Godkänt och intressant
W.
Genre: DramaFormat: DVD, region 1, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Om jag ska ta mina negativa punkter först så tycker jag dels att filmen gjorts alldeles för tidigt. Den verkliga George W. Bush har knappt städat ur det ovala kontoret och det känns som det hade behövts lite mer distans. Sen kan man inte komma ifrån att Bush och hans närmaste män och kvinnor sannolikt är de politiker som mest imiterats och parodierats på film och tv genom tiderna, vilket gör att det faktiskt känns som "Saturday Night Live"-sketcher utan skämt i vissa fall. Thandie Newton som spelar Condoleezza Rice kan jag absolut inte ta på allvar. Jag vet inte om hon verkligen hittat rätt med sin gestaltning eller inte, men det känns som en parodi snarare än en seriös skådespelarinsats.
Dessa två punkter hör ju givetvis ihop. Med lite distans hade man glömt bort alla "SNL"-sketcher och då sett filmen med andra ögon.
Oliver Stones poäng med filmen är inte att göra en anti-Bush-film eller någon hejdlös hyllning, utan ett antal nedslag i mannens liv där vi får känna på hur det är att vara i hans skor. Grunden för allting i filmen är Bushs infekterade relation till sin far (James Cromwell) och det arv han fick med sig - Irakkriget.
Filmens nutid börjar runt 2002 fram till det snopna "slutet" på Irakkriget då USA inte hittat de Weapons of mass destruction de motiverade hela kriget på. Till detta klipps olika tidsepoker in, från när Bush lever djävulen som supande student till hans avancemang inom politiken, trots att pappa Bush trodde mer på den andra sonen Jeb.
Josh Brolin är egentligen inte speciellt lik George W. Bush men med enkla medel, så som en väl imiterad röst med alla typiska betoningar och småskratt, så fixar han det galant. Hela filmen väger på hans axlar och han håller den uppe.
I övrigt kan jag inte ge mer än ett godkänt betyg till filmen. Den är intressant på sitt sätt, men känns samtidigt lite spekulativ med en del mystiska drömscener instoppade här och där. Men godkänd och intressant som sagt.
Dessa två punkter hör ju givetvis ihop. Med lite distans hade man glömt bort alla "SNL"-sketcher och då sett filmen med andra ögon.
Oliver Stones poäng med filmen är inte att göra en anti-Bush-film eller någon hejdlös hyllning, utan ett antal nedslag i mannens liv där vi får känna på hur det är att vara i hans skor. Grunden för allting i filmen är Bushs infekterade relation till sin far (James Cromwell) och det arv han fick med sig - Irakkriget.
Filmens nutid börjar runt 2002 fram till det snopna "slutet" på Irakkriget då USA inte hittat de Weapons of mass destruction de motiverade hela kriget på. Till detta klipps olika tidsepoker in, från när Bush lever djävulen som supande student till hans avancemang inom politiken, trots att pappa Bush trodde mer på den andra sonen Jeb.
Josh Brolin är egentligen inte speciellt lik George W. Bush men med enkla medel, så som en väl imiterad röst med alla typiska betoningar och småskratt, så fixar han det galant. Hela filmen väger på hans axlar och han håller den uppe.
I övrigt kan jag inte ge mer än ett godkänt betyg till filmen. Den är intressant på sitt sätt, men känns samtidigt lite spekulativ med en del mystiska drömscener instoppade här och där. Men godkänd och intressant som sagt.
EXTRAMATERIALET
Ingenting på denna utgåva.
TRE SAKER
1. En scen jag absolut inte räknat med att få se är när George Bush sitter på toaletten. Det hör ju inte till vanligheterna i film, och måste väl ändå ses som det optimala exemplet på att "George Bush är en vanlig människa som alla andra".
2. Budgeten var på 25 miljoner dollar, vilket inte direkt är lågbudget men samtidigt ingen astronomisk summa. I vissa scener där Brolin klippts in i arkivmaterial ser det dock lite buskis ut.
3. Från början var Christian Bale anlitad i huvudrollen och hade lagt ned mycket tid på research innan han hoppade av när han inte tyckte att de make-up-proteser han skulle ha på sig höll måttet.
2. Budgeten var på 25 miljoner dollar, vilket inte direkt är lågbudget men samtidigt ingen astronomisk summa. I vissa scener där Brolin klippts in i arkivmaterial ser det dock lite buskis ut.
3. Från början var Christian Bale anlitad i huvudrollen och hade lagt ned mycket tid på research innan han hoppade av när han inte tyckte att de make-up-proteser han skulle ha på sig höll måttet.
ANDERS JAKOBSON (2009-04-06)