Långsamt andra världskrigsdrama
Krigets skugga
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Det elva år gamla dramat "Krigets skugga" tar oss med in i Warsawagettot 1943 där nazisterna varje dag kommer och plockar ut människor som förs bort och aldrig kommer tillbaka. Det är naturligtvis oroliga tider och alla judar i gettot vänder sig till rabbin Adam Heller (Armin Mueller-Stahl) som får kämpa hårt för att vara den starka stöttepelare han måste vara.
Han lever tillsammans med 19-åriga dottern Rachel (Elina Löwensohn) och visst finns oron att även hon ska föras bort. Sonen Paul (Don McKellar) är soldat i den polska armén men ingen vet riktigt var han är. En dag kommer han dock tillbaka, han har rymt från ett arbetsläger och pulserar av aggression och sällar sig genast till de organisationer som planerar ett sorts motangrepp mot nazisterna.
En bister kapten (Charles Dance) och hans veliga sergeant (Chad Lowe, otroligt lik sin betydligt mer kändare bror Rob Lowe) söker upp rabbin för att förhöra sig om planerna, men fattar samtidigt tycke för Rachel som snart tas in på "förhör" där hon uppenbarligen skändas av kaptenen. Rabbin inser nu att Rachels tillvaro är hotad och hjälpen ska komma från ett oväntat håll.
"Krigets skugga" är en tv-film skriven av Rod Serling, mannen bakom "Twilight zone", och är dessvärre en mycket seg och långsam historia. Det är tydligt att budgeten inte varit superfet då miljöerna känns rätt så kulissiga och några direkt djärva grepp tas inte i bildspråket. Skådespeleriet är minst sagt varierande, men det värsta är att den är så pass seg och långsam. Manuset ålar sig fram genom ett limskikt på marken och jag sitter mest och kollar på klockan på dvd:n.
Inget vidare bra betyg, men filmen är trots det inget fiasko även om slutet känns lite osannolikt, men ändå typiskt för en tv-film.
Den stora frågan är dock varför filmen släpps på DVD nu, elva år senare? Det finns inga direkta stora namn att hänga upp filmen på, och just ett drama om judar i ett getto under andra världskriget är inte speciellt unikt.
Han lever tillsammans med 19-åriga dottern Rachel (Elina Löwensohn) och visst finns oron att även hon ska föras bort. Sonen Paul (Don McKellar) är soldat i den polska armén men ingen vet riktigt var han är. En dag kommer han dock tillbaka, han har rymt från ett arbetsläger och pulserar av aggression och sällar sig genast till de organisationer som planerar ett sorts motangrepp mot nazisterna.
En bister kapten (Charles Dance) och hans veliga sergeant (Chad Lowe, otroligt lik sin betydligt mer kändare bror Rob Lowe) söker upp rabbin för att förhöra sig om planerna, men fattar samtidigt tycke för Rachel som snart tas in på "förhör" där hon uppenbarligen skändas av kaptenen. Rabbin inser nu att Rachels tillvaro är hotad och hjälpen ska komma från ett oväntat håll.
"Krigets skugga" är en tv-film skriven av Rod Serling, mannen bakom "Twilight zone", och är dessvärre en mycket seg och långsam historia. Det är tydligt att budgeten inte varit superfet då miljöerna känns rätt så kulissiga och några direkt djärva grepp tas inte i bildspråket. Skådespeleriet är minst sagt varierande, men det värsta är att den är så pass seg och långsam. Manuset ålar sig fram genom ett limskikt på marken och jag sitter mest och kollar på klockan på dvd:n.
Inget vidare bra betyg, men filmen är trots det inget fiasko även om slutet känns lite osannolikt, men ändå typiskt för en tv-film.
Den stora frågan är dock varför filmen släpps på DVD nu, elva år senare? Det finns inga direkta stora namn att hänga upp filmen på, och just ett drama om judar i ett getto under andra världskriget är inte speciellt unikt.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. "Ska du bara se en film i år, välj den här" står det i ett citat från Moviemeter på omslaget. Var 1997 ett så pass kasst år att den här filmen var det enda som var värt att se?
2. Musiken i filmen är av Dead Can Dance, vars sakrala och episka musik passar fint in i alla miserabla och sorgliga sammanhang. Vid ett tillfälle är samma låt som avslutar och sätter stämningen i "The Mist" med, i en ungefär liknande scen.
3. Filmen är byggd på en pjäs från 60-talet, vilket märks.
2. Musiken i filmen är av Dead Can Dance, vars sakrala och episka musik passar fint in i alla miserabla och sorgliga sammanhang. Vid ett tillfälle är samma låt som avslutar och sätter stämningen i "The Mist" med, i en ungefär liknande scen.
3. Filmen är byggd på en pjäs från 60-talet, vilket märks.
ANDERS JAKOBSON (2008-12-27)