Identitetssökande självbiografi
Farväl Falkenberg
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Pan Vision, 2007
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
"Farväl Falkenberg" är en film som måste sjunka in, som man måste smälta och bearbeta. Jag tror det är då, i efterskvalpet som filmens storhet kommer fram.
Jag såg den aldrig på bio men det var omöjligt att inte missa den. Toppbetyg i tidningarna, suggestiva intervjuer i morgonprogrammens soffor - att den var något speciellt skrevs oss på näsan.
Filmen balanserar mellan fiktion och dokumentär på ett nästan febrigt sätt. I många fall är det en självbiografi - skådespelarna (om man nu ska kalla dem för det - blott en av de fem i huvudrollerna har gjort något i filmbranschen tidigare) spelar sig själva med sina egna namn, med sina egna föräldrar, i deras egen film. Men samtidigt finns en historia som är skriven.
Manusförfattaren och regissören Jesper Ganslandt har vid upprepade tillfällen sagt att de ville göra sin självbiografi medan den hände och inte när de var 65, och det är tydligt att det är en dokumentation av en speciell tid och kanske samtidigt ett farväl till födelsestaden Falkenberg och det liv de hade när de växte upp.
Det är sommar i Falkenberg, kanske den sista sommaren, och David, Jörgen, Jesper och bröderna Holger och John letar efter sig själva på olika sätt.
Drömmaren David skriver dagbok, gråter och äter svampar tillsammans med bästa kompisen Holger - han som beslutat sig för att aldrig flytta därifrån, han som tillsammans med Jörgen bryter sig in i ett hus för att leta efter saker som är värda något, något som är livsviktigt för Jörgen som tror sig ha hittat en i eget tycke briljant men knappast bärande affärsidé med firman "Frukost på sängen".
Det är också Jörgen som hittar Jesper på en gata, den återvändande vännen som ingen märker när han är där eller borta, han som sover i bäddsoffan hemma hos den åldrade pappan, han som då och då får träffa den deprimerade John som sover bort dagarna och steker bacon till frukost, när han inte skjuter med luftpistolen ut genom fönstret.
Men mest handlar det om bästa kompisarna Holger och David. Till en början är det väldigt svårt att som tittare känna att man kommer in i deras relation. Jargonen vittnar om en livslång vänskap och man känner sig utanför, åsidosatt. Men så kommer den väntade tragedin och allting förändras.
Det är med poetiskt vemod filmen tar sig fram, ackompanjerad av spontant konstnärliga bilder av en väldigt grön småstad vid havet. Det är en väldigt vacker film på många sätt, en film som trasslat sig in genom någon dold sidodörr. Det är skönt och befriande när något sådant händer.
Jag såg den aldrig på bio men det var omöjligt att inte missa den. Toppbetyg i tidningarna, suggestiva intervjuer i morgonprogrammens soffor - att den var något speciellt skrevs oss på näsan.
Filmen balanserar mellan fiktion och dokumentär på ett nästan febrigt sätt. I många fall är det en självbiografi - skådespelarna (om man nu ska kalla dem för det - blott en av de fem i huvudrollerna har gjort något i filmbranschen tidigare) spelar sig själva med sina egna namn, med sina egna föräldrar, i deras egen film. Men samtidigt finns en historia som är skriven.
Manusförfattaren och regissören Jesper Ganslandt har vid upprepade tillfällen sagt att de ville göra sin självbiografi medan den hände och inte när de var 65, och det är tydligt att det är en dokumentation av en speciell tid och kanske samtidigt ett farväl till födelsestaden Falkenberg och det liv de hade när de växte upp.
Det är sommar i Falkenberg, kanske den sista sommaren, och David, Jörgen, Jesper och bröderna Holger och John letar efter sig själva på olika sätt.
Drömmaren David skriver dagbok, gråter och äter svampar tillsammans med bästa kompisen Holger - han som beslutat sig för att aldrig flytta därifrån, han som tillsammans med Jörgen bryter sig in i ett hus för att leta efter saker som är värda något, något som är livsviktigt för Jörgen som tror sig ha hittat en i eget tycke briljant men knappast bärande affärsidé med firman "Frukost på sängen".
Det är också Jörgen som hittar Jesper på en gata, den återvändande vännen som ingen märker när han är där eller borta, han som sover i bäddsoffan hemma hos den åldrade pappan, han som då och då får träffa den deprimerade John som sover bort dagarna och steker bacon till frukost, när han inte skjuter med luftpistolen ut genom fönstret.
