Kriminellt rollspel

Ärliga blå ögon

Genre: Komedi, TV-serie
Format: DVD, region 2, 2 skivor
Bolag: Pan Vision, 2009
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
FILMEN

I denna kriminalkomedi från 1976 i sex nästan timslånga avsnitt stiftar vi bekantskap med en kvinna som kanske heter Linda. Poängen med "Linda" är att hon ikläder sig ett antal olika personligheter och lurar av stora mängder pengar på olika delikata vis. Upplägget ger en kupp per avsnitt men det finns även en ihopbindande historia där hon både har en lurad skurk och ett gäng poliser efter sig.

Det enda de har att gå på är att hon är runt 25, snygg och har blå ögon. Skurken har lyckats hitta en bild på henne där ett födelsemärke är synligt. Han har lite mer att gå på alltså, men polisen ligger ett steg före. Dessutom lyckas "Linda" gång på gång sätta skurken i klister.

Basen för hennes verksamhet är Uppsala där hon som torra och småtöntiga studenten Berit bor inkvarterad hos en äldre dam. Det är här hon förvarar sina pengar och i lugn och ro kan smida sina planer. Dessutom har hon snuvat åt sig ett antal skåp i omklädningsrummet på det lokala badhuset där hon förvarar alla sina olika beklädnader.

En bit in i serien uppenbaras något sorts mönster i hennes kupper och det är att hon bara lurar av oärliga typer deras pengar, fast det stämmer inte riktigt, måste jag ändå skjuta in.

Anna Godenius gör huvudrollen och är riktigt bra på att gå in i en massa olika roller. I och för sig är vissa av dessa lite väl urflippade vilket gör att skådespeleriet blir lite lätt oseriöst, men överlag är detta en helt klart sevärd historia. Den räknas som en svensk klassiker, även om jag gärna skulle önskat ett lite rappare tempo i historien.

Ur ett rent historiskt perspektiv är det kul att se serien i och med att det här med jämställdhet inte riktigt var som det är nu. Men porträttet som Godenius gör är en kvinna med mycket skinn på näsan, och även hon fäller en glirig kommentar i stil med "för jag är ju tjej" när hon tjafsar med en kille.

En massa bekanta ansikten i 30+ år yngre utföranden passerar revy i den här tv-serien, vilket är lite kul. Skådespeleriet har hög klass och storyn är inte dum, även om jag blir lite besviken på slutet av historien.


EXTRAMATERIALET

Ingenting.


TRE SAKER

1. I serien finns en bild på kvinnan där Anna Godenius poserar helt naken, något sådant skulle aldrig moderna svenska skådespelare ställa upp på.

2. Vinjetten till serien är en liten animerad historia signerad den klassiska konstnären Hans Arnold. Även här figurerar en naken kvinna.

3. I det första avsnittet saggar "Berits" hyresvärdinna om något totalt ointressant i en scen som är evighetslång, vilket både "Berit" och tittarna tycker.


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2009-04-11)