Shyamalans skräckinjagande start
Sjätte sinnet
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2000
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
När jag hade sett "Sjätte sinnet" när den kom på DVD för snart tio år sedan kunde jag inte göra annat än att rekommendera den till alla. Däremot tog det nästan just tio år innan jag själv såg om den. Det är ingen one time viewing-film som "Identity" eller "Momento", men det är heller ingen film som "Fight Club" som man kan se om hur ofta som helst. Har ni sett någon av dessa filmer förstår ni vad jag fiskar efter... Den klassiska twisten.
Det har ju blivit - efter den här filmen - lite av ett varumärke för M. Night Shymalan, men den har kanske aldrig varit så oväntad och väl genomförd som i just denna film. När man sett klart filmen så inser man hur skicklig Shyamalan varit i sitt manus, något som ger filmen den där extra dimensionen som bara riktigt bra filmer har.
Bruce Willis spelar välmeriterade barnpsykologen Malcolm Crowe. I filmens inledning har han föga entusiastiskt tagit emot ett pris för att snabbt få hela sin värld omkullkastad. En före detta patient, numera vuxen, som han tydligen inte lyckades hjälpa tillräckligt väl (Donnie Wahlberg) har brutit sig in i hans hus och står nu rädd och galen och riktar en pistol mot Malcolm - och skjuter honom innan han tar sitt eget liv.
En tid senare får Malcolm en ny patient, den åttaåriga Cole Sear (Haley Joel Osment) som Malcolm har väldiga problem att vinna sitt förtroende för. Cole är väldigt insluten i sig själv och skalet är hårt. Men så öppnar han sig lite och förklarar att han ser döda människor. Han hemsöks av spöken men vet inte varför och vad de vill. Malcolm ser tydliga likheter med patienten han inte kunde hjälpa och ser en möjlighet till en andra chans, samtidigt som Cole så småningom kommer underfund med vad han ska ha sin egenskap till.
"Sjätte sinnets" styrkor är många. Det välskrivna manuset är en, den otroligt suggestiva och elektriska stämningen en annan, de skrämmande spökeffekterna en tredje och ett lysande skådespeleri en fjärde. Bruce Willis gör sin roll med både trygghet och lugn - en klar motpol till actionhjälten Willis. Men allting väger på Haley Joel Osments briljans. Hade han inte varit så exemplariskt bra, hade filmen nog inte haft den där extra dimensionen. Det blir väldigt tydligt vid upprepade tittar. Osment spelar så skickligt, så vuxet och så trovärdigt.
Filmen innehåller dessutom två intressanta kvinnoporträtt. Dels Toni Collette som gör rollen som Coles mamma - en kvinna som kämpar och kämpar utan att veta varför, och dels Olivia Williams som spelar Malcolms fru - som tydligt distanserat sig från sin man.
"Sjätte sinnet" kallades "årets bästa film" när den kom, och det är inte konstigt. Det är en väldigt bra film och den är väl värd att se om gång på gång, även om det behövs lite mer tid än normalt mellan tittarna.
Det har ju blivit - efter den här filmen - lite av ett varumärke för M. Night Shymalan, men den har kanske aldrig varit så oväntad och väl genomförd som i just denna film. När man sett klart filmen så inser man hur skicklig Shyamalan varit i sitt manus, något som ger filmen den där extra dimensionen som bara riktigt bra filmer har.
Bruce Willis spelar välmeriterade barnpsykologen Malcolm Crowe. I filmens inledning har han föga entusiastiskt tagit emot ett pris för att snabbt få hela sin värld omkullkastad. En före detta patient, numera vuxen, som han tydligen inte lyckades hjälpa tillräckligt väl (Donnie Wahlberg) har brutit sig in i hans hus och står nu rädd och galen och riktar en pistol mot Malcolm - och skjuter honom innan han tar sitt eget liv.
En tid senare får Malcolm en ny patient, den åttaåriga Cole Sear (Haley Joel Osment) som Malcolm har väldiga problem att vinna sitt förtroende för. Cole är väldigt insluten i sig själv och skalet är hårt. Men så öppnar han sig lite och förklarar att han ser döda människor. Han hemsöks av spöken men vet inte varför och vad de vill. Malcolm ser tydliga likheter med patienten han inte kunde hjälpa och ser en möjlighet till en andra chans, samtidigt som Cole så småningom kommer underfund med vad han ska ha sin egenskap till.
