Komisk konstskoleskildring med mord
Art School Confidential
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Sony, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: 1.85:1 anamorfisk widescreen
"Art School Confidential" är en sådan där typisk film som är väldigt svårt att sätta i en kategori. Det är drama men också komedi, men det finns även ett mordmysteri med i bilden. Jag tror jag väljer drama till slut, men ett mycket roligt sådant.
Själva mordmysteriet - där en strypmördare går lös på konstskolan - upplevde jag först som aningens krystat och malplacerat, men det visade sig att det skulle få större roll i det hela än vad jag räknat med.
Max Minghella spelar studenten Jerome. En lite bortkommen kille med stora ambitioner, trots att han hela uppväxten mobbats som den tecknande tönten. Nu har kommit in på en konstskola för att utveckla sitt tecknande och målande och slutligen kanske bli nästa stora namn i konstvärlden.
Alla som gått en estetisk utbildning eller studerat konst kommer att skratta gott åt alla stereotyper manusförfattaren Daniel Clowes målat upp, baserade på sin egen karriär som konststuderande. Stundtals är det rätt svidande kritik mot alla intelligenta och kulturella typer med sina fina analyser och svåra ord.
Även Jerome har lite svårt att hitta sin roll i det hela, och han får heller inte den respons för sina verk som han hoppats på. En malplacerad student som målar jättedåligt får allt beröm och detta irriterar Jerome något enormt. Det blir inte bättre av att modellen Audrey (spelad av Sophia Myles) hamnat mellan de aspirerande konstnärerna.
Jerome har fallit hårt för Audrey och för att få hennes gunst - och samtidigt bli bättre än sin konkurrent - tar han till nästan vilka medel som helst.
Mycket mer än så kan jag inte säga om handlingen då det hela leder till en final med ett ganska oväntat slut, som inte borde funka men gör det ändå.
Jag inser att min beskrivning av filmen kan få det att framstå som en flabbig fars i ett snabbt tempo, men så är det inte. "Art School Confidential" är ganska långsam i sitt berättande på ett behagligt sätt och det är en stor independentkänsla över filmen, trots att den är gjord av ett stort filmbolag. Det är lite av en konst i sig.
Jag gillar filmen. Den är underhållande och rätt skön, och om man har en liten inblick i den här världen (jag har det via andrahand) så är det en ganska stor del igenkänningshumor i dramat.
Själva mordmysteriet - där en strypmördare går lös på konstskolan - upplevde jag först som aningens krystat och malplacerat, men det visade sig att det skulle få större roll i det hela än vad jag räknat med.
Max Minghella spelar studenten Jerome. En lite bortkommen kille med stora ambitioner, trots att han hela uppväxten mobbats som den tecknande tönten. Nu har kommit in på en konstskola för att utveckla sitt tecknande och målande och slutligen kanske bli nästa stora namn i konstvärlden.
Alla som gått en estetisk utbildning eller studerat konst kommer att skratta gott åt alla stereotyper manusförfattaren Daniel Clowes målat upp, baserade på sin egen karriär som konststuderande. Stundtals är det rätt svidande kritik mot alla intelligenta och kulturella typer med sina fina analyser och svåra ord.
Även Jerome har lite svårt att hitta sin roll i det hela, och han får heller inte den respons för sina verk som han hoppats på. En malplacerad student som målar jättedåligt får allt beröm och detta irriterar Jerome något enormt. Det blir inte bättre av att modellen Audrey (spelad av Sophia Myles) hamnat mellan de aspirerande konstnärerna.
Jerome har fallit hårt för Audrey och för att få hennes gunst - och samtidigt bli bättre än sin konkurrent - tar han till nästan vilka medel som helst.
Mycket mer än så kan jag inte säga om handlingen då det hela leder till en final med ett ganska oväntat slut, som inte borde funka men gör det ändå.
Jag inser att min beskrivning av filmen kan få det att framstå som en flabbig fars i ett snabbt tempo, men så är det inte. "Art School Confidential" är ganska långsam i sitt berättande på ett behagligt sätt och det är en stor independentkänsla över filmen, trots att den är gjord av ett stort filmbolag. Det är lite av en konst i sig.
Jag gillar filmen. Den är underhållande och rätt skön, och om man har en liten inblick i den här världen (jag har det via andrahand) så är det en ganska stor del igenkänningshumor i dramat.
EXTRAMATERIALET
Det finns två korta dokumentärer om filmen bland extramaterialet. Det ena är en klassisk "making of" som är en precis lagom titt bakom kulisserna. Inga direkta fördjupningar utan bara ett skönt nedslag.
Den andra är från filmens världspremiär på Sundance-festivalen. Här handlar det mera om "åh det är så kul att träffa alla igen" och det känns som det verkligen är på allvar. Det verkar som gänget bakom filmen verkligen fann varandra.
Resten av extramaterialet består av bortklippta scener, alternativa tagningar och några tabbar. När det gäller de bortklippta scenerna finns det några som lika gärna kunde varit med i filmen och andra som filmen verkligen tjänade på att de försvann, bland annat en rad scener som hör ihop där Jerome erkänner sina känslor för Audrey.
Och de alternativa tagningarna är egentligen en defilering för John Malkovich där han med enkla medel visar hur man kan ta sig an - i detta fall - en monolog på olika vis, ett solklart exempel på varför han är en av de stora.
Den andra är från filmens världspremiär på Sundance-festivalen. Här handlar det mera om "åh det är så kul att träffa alla igen" och det känns som det verkligen är på allvar. Det verkar som gänget bakom filmen verkligen fann varandra.
Resten av extramaterialet består av bortklippta scener, alternativa tagningar och några tabbar. När det gäller de bortklippta scenerna finns det några som lika gärna kunde varit med i filmen och andra som filmen verkligen tjänade på att de försvann, bland annat en rad scener som hör ihop där Jerome erkänner sina känslor för Audrey.
Och de alternativa tagningarna är egentligen en defilering för John Malkovich där han med enkla medel visar hur man kan ta sig an - i detta fall - en monolog på olika vis, ett solklart exempel på varför han är en av de stora.
TRE SAKER
1. Komiskt ögonblick i filmen: En av Jeromes kompisar går i början av filmen genom alla typiska konstskolestuderande och en benämner han som "fjäskaren". Fjäskaren tar sin roll till sin spets då han under en maskerad klär ut sig till den asiatiske skulpteringslärare han beundrar så mycket.
2. I bakomfilmerna visar det sig att både Max Minghella och Sophia Myles är från England. Deras amerikanska accenter i filmen är verkligen felfria.
3. Regissören Terry Zwigoff (tidigare bland annat "Ghost world" och "Bad Santa") verkar vara en riktig kuf, på ett bra sätt.
2. I bakomfilmerna visar det sig att både Max Minghella och Sophia Myles är från England. Deras amerikanska accenter i filmen är verkligen felfria.
3. Regissören Terry Zwigoff (tidigare bland annat "Ghost world" och "Bad Santa") verkar vara en riktig kuf, på ett bra sätt.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-15)