Ytterligare en stark insats av Persbrandt
Oskyldigt dömd - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 4 skivor
Bolag: Sony, 2009
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: 4:3
När man ser "Oskyldigt dömd" går det inte att komma ifrån att man sneglat lite på de många amerikanska serier som finns på samma tema när serien skapades. Här är det Mikael Persbrandt i rollen som straffrättsprofessorn Markus Haglund som leder gruppen som jobbar för att få oskyldigt dömda fria. Det som kanske skiljer upplägget från dess amerikanska föregångare är att det här är frågan om en professor och fyra av hans studenter och inte ett gäng tuffa poliser eller advokater.
I gruppen ingår de fyra juridikstuderande Fia Jönsson (Sofia Ledarp), Anna Sjöstedt (Helena af Sandeberg), Belal Al-Mukhtar (Francisco Sobrado) och Roger Andersson (Leonard Terfelt). Tillsammans tar de sig alltså an fall där oskyldiga sitter fängslade för att försöka få dem frikända. Ibland går det lätt och ibland går det tyngre, ibland vill de fängslade av olika anledningar inte ha deras hjälp och ibland blir de väldigt tacksamma. Varvat med detta får vi också se hur Anna och Belal inleder ett förhållande, Fia försöker fria sin far från mord samt hur Anna gör en skrämmande upptäckt från sin barndom.
Hur funkar då en svensk dramaserie som så tydligt sneglat på de amerikanska varianterna? Jo, oftast funkar det rätt bra. Markus är en kvinnokarl av stora mått och mängder av kvinnor och alkohol passerar hans händer under seriens gång. Dessutom får vi alla de intriger som vi kan förvänta oss.
Seriens har dock en del svagheter också. Bland annat just att den är svensk. Jag vet varför men många av de situationer som vi kastas in i känns lite töntiga när de sker i Sverige, på svenska istället för i USA och på engelska. Varför det är så vet jag inte men det känns på något sätt enklare att acceptera en amerikansk elaking som eldar upp folk än en svensk familjefar som gör samma sak.
I tolv avsnitt får vi följa gänget allt medan de sliter för att få oskyldigt dömda fria och i bästa fall också få fast den som verkligen är skyldig. Som förväntat gör Persbrandt ett stabilt och säkert intryck som den något försupna kvinnotjusaren Markus när han coachar sina elever samtidigt som han vägrar att kompromissa. Han gör allt på sitt sätt och struntar i alla andra. Han är egentligen en rätt osympatisk person även om han alltid gör det rätta. Dessutom finns det faktiskt ett hjärta någonstans där inne också som kommer fram mer och mer ju längre serien pågår.
När det sen gäller de andra skådespelarna är det ingen tvekan om att det är Helena af Sandeberg i rollen som Anna Sjöstedt och Francisco Sobrado som Belal Al-Mukhtar som är de som bäst klarar av att bära upp rollerna. Sofia Ledarp som Fia Jönsson får godkänt men ibland känns hon lite blek och Leonard Terfelt som Roger Andersson är emellanåt riktigt bedrövlig. Tillsammans som ett team funkar de dock rätt bra men utan Persbrandt är det tveksamt om serien blivit den succé den nu blev.
I gruppen ingår de fyra juridikstuderande Fia Jönsson (Sofia Ledarp), Anna Sjöstedt (Helena af Sandeberg), Belal Al-Mukhtar (Francisco Sobrado) och Roger Andersson (Leonard Terfelt). Tillsammans tar de sig alltså an fall där oskyldiga sitter fängslade för att försöka få dem frikända. Ibland går det lätt och ibland går det tyngre, ibland vill de fängslade av olika anledningar inte ha deras hjälp och ibland blir de väldigt tacksamma. Varvat med detta får vi också se hur Anna och Belal inleder ett förhållande, Fia försöker fria sin far från mord samt hur Anna gör en skrämmande upptäckt från sin barndom.
Hur funkar då en svensk dramaserie som så tydligt sneglat på de amerikanska varianterna? Jo, oftast funkar det rätt bra. Markus är en kvinnokarl av stora mått och mängder av kvinnor och alkohol passerar hans händer under seriens gång. Dessutom får vi alla de intriger som vi kan förvänta oss.
Seriens har dock en del svagheter också. Bland annat just att den är svensk. Jag vet varför men många av de situationer som vi kastas in i känns lite töntiga när de sker i Sverige, på svenska istället för i USA och på engelska. Varför det är så vet jag inte men det känns på något sätt enklare att acceptera en amerikansk elaking som eldar upp folk än en svensk familjefar som gör samma sak.
I tolv avsnitt får vi följa gänget allt medan de sliter för att få oskyldigt dömda fria och i bästa fall också få fast den som verkligen är skyldig. Som förväntat gör Persbrandt ett stabilt och säkert intryck som den något försupna kvinnotjusaren Markus när han coachar sina elever samtidigt som han vägrar att kompromissa. Han gör allt på sitt sätt och struntar i alla andra. Han är egentligen en rätt osympatisk person även om han alltid gör det rätta. Dessutom finns det faktiskt ett hjärta någonstans där inne också som kommer fram mer och mer ju längre serien pågår.
När det sen gäller de andra skådespelarna är det ingen tvekan om att det är Helena af Sandeberg i rollen som Anna Sjöstedt och Francisco Sobrado som Belal Al-Mukhtar som är de som bäst klarar av att bära upp rollerna. Sofia Ledarp som Fia Jönsson får godkänt men ibland känns hon lite blek och Leonard Terfelt som Roger Andersson är emellanåt riktigt bedrövlig. Tillsammans som ett team funkar de dock rätt bra men utan Persbrandt är det tveksamt om serien blivit den succé den nu blev.
EXTRAMATERIALET
Bonusmaterialet består av en rätt trevlig, om än rätt kort, bakom kulisserna-film där skådespelarna får berätta lite om sina roller. Den visar inte så värst mycket av hur inspelningen gick till men är ändå rätt trevlig.
Vi får också ett gäng scener där skådespelarna börjat skratta eller sagt fel saker och faktum är att de är riktigt, riktigt roliga att se.
Vi får också ett gäng scener där skådespelarna börjat skratta eller sagt fel saker och faktum är att de är riktigt, riktigt roliga att se.
TRE SAKER
1. Det är kul att se alla olika hårdrockströjor Markus har på sig. Det är nästan det enda han använder och alla de stora namnen såsom Ramones, AC/DC och Kiss finns representerade.
2. Under våren börjar man spela in säsong 2 av serien.
3. Sista avsnittet är lite annorlunda då det handlar mer om att teamet måste hjälpa sig själva istället för okända.
2. Under våren börjar man spela in säsong 2 av serien.
3. Sista avsnittet är lite annorlunda då det handlar mer om att teamet måste hjälpa sig själva istället för okända.
HANS-ÅKE LILJA (2009-02-23)