"Sjätte sinnets" styrkor är många. Det välskrivna manuset är en, den otroligt suggestiva och elektriska stämningen en annan, de skrämmande spökeffekterna en tredje och ett lysande skådespeleri en fjärde. Bruce Willis gör sin roll med både trygghet och lugn - en klar motpol till actionhjälten Willis. Men allting väger på Haley Joel Osments briljans. Hade han inte varit så exemplariskt bra, hade filmen nog inte haft den där extra dimensionen. Det blir väldigt tydligt vid upprepade tittar. Osment spelar så skickligt, så vuxet och så trovärdigt.
Filmen innehåller dessutom två intressanta kvinnoporträtt. Dels Toni Collette som gör rollen som Coles mamma - en kvinna som kämpar och kämpar utan att veta varför, och dels Olivia Williams som spelar Malcolms fru - som tydligt distanserat sig från sin man.
"Sjätte sinnet" kallades "årets bästa film" när den kom, och det är inte konstigt. Det är en väldigt bra film och den är väl värd att se om gång på gång, även om det behövs lite mer tid än normalt mellan tittarna.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är väldigt bra. Det är en samling med kortare klipp som tillsammans utgör en ganska heltäckande bakomfilm. Man hade önskat en "play all"-funktion, men klippen är inte så pass snuttaktiga att det blir irriterande att komma tillbaka till menyn hela tiden.
Allting inleds med en storyboardjämförelse, något som i vanliga fall är ganska tråkigt att titta på, men i det här fallet fokuserar man på en specifik scen och Shyamalan kommenterar flitigt både teckningarna och den slutgiltiga scenen. I och med att Shyamalan alltid låter som världens vänligaste person när han pratar så blir det både trevligt och lärorikt på samma gång.
Resten är genomgångar av skådespelarna, ljud och musik, publicitet och ett lite längre samtal med Shyamalan. Det finns också ett antal bortklippta scener och en liten special om ledtrådar som finns i filmen som man inte noterar vid första tittningen. Speciellt denna del är intressant och det som bidrar till den där extra dimensionen jag pratat om tidigare.
Väldigt bra extramaterial som sagt.
Allting inleds med en storyboardjämförelse, något som i vanliga fall är ganska tråkigt att titta på, men i det här fallet fokuserar man på en specifik scen och Shyamalan kommenterar flitigt både teckningarna och den slutgiltiga scenen. I och med att Shyamalan alltid låter som världens vänligaste person när han pratar så blir det både trevligt och lärorikt på samma gång.
Resten är genomgångar av skådespelarna, ljud och musik, publicitet och ett lite längre samtal med Shyamalan. Det finns också ett antal bortklippta scener och en liten special om ledtrådar som finns i filmen som man inte noterar vid första tittningen. Speciellt denna del är intressant och det som bidrar till den där extra dimensionen jag pratat om tidigare.
Väldigt bra extramaterial som sagt.
TRE SAKER
1. "Sjätte sinnet" var inte M. Night Shyamalans debutfilm. Han hade redan dramat "Praying with Anger" (1992) och familjekomedin "Wide Awake" (1998) bakom sig, men "Sjätte sinnet" var starten på hans mer thriller- och skräckbetonade filmer, vilket är vad vi sammankopplar honom med, även om hans - i skrivandets stund - nästa film kommer att bli ett familjeäventyr.
2. Filmen Oscarsnominerades i sex kategorier, bland annat bästa biroll där Haley Joel Osment nominerades men förlorade mot Michael Caine.
3. Innan Osment slutligen fick rollen provspelade bland annat Michael Cera för den. Även om jag verkligen gillar Cera så måste jag nog ändå säga att det var bäst som det blev...
2. Filmen Oscarsnominerades i sex kategorier, bland annat bästa biroll där Haley Joel Osment nominerades men förlorade mot Michael Caine.
3. Innan Osment slutligen fick rollen provspelade bland annat Michael Cera för den. Även om jag verkligen gillar Cera så måste jag nog ändå säga att det var bäst som det blev...
ANDERS JAKOBSON (2000-09-20)