Tekniskt, snabbt och brutalt
The Protector
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Så gott som alla slagsmåls- och martial arts-orienterade actionfilmer handlar om att få tillbaka en kidnappad tjej eller att hämnas en död bror. Jean-Claude Van Damme, exempelvis, har ju sällan spelat något annat än en före detta snut som försöker ge igen på skurkarna som mördade hans brorsa. Men i den thailändska "The Protector" från 2005 slåss hjälten Kham (Tony Jaa) inte för någon mänsklig bekant, utan för att återfå sina två kidnappade elefanter. Just det, elefanter. "The Protector" ska redan från början ha en eloge för sin nyskapande premiss.
Jakten på de besnablade djuren tar den unge Kham (som sedan barnsben tränat för att bli någon sorts traditionell elefant-beskyddare) till Australien, dit han spårat kidnapparna. Skurkarnas motiv är inledningsvis höljda i dunkel, men Kham, som inte pratar någon engelska, får snabbt upp spåret med hjälp av en thailändsk polis bosatt i Sydney.
Handlingen fungerar, men är egentligen bara en ursäkt för att låta Jaa slå och sparka sig igenom outsinliga mängder bad guys i ett antal långa och milt sagt fantastiska slagsmålsscener. Det börjar lysande när Kham anländer till Australien och Jaa får chansen att visa upp sina atletiska färdigheter när karaktären tar sig an ett kriminellt BMX/rollerblades-gäng i en rejält intensiv och underhållande scen. Han springer uppför väggar och voltar till höger och vänster på bästa Jackie Chan-maner.
Även om fokus ligger på överdrivet våld har det hela en tämligen komisk inramning, särskilt manifesterad genom Khams benägenhet att oinbjuden storma in i något skurknäste och till allas förundran gallskrika "Var är mina elefanter!?" på thailändska.
Ännu bättre blir det dock i filmens mitt, där Kham måste ta sig längst upp i en bordell/restaurang på fyra våningar, konstant under attack från diverse underhuggare. Hela skiten är gjort i en tagning och innehåller jag vet inte hur många fighter. Jag vet inte heller hur många tagningar som krävdes för att få sekvensen att sitta perfekt, men denna scen måste räknas som ett mästerverk inom martial arts-genren.
Filmens största problem är att den tyvärr aldrig kan överträffa dessa sekvenser, och i de efterföljande slagsmålen infinner sig en känsla av att redan ha sett allt som filmen har att erbjuda. Dåligt eller tråkigt blir det aldrig, men "The Protector" hade tjänat på en lite tajtare struktur.
Något som däremot inte funkar alls är de två jaktscener som betas av under filmens första hälft, en per båt och en med bil. Det är som att regissören Prachya Pinkaew inte har en aning om hur en fordonsjakt ska filmas och klippas ihop, med resultatet att tittaren inte fattar vad som händer. Det är som att förklarande bilder fattas och allt vi ser är närbilder på båtar och bilar i snabb hastighet.
Storyn är trådtunn, men då elefanter är sympatiska djur och skurkarna tillräckigt elaka lyckas man åtminstone etablera den känslomässiga koppling som krävs för att vi ska bry oss om hur det går. Trots sina brister är "The Protector" ändå en alltid underhållande, rolig, och ofta spektakulär actionfilm som är ett måste för den som gillar sina slagsmål tekniska, snabba och brutala.
Jakten på de besnablade djuren tar den unge Kham (som sedan barnsben tränat för att bli någon sorts traditionell elefant-beskyddare) till Australien, dit han spårat kidnapparna. Skurkarnas motiv är inledningsvis höljda i dunkel, men Kham, som inte pratar någon engelska, får snabbt upp spåret med hjälp av en thailändsk polis bosatt i Sydney.
Handlingen fungerar, men är egentligen bara en ursäkt för att låta Jaa slå och sparka sig igenom outsinliga mängder bad guys i ett antal långa och milt sagt fantastiska slagsmålsscener. Det börjar lysande när Kham anländer till Australien och Jaa får chansen att visa upp sina atletiska färdigheter när karaktären tar sig an ett kriminellt BMX/rollerblades-gäng i en rejält intensiv och underhållande scen. Han springer uppför väggar och voltar till höger och vänster på bästa Jackie Chan-maner.
Även om fokus ligger på överdrivet våld har det hela en tämligen komisk inramning, särskilt manifesterad genom Khams benägenhet att oinbjuden storma in i något skurknäste och till allas förundran gallskrika "Var är mina elefanter!?" på thailändska.
Ännu bättre blir det dock i filmens mitt, där Kham måste ta sig längst upp i en bordell/restaurang på fyra våningar, konstant under attack från diverse underhuggare. Hela skiten är gjort i en tagning och innehåller jag vet inte hur många fighter. Jag vet inte heller hur många tagningar som krävdes för att få sekvensen att sitta perfekt, men denna scen måste räknas som ett mästerverk inom martial arts-genren.
Filmens största problem är att den tyvärr aldrig kan överträffa dessa sekvenser, och i de efterföljande slagsmålen infinner sig en känsla av att redan ha sett allt som filmen har att erbjuda. Dåligt eller tråkigt blir det aldrig, men "The Protector" hade tjänat på en lite tajtare struktur.
Något som däremot inte funkar alls är de två jaktscener som betas av under filmens första hälft, en per båt och en med bil. Det är som att regissören Prachya Pinkaew inte har en aning om hur en fordonsjakt ska filmas och klippas ihop, med resultatet att tittaren inte fattar vad som händer. Det är som att förklarande bilder fattas och allt vi ser är närbilder på båtar och bilar i snabb hastighet.
Storyn är trådtunn, men då elefanter är sympatiska djur och skurkarna tillräckigt elaka lyckas man åtminstone etablera den känslomässiga koppling som krävs för att vi ska bry oss om hur det går. Trots sina brister är "The Protector" ändå en alltid underhållande, rolig, och ofta spektakulär actionfilm som är ett måste för den som gillar sina slagsmål tekniska, snabba och brutala.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Prachya Pinkaew ligger även bakom den uppmärksammade "Ong-bak", också den med Tony Jaa.
2. Jaa hittade på en ny stil av kampsporten Muay Thai för filmen, för att simulera rörelserna hos en elefant.
3. I en scen stöter Jaa ihop med vem jag trodde var Jackie Chan på en flygplats. Efterforskingar visar att det rörde sig om en lookalike.
2. Jaa hittade på en ny stil av kampsporten Muay Thai för filmen, för att simulera rörelserna hos en elefant.
3. I en scen stöter Jaa ihop med vem jag trodde var Jackie Chan på en flygplats. Efterforskingar visar att det rörde sig om en lookalike.
JOEL FORNBRANT (2009-02-27)