Bättre på julafton
Robin Hood
Genre: AnimeradFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Disney, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: 4:3
"Robin Hood" kom samma år som jag föddes och även om det är en klassiker så har den för mig blivit de där tio minuterna som visas på julafton. I mina ögon är det hela filmen, men så är det ju så klart inte. Det finns runt 65 minuter till att se, men dessvärre önskar jag att filmen faktiskt var det man ser på julafton.
Tempot i den här filmen är väldigt knasigt. Det tar 45 minuter innan den första actionsekvensen kommer, vilken följs av tre låtar på raken och sen är det inte mycket kvar till vi kommer fram till finalen som inleds med det som visas på tv och följs av en tämligen rafflande flykt bland brinnande eld och vinande pilar.
Storyn är välbekant för de som sett någon adaption av Robin Hood genom tiderna. Kung Rikard har dragit ut på korståg och lämnat över styret till prins John som ser till att införa rejäla skatter som lämnar alla fattiga. Robin Hood ser till att pengarna kommer tillbaka till folket och fikar även efter jungfru Marians gunst, hon som hör till hovet men har hjärtat hos frihetskämpen.
Ja ungefär så är den. I den här adaptionen görs alla roller av olika djur; rävar, björnar, grävlingar, lejon, ormar, gamar, vargar, kaniner, möss och noshörningar för att nämna några. En klar barnanpassning alltså, och dessvärre är filmen inte bara barnanpassad utan även ganska barnslig. Prins John är en riktigt fånig typ och det finns gott om små kaniner och annat att irritera sig på också.
För att "fräcka till" det finns det även ett par tuttskämt i soppan. Nja, "Robin Hood" må vara en klassiker, men det är inte någon speciellt bra klassiker och frågan är om moderna barn gillar detta idag.
Tempot i den här filmen är väldigt knasigt. Det tar 45 minuter innan den första actionsekvensen kommer, vilken följs av tre låtar på raken och sen är det inte mycket kvar till vi kommer fram till finalen som inleds med det som visas på tv och följs av en tämligen rafflande flykt bland brinnande eld och vinande pilar.
Storyn är välbekant för de som sett någon adaption av Robin Hood genom tiderna. Kung Rikard har dragit ut på korståg och lämnat över styret till prins John som ser till att införa rejäla skatter som lämnar alla fattiga. Robin Hood ser till att pengarna kommer tillbaka till folket och fikar även efter jungfru Marians gunst, hon som hör till hovet men har hjärtat hos frihetskämpen.
Ja ungefär så är den. I den här adaptionen görs alla roller av olika djur; rävar, björnar, grävlingar, lejon, ormar, gamar, vargar, kaniner, möss och noshörningar för att nämna några. En klar barnanpassning alltså, och dessvärre är filmen inte bara barnanpassad utan även ganska barnslig. Prins John är en riktigt fånig typ och det finns gott om små kaniner och annat att irritera sig på också.
För att "fräcka till" det finns det även ett par tuttskämt i soppan. Nja, "Robin Hood" må vara en klassiker, men det är inte någon speciellt bra klassiker och frågan är om moderna barn gillar detta idag.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns ett alternativt slut i konceptteckningsutförande. Det slår mig när jag ser detta att det måste vara imitatörer som gör de svenska rösterna eftersom det inte finns en chans i helvetet att de spelade in de här rösterna 1973.
Det finns även en sorts relaterad - fast egentligen inte alls - kortfilm med Musse Pigg i någon sorts riddarmiljö.
Sen kan man titta på ett bildgalleri, välja låtar ur filmen och spela några Robin Hood-spel.
Det finns även en sorts relaterad - fast egentligen inte alls - kortfilm med Musse Pigg i någon sorts riddarmiljö.
Sen kan man titta på ett bildgalleri, välja låtar ur filmen och spela några Robin Hood-spel.
TRE SAKER
1. En sak jag noterat med de gamla Disney-filmerna är att många karaktärer är dubbade till vad jag närmast vill beskriva som "söderkisar". Förutom vanliga slangfraser kan man i den här filmen höra ordet "smula" i betydelsen hatt.
2. Man kan lugnt säga att Robert Gustafsson tog död på karaktären Allan i Dalen, trubadurtuppen som driver historien framåt, i "Percy tårar".
3. Undrar varför noshörningar alltid får gestalta elaka typer? Ni minns väl alla Rataxes och hans här i Babar?
2. Man kan lugnt säga att Robert Gustafsson tog död på karaktären Allan i Dalen, trubadurtuppen som driver historien framåt, i "Percy tårar".
3. Undrar varför noshörningar alltid får gestalta elaka typer? Ni minns väl alla Rataxes och hans här i Babar?
ANDERS JAKOBSON (2009-01-27)