My name is Dixon, Bob Dixon...

Furia a Marrakech

Genre: Action
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Fin de Siècle Media, 2009
Ljud: Mono
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
FILMEN

Här har vi en härlig actionfilm från 1966 med en sådan där klassisk hjälte som drar fram sin pistol innan han kliver in i sitt hotellrum. I den här filmen heter han Bob Dixon och är en tämligen färsk CIA-agent. Hans introduktion ungefär en kvart in i filmen är smått genial. Scenen känns helt fel och jag förstår ingenting förrän den avslutas med en liten twist som förklarar allting. Det är bara den första twisten av ett par i "Furia a Marrakech".

Ett brottssyndikat har lyckats lokalisera en hemlig bunker där Hitler stuvade undan en smärre förmögenhet i falska dollar- och pundsedlar. Det hela var en del i en ondsint plan han hade för att ruska om i USA och England, en plan han aldrig hann sätta i gång. Men nu är pengarna funna och brottsyndikatet har samlat ihop representanter från olika länder för att slutföra planen.

Problemet är att en kvinna lyckats sno en sedelbunt som hon nu fört till USA och systematiskt omvandlat till riktiga pengar. De falska pengarna är så välgjorda att de inte går att skilja från riktiga, men CIA får ändå upp ett spår efter kvinnan, som nu alltså jagas av både de goda och de onda.

Uppdraget faller på Bob Dixon, men lagom till att han ska skrida till verket hittar bovarna kvinnan och rövar bort henne. Dixon lyckas uppfatta att hon hamnat i Marocko och åker dit, där han får sällskap av engelska agenten Keene. Dixon hinner knappt sätta sig i hyrbilen innan han inser att hans liv är i fara. Ska han lyckas lokalisera kvinnan och knäcka gåtan med de mystiska pengarna?

"Furia a Marrakech" är ingen dum actionmacka. Den har vilda slagsmål, explosioner, fagra damer och knotiga skurkar. Ganska klassiskt med andra ord. Lite smått oväntat finns det en hel del humor i filmen, sekvenser som jag skrattar till ordentligt åt. Allt från märkliga bifigurer till slapstickhumor och en avslutande twist som är totalt oväntad och nästan absurd.

Tolkar jag omslaget rätt så ska den svenska utgåvan vara den första DVD-versionen av filmen någonsin, vilket är lite intressant. Skön film hur som helst.


EXTRAMATERIALET

Här finns ett tre minuter långt bildgalleri med lite olika affischer och lobbykort. Rätt kul att titta på. Om jag inte tolkar saker och ting helt galet verkar Bob Dixon hetat både Joe Fleming och Bob Fleming i några översättningar av filmen.

Man kan även välja mellan att se filmen på engelska eller italienska. Jag valde italienska eftersom det kändes mest rätt.


TRE SAKER

1. Att man sneglat på James Bond gör man verkligen ingen hemlighet av, speciellt sekvensen innan Bob Dixon åker till Marrakech och besöker en Q-liknande manickuppfinnande galenpanna. Rakt av, på min ära!

2. Viss rekvisita i den här filmen är otroligt lågbudget och nästan i Ed Wood-klass.

3. Filmen har ett svängigt ledmotiv med skönt plånklig bas långt fram i ljudbilden.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2009-02-22)