G som i gamla minnen
G - som i gemenskap
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2006
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen 1.78:1 (anamorfisk)
"G" eller "G – en film om kärlek, hasch och rock’n’roll!" som den fullständiga titeln är, är historien om tre kompisar som trots att de är kompisar lever helt olika liv. Kim kämpar med sin sexualitet. Är det Kristoffer eller Mia han är kär i…eller är det båda? Robban som fastnat i knarkträsket och Alexander slits mellan sitt band och framgången som sångare i ett etablerat band.
"G" är dock så mycket mer än bara en film. Det är ett dokument över 80-talet. Det finns förmodligen inte en enda person som var tonåring på 80-talet som inte mins den eller som känner inte igen sig i den.
Visst dialogen är rätt usel och samhällsbudskapet så stort att man nästan inte ser filmen för det men ändå. "G" var bland det största som kom 1982 och idag 25 år senare går den fortfarande att se med njutning, om man inte är allt för kritisk förståss.
I "G" finns det en hel del skådespelare som idag är välkända namn för svenska folket. Vi ser en ung Niclas Wahlgren som Kim. Vi ser Sebastian Håkansson som åtminstone i barnfamiljer är mer känd som Abbe i Madicken. Vi ser även Niels Jensen (vem kan glömma hans skånska?), Ewa Fröling, Ulf Brunnberg och Lasse Strömstedt i större roller. Dessutom ser vi Magnus Uggla i rollen som Kristoffer, förmodligen är detta bland det bästa Uggla gjort.
När man ser filmen står det rätt tidigt klart att Staffan Hildebrand verkligen vill få fram sitt budskap. Knark är farligt, det är inget fel i att gilla personer av det egna könet och vad man än gör så sviker man inte sina kompisar. Dessa budskap går igenom och emellanåt, som sagt, kanske till och med lite för mycket men det förlåter man snabbt Hildebrand för.
Dialogen i filmen är helt underbar, kläderna är helt underbara, kort sagt är det som att resa tillbaka i tiden, till då man själv var tonåring. Även om inte jag personligen råkade ut för det personerna i filmen gör.
Det finns också en hel del musik i filmen. Freestyle, Eva Dahlgren och Olle Ljungström syns alla framföra låtar. Faktum är att det är små musikvideos inbakade i filmen. Känns lite udda men just här funkar även det faktiskt.
"G" är dock så mycket mer än bara en film. Det är ett dokument över 80-talet. Det finns förmodligen inte en enda person som var tonåring på 80-talet som inte mins den eller som känner inte igen sig i den.
Visst dialogen är rätt usel och samhällsbudskapet så stort att man nästan inte ser filmen för det men ändå. "G" var bland det största som kom 1982 och idag 25 år senare går den fortfarande att se med njutning, om man inte är allt för kritisk förståss.
I "G" finns det en hel del skådespelare som idag är välkända namn för svenska folket. Vi ser en ung Niclas Wahlgren som Kim. Vi ser Sebastian Håkansson som åtminstone i barnfamiljer är mer känd som Abbe i Madicken. Vi ser även Niels Jensen (vem kan glömma hans skånska?), Ewa Fröling, Ulf Brunnberg och Lasse Strömstedt i större roller. Dessutom ser vi Magnus Uggla i rollen som Kristoffer, förmodligen är detta bland det bästa Uggla gjort.
När man ser filmen står det rätt tidigt klart att Staffan Hildebrand verkligen vill få fram sitt budskap. Knark är farligt, det är inget fel i att gilla personer av det egna könet och vad man än gör så sviker man inte sina kompisar. Dessa budskap går igenom och emellanåt, som sagt, kanske till och med lite för mycket men det förlåter man snabbt Hildebrand för.
Dialogen i filmen är helt underbar, kläderna är helt underbara, kort sagt är det som att resa tillbaka i tiden, till då man själv var tonåring. Även om inte jag personligen råkade ut för det personerna i filmen gör.
Det finns också en hel del musik i filmen. Freestyle, Eva Dahlgren och Olle Ljungström syns alla framföra låtar. Faktum är att det är små musikvideos inbakade i filmen. Känns lite udda men just här funkar även det faktiskt.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består i en film från 2006 där en del av de som medverkade i filmen berättar om sina upplevelser och hur det var att bli kändis som 19 åring. Rätt kul att se hur Robban ser ut som 40-åring och hur Hildebrand tatuerar in filmens logga på armen!?!
TRE SAKER
1. Det är kul att se hur sällan personerna byter kläder. I stort sätt har de samma kläder hela filmen igenom även fast filmen ska utspelar sig under en helg. Inte ens när han klipper sig byter Robban kläder.
2. En av låtarna i filmen måste ha historiens mest enformiga text. I stort sätt sjunger dom bara "Hundarna Brinner, ja, Hundarna Brinner…" om och om igen.
3. Det är nog minst 20 år sedan jag såg "G" sist och jag var rätt säker på att jag skulle tycka att den var rätt dålig nu när jag såg den igen men faktum är att det var den inte. Kanske är det för att man har så många minnen av den (jag mindes i stort sätt allt jag såg) som man ser på den med snällare ögon än om det varit en annan film…
2. En av låtarna i filmen måste ha historiens mest enformiga text. I stort sätt sjunger dom bara "Hundarna Brinner, ja, Hundarna Brinner…" om och om igen.
3. Det är nog minst 20 år sedan jag såg "G" sist och jag var rätt säker på att jag skulle tycka att den var rätt dålig nu när jag såg den igen men faktum är att det var den inte. Kanske är det för att man har så många minnen av den (jag mindes i stort sätt allt jag såg) som man ser på den med snällare ögon än om det varit en annan film…
HANS-ÅKE LILJA (2006-03-15)