte vara inplanerat, men det känns ändå som om den ligger lite i farozonen för att börja trampa vatten.
Å andra sidan har många amerikanska sitcoms, vilket man ändå får sortera "The Office" som, överlevt fler säsonger än fem utan att egentligen bli speciellt dåliga, så säsong fyra kanske bara är en tillfällig - om än minimal - svacka. Det återstår att se, men än så länge underhåller "The Office" mig fortfarande.
EXTRAMATERIALET
Säsong 3 kändes lite snål extramaterialsmässigt, men fyran är klart bättre. Det finns inga kommentarspår i denna box men 5-15 minuter bortklippta scener till varje avsnitt, vilket med lite avancerad huvudräkning landar på någonstans runt två timmar extra scener.
Det finns också några kortare klipp, som en liten informations-PSA om rabies, Michael Scotts reklamfilm för Dunder-Mifflin och en promo inför säsongsstarten där karaktärerna pratar om sin sommar.
Ett nästan halvtimmeslångt bloopersblock bevisar att skådespelarna har roligt när de gör serien, och det verkar även författarna ha för vi får följa med till en lång paneldebatt inför publik med ett tiotal författare. Tyvärr är detta segment amatörinspelat så varken bild eller ljud är speciellt bra och det finns ingen text att slå på. Synd, för inslaget - som är runt 52 minuter långt - hade varit intressant att ta del av i ett sammanhang där man inte behövde spetsa öronen för att hänga med.
Det finns också några kortare klipp, som en liten informations-PSA om rabies, Michael Scotts reklamfilm för Dunder-Mifflin och en promo inför säsongsstarten där karaktärerna pratar om sin sommar.
Ett nästan halvtimmeslångt bloopersblock bevisar att skådespelarna har roligt när de gör serien, och det verkar även författarna ha för vi får följa med till en lång paneldebatt inför publik med ett tiotal författare. Tyvärr är detta segment amatörinspelat så varken bild eller ljud är speciellt bra och det finns ingen text att slå på. Synd, för inslaget - som är runt 52 minuter långt - hade varit intressant att ta del av i ett sammanhang där man inte behövde spetsa öronen för att hänga med.
TRE SAKER
1. Som många andra amerikanska tv-serier drabbades "The Office" av manusstrejken i fjol. På pappret ser det ut som de drabbades extra hårt med enbart 14 avsnitt istället för de vanliga 24, men sanningen är den att fem av de 14 är dubbelavsnitt så egentligen är det 19 avsnitt. NBC:s beställning inför säsong 4 var 25 avsnitt (30 om man delar upp dubbelavsnitten).
2. Dubbelavsnitten följer fortfarande 22-minutersdramaturgin så det blir som att se två avsnitt och inte ett långt. Med andra ord ingen större skillnad.
3. Några av skådespelarna - som dessutom gör några av de jobbigare karaktärerna - är även manusförfattare eller producenter till serien (eller tvärtom).
2. Dubbelavsnitten följer fortfarande 22-minutersdramaturgin så det blir som att se två avsnitt och inte ett långt. Med andra ord ingen större skillnad.
3. Några av skådespelarna - som dessutom gör några av de jobbigare karaktärerna - är även manusförfattare eller producenter till serien (eller tvärtom).
ANDERS JAKOBSON (2008-11-22)