Nitisk restaurangägare i 60-talsfars
Den stora restaurangen
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Atlantic, 2007
Ljud: Stereo
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Louis De Funès var en fransk skådespelare som regerade på framför allt 50-talet då han gjorde 90 av sina totalt 148 filmer. Imponerade på alla sätt. Den här filmen är dock från 1966, från senare delen av De Funès karriär.
Den femtiotvåårige komikern spelar här restaurangägaren Septime som driver en lyxrestaurang döpt efter sig själv. Alla prominenta karaktärer från Paris dinerar hos Septime - ministrar, polischefer och utländska celebriteter. Septime är oerhört nitisk och bevakar sina anställda som en riktig slavdrivare. Varje misstag antecknas i en röd liten bok.
När Septime misstänker att de anställda slappar när han inte är där, klär han ut sig och spelar kund och får då sina misstankar bekräftade. Det är nämligen väldigt viktigt för Septime att servicen är perfekt på restaurangen då en sydamerikansk president planerat att äta där.
När Septime ska flambera den specialbeställda deserten Septimes pyramid för presidenten explorerar den och när kaoset lugnat ned sig är presidenten spårlöst borta. Kidnappad! Septime hamnar sedan i en riktig soppa där både polisen och en konkurrerande kidnappsgrupp jagar honom.
"Den stora restaurangen" är en fars av gammalt snitt, och det är troligt att folk garvade läppen av sig åt filmen när den var aktuell. Så här 40 år senare har vi en annan syn på humor och finner inte filmen speciellt komisk. För mig personligen känns den aningen mossig, även om jag tydligt förstår varför den var omtyckt. Jag ser en tydlig koppling till Blake Edwards filmer som förfinade humorn ytterligare.
Den femtiotvåårige komikern spelar här restaurangägaren Septime som driver en lyxrestaurang döpt efter sig själv. Alla prominenta karaktärer från Paris dinerar hos Septime - ministrar, polischefer och utländska celebriteter. Septime är oerhört nitisk och bevakar sina anställda som en riktig slavdrivare. Varje misstag antecknas i en röd liten bok.
När Septime misstänker att de anställda slappar när han inte är där, klär han ut sig och spelar kund och får då sina misstankar bekräftade. Det är nämligen väldigt viktigt för Septime att servicen är perfekt på restaurangen då en sydamerikansk president planerat att äta där.
När Septime ska flambera den specialbeställda deserten Septimes pyramid för presidenten explorerar den och när kaoset lugnat ned sig är presidenten spårlöst borta. Kidnappad! Septime hamnar sedan i en riktig soppa där både polisen och en konkurrerande kidnappsgrupp jagar honom.
"Den stora restaurangen" är en fars av gammalt snitt, och det är troligt att folk garvade läppen av sig åt filmen när den var aktuell. Så här 40 år senare har vi en annan syn på humor och finner inte filmen speciellt komisk. För mig personligen känns den aningen mossig, även om jag tydligt förstår varför den var omtyckt. Jag ser en tydlig koppling till Blake Edwards filmer som förfinade humorn ytterligare.
EXTRAMATERIALET
Filmen har inget extramaterial.
TRE SAKER
1. I en tidig scen i filmen står Septime och berättar receptet till en potatissufflé för en tysk kund. Han återger receptet på tyska och står så att en skugga faller i hans ansikte och han får Hitlermustasch samtidigt som rösten blir allt baskare. Känns så här i efterhand som ett ganska tveksamt skämt.
2. Septime har ett system att kalla till sig kypare och andra genom att göra ett snabbt pussljud, vilket får konsekvenser när andra gör samma ljud.
3. I filmens mest farsartade parti färdas Septime och presidentens sekreterare i en bil upp och ned ner för en skidbacke. Ganska originellt måste jag säga.
2. Septime har ett system att kalla till sig kypare och andra genom att göra ett snabbt pussljud, vilket får konsekvenser när andra gör samma ljud.
3. I filmens mest farsartade parti färdas Septime och presidentens sekreterare i en bil upp och ned ner för en skidbacke. Ganska originellt måste jag säga.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-25)