Men mest handlar det om bästa kompisarna Holger och David. Till en början är det väldigt svårt att som tittare känna att man kommer in i deras relation. Jargonen vittnar om en livslång vänskap och man känner sig utanför, åsidosatt. Men så kommer den väntade tragedin och allting förändras.
Det är med poetiskt vemod filmen tar sig fram, ackompanjerad av spontant konstnärliga bilder av en väldigt grön småstad vid havet. Det är en väldigt vacker film på många sätt, en film som trasslat sig in genom någon dold sidodörr. Det är skönt och befriande när något sådant händer.
EXTRAMATERIALET
I ett kommentarspår samtalar Jesper Ganslandt (manus, regi och karaktären "Jesper") och Fredrik Wenzel (manus och foto) om filmen. Det är intressant att lyssna på vad de har att säga, eftersom mycket av filmens spontanitet avslöjas. Den gjordes under minst sagt okonventionella förhållanden och många scener är improviserade, eller framkomna ur improvisation.
Det blir ytterligare en poängtering av hantverket och skaparglädjen bakom filmen.
Det finns fem bortklippta scener, eller "Bortklippta karaktärer" som de kallas här på filmen för det är egentligen det, det handlar om. Vissa av scenerna har kommentarer av Jesper och Fredrik och de redogör sakligt för varför de försvann, och rent spontant kan jag tycka att de gjorde rätt i att utesluta dem för det känns inte som de tillför något till filmen, men det är klart att man troligen hade tänkt annorlunda om de hade varit med.
Inslaget "Jesper Ganslandts dagbok" ska kanske inte ses som en traditionell bakomfilm, även om den på sitt eget lilla sätt behandlar just vad som hände bakom kulisserna, men det är extramaterialets starkaste del.
Jesper läser ur sin dagbok till bilder av Fredrik Wenzel. Det är en oerhört blottande bild av sig själv Jesper delar med sig av. Han pratar om sina psykologiska problem och sin terapi, pratar ärligt hårt om krångliga medarbetare på filmen, och slutligen om den uppståndelse som skedde i samband med premiärerna.
I den något suddiga stil som "Farväl Falkenberg" befinner sig i kunde denna dagbok mycket väl varit en del av filmen, speciellt när den skildras med samma bildspråk och samma musik. Några av Fredriks bilder i filmen är faktiskt helt enorma. Sekvensen när man ser någon smyga bland en massa fåglar för att sen sekunden efter visa hur fåglarna lyfter mot skyn och täcker upp hela bilden är vansinnigt snygg.
Det blir ytterligare en poängtering av hantverket och skaparglädjen bakom filmen.
Det finns fem bortklippta scener, eller "Bortklippta karaktärer" som de kallas här på filmen för det är egentligen det, det handlar om. Vissa av scenerna har kommentarer av Jesper och Fredrik och de redogör sakligt för varför de försvann, och rent spontant kan jag tycka att de gjorde rätt i att utesluta dem för det känns inte som de tillför något till filmen, men det är klart att man troligen hade tänkt annorlunda om de hade varit med.
Inslaget "Jesper Ganslandts dagbok" ska kanske inte ses som en traditionell bakomfilm, även om den på sitt eget lilla sätt behandlar just vad som hände bakom kulisserna, men det är extramaterialets starkaste del.
Jesper läser ur sin dagbok till bilder av Fredrik Wenzel. Det är en oerhört blottande bild av sig själv Jesper delar med sig av. Han pratar om sina psykologiska problem och sin terapi, pratar ärligt hårt om krångliga medarbetare på filmen, och slutligen om den uppståndelse som skedde i samband med premiärerna.
I den något suddiga stil som "Farväl Falkenberg" befinner sig i kunde denna dagbok mycket väl varit en del av filmen, speciellt när den skildras med samma bildspråk och samma musik. Några av Fredriks bilder i filmen är faktiskt helt enorma. Sekvensen när man ser någon smyga bland en massa fåglar för att sen sekunden efter visa hur fåglarna lyfter mot skyn och täcker upp hela bilden är vansinnigt snygg.
TRE SAKER
1. Repliken "Jag blir glad av bacon" har redan skrivit in sig bland klassikerna.
2. Davids tatuering med Nintendo-loggan är riktigt tjusig.
3. När de började filma var det inte helt klart vad det skulle bli för format i slutändan - ett tag var tanken att det skulle bli en TV-serie.
2. Davids tatuering med Nintendo-loggan är riktigt tjusig.
3. När de började filma var det inte helt klart vad det skulle bli för format i slutändan - ett tag var tanken att det skulle bli en TV-serie.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-22)