Mycket sevärd andra världskrigsfilm
Den slutgiltiga lösningen
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 1.85:1
Den här mycket obehagliga filmen hette "Amen." innan den nådde de svenska översättarna. Och visst är "Den slutgiltiga lösningen" också en bra titel, om man vill krångla till detta slutgiltiga amen. Grekiska regissören Costa-Gavras har verkligen lyckats att skapa spänning kring logistiken och politiken med förintelselägren under andra världskriget – och har samlat ihop en helt fantastisk ensemble på temat tro och religion, etik och moral, och ideologi och cynism. Det här är en av de filmer man verkligen ska se om man gillar filmer om andra världskriget.
Kurt Gerstein (Ulrich Tukur) är känd av historien som en oskyldig specialist på kemiska bekämpningsmedel, som anlitades av nazisterna för att lösa frågan om hur man på snabbast möjliga sätt tar livet av "enheter". Hans åtaganden handlade till en början om att rena vatten för soldaterna vid fronten och bekämpa tyfus, men hans kunskaper togs snabbt i anspråk för att också gälla något långt mer ohyggligt. "Den slutgiltiga lösningen" handlar om hur han vävs in i nazisternas nät och tvingas att bistå dödslägren med teknik – samtidigt som han desperat tar på sig rollen som ögonvittne och försöker få omvärlden att förstå vad som håller på att hända. Gerstein var en fiende djupt insnärjd i fienden, som inte ville vara en fiende.
2009 kämpar vi fortfarande med frågan om hur förintelsen av Europas judar, och många andra befolkningsgrupper, egentligen kunde bli möjlig. Vi kan fortfarande inte riktigt förstå hur miljontals människor kunde ända sina liv i leriga gropar efter landsvägen, och i skogsgläntor, och i fabriker och gruvor, och i gaskammare. Det måste ha krävts en enorm logistisk apparat att ta livet av så många människor, under så kort tid. Om detta vill Costa-Gavras berätta, och han gör det på ett sådant sätt att man inte kan värja sig.
Aldrig får man följa med in i duscharna. Men han låter oss stå utanför och kika in, medan folk bultar på järndörrarna – och vi ser hela tiden tomma godståg rulla över landskapet.
Gerstein kämpar i motvind. Han försöker med Vatikanen – och det är filmens centrala tema, att tro kan bekämpa det onda – men ingen tror honom. Omvärlden ställer sig tveksam till det han vill berätta. Han lierar sig med jesuiten Riccardo Fontana (Mathieu Kassovitz), och de båda för en alltmer desperat kamp mot tiden ("10 000 enheter om dagen") och en oförstående omvärld.
Det här är en av de riktigt bra filmerna om andra världskriget. Vissa scener i den här filmen får till och med en luttrad andra världskrigs-cineast som jag att få mardrömmar.
Kurt Gerstein (Ulrich Tukur) är känd av historien som en oskyldig specialist på kemiska bekämpningsmedel, som anlitades av nazisterna för att lösa frågan om hur man på snabbast möjliga sätt tar livet av "enheter". Hans åtaganden handlade till en början om att rena vatten för soldaterna vid fronten och bekämpa tyfus, men hans kunskaper togs snabbt i anspråk för att också gälla något långt mer ohyggligt. "Den slutgiltiga lösningen" handlar om hur han vävs in i nazisternas nät och tvingas att bistå dödslägren med teknik – samtidigt som han desperat tar på sig rollen som ögonvittne och försöker få omvärlden att förstå vad som håller på att hända. Gerstein var en fiende djupt insnärjd i fienden, som inte ville vara en fiende.
2009 kämpar vi fortfarande med frågan om hur förintelsen av Europas judar, och många andra befolkningsgrupper, egentligen kunde bli möjlig. Vi kan fortfarande inte riktigt förstå hur miljontals människor kunde ända sina liv i leriga gropar efter landsvägen, och i skogsgläntor, och i fabriker och gruvor, och i gaskammare. Det måste ha krävts en enorm logistisk apparat att ta livet av så många människor, under så kort tid. Om detta vill Costa-Gavras berätta, och han gör det på ett sådant sätt att man inte kan värja sig.
Aldrig får man följa med in i duscharna. Men han låter oss stå utanför och kika in, medan folk bultar på järndörrarna – och vi ser hela tiden tomma godståg rulla över landskapet.
Gerstein kämpar i motvind. Han försöker med Vatikanen – och det är filmens centrala tema, att tro kan bekämpa det onda – men ingen tror honom. Omvärlden ställer sig tveksam till det han vill berätta. Han lierar sig med jesuiten Riccardo Fontana (Mathieu Kassovitz), och de båda för en alltmer desperat kamp mot tiden ("10 000 enheter om dagen") och en oförstående omvärld.
Det här är en av de riktigt bra filmerna om andra världskriget. Vissa scener i den här filmen får till och med en luttrad andra världskrigs-cineast som jag att få mardrömmar.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan innehåller inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Ensemblen i denna film är fantastisk. Allra bäst är Ulrich Mühe, som spelar karaktären Doktorn. Antar att det är "doktor" som i "Dr Mengele". Han levererar redan i en öppningsscen som är en av de värsta i genren. Hur en skådespelare klarar av att le med munnen men inte med ögonen är för mig en gåta.
2. Trots att nästan alla bärande karaktärer i filmen är tyska skådespelare är filmen engelskspråkig. Det irriterar jag mig ganska mycket på.
3. En svensk ambassadör får en liten roll i filmen. Det är Baron von Otter, som gestaltas av tyska skådespelaren Justus von Dohnanyi. Jag satt hela filmen igenom och undrade var fan jag sett honom förut. Så där som man kan göra ibland. Först tänkte jag "Den gröna milen" och karaktären Percy Wetmore (Doug Hutchison), men det var fel. De båda är dock mycket lika – för att inte säga extremt lika. Till slut insåg jag att jag sett von Dohnanyi i filmen "Das Experiment", där han gör en riktigt bra roll som ett praktäckel.
2. Trots att nästan alla bärande karaktärer i filmen är tyska skådespelare är filmen engelskspråkig. Det irriterar jag mig ganska mycket på.
3. En svensk ambassadör får en liten roll i filmen. Det är Baron von Otter, som gestaltas av tyska skådespelaren Justus von Dohnanyi. Jag satt hela filmen igenom och undrade var fan jag sett honom förut. Så där som man kan göra ibland. Först tänkte jag "Den gröna milen" och karaktären Percy Wetmore (Doug Hutchison), men det var fel. De båda är dock mycket lika – för att inte säga extremt lika. Till slut insåg jag att jag sett von Dohnanyi i filmen "Das Experiment", där han gör en riktigt bra roll som ett praktäckel.
TOBIAS JOHANSSON (2009-04-12)