Genial nedfrysning och revyrepris
Lyckad nedfrysning av herr Moro/Resan som blev av
Genre: UnderhållningFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Pan Vision, 2007
Ljud: Dolby digital stereo
Bild: 4:3, 1:33.1
Äntligen kommer Galenskaparna After Shaves (GAS) "Lyckad nedfrysning av herr Moro" på DVD, tillsammans med revyåtervinningen "Resan som blev av". Jag har inte sett "Herr Moro" sedan den visades på TV i mitten av 90-talet och det är ett kärt återseende.
Det är en genial föreställning in i minsta detalj. Avancerad dekor, fiffiga effekter och en än i dag nästan obegriplig final där herr Moro, spelad av Claes Eriksson, faktiskt fryses in i ett isblock.
Det är 20-tal och behovet av kyl- och frysskåp har ökat. Samtidigt är det en tid av innovationer och experiment där många tar till drastiska äventyr för att finnas, för att existera.
Herr Moro existerar knappt på kylskåpsfabriken, och hemma är det ingen som lyssnar på honom. Första akten av tre utspelar sig på fabriken. Här möter vi Vincent Moro som torkar droppstavar så metodiskt att han knappt vet vilka han torkat eller inte. Men torkar dem, det gör han.
En bit in i föreställningen gör direktör Kloss och effektivitetsforskaren professor Stillo entre och dömmer ut herr Moro som ineffektiv. Forskaren spelas av Anders Eriksson och han leverar en snårig tes som är helt suveränt välskriven. Men det är direktör Kloss, gestaltad av Peter Ragnmar som skrev in sig i mitt minne. Det här är en av hans paradroller, och sången "Direktör" som han sjunger är en klassiker i GAS-sammanhang.
Ett avancerat steppnummer hinner vi med innan herr Moro får sparken och återvänder hem i akt två. Tempot trappas av en aning i denna akt som utspelar sig i det kök där herr och fru Moro bor, med inte mindre än fyra inneboende och en vicevärd som ska byta rör. Akten tar fart när Knut Agnred gör entré som Floyd, hippien som lever 40 år före sin tid. En härlig karaktär som lyfter upp akten.
I den sista akten kommer då själva nedfrysningen av herr Moro då han inbjuds delta i ett alldeles speciellt experiment av direktör Kloss och professor Stillo. Nedfrysningen blir lyckad och herr Moro blir en ny person.
Det här är helt klart en av Galenskaparna After Shaves mest slående föreställningar, originell och tankeväckande, och oerhört välgjord från dekor och kläder till dialog och sång. En riktig höjdare alltså.
"Resan som blev av" har jag för mig visades för första gången på en nyårsafton och jag såg inledningen med ett halvt öga i samband med festligheter, så det här är faktiskt första gången jag ser den i sin helhet.
Man väl beskriva den som en "best of" med många nummer i repris från andra föreställningar - en kavalkad av sketcher och sånger lite som i GAS tidiga dagar. Här är det en rad välbekanta karaktärer som går igen - Pål med badbollen, bossakungen Astor (Peter Rangmars andra paradroll bredvid ovan nämnda direktör Kloss, Knut på linjen tillsammans med sin tvilling (en orgie i improvisation) med flera.
Även denna föreställning är indelad i tre akter. Den första levererar sketcher och några sånger i parti och minut, den andra är en sorts mini-"Himla många program" där Allan Preussen sitter i sin fåtölj och den sista ett medley av klassiska sånger, bland annat den smått maniska "Säng, säng, säng".
En riktig gott och blandat-påse där det mesta är roligt.
Det är en genial föreställning in i minsta detalj. Avancerad dekor, fiffiga effekter och en än i dag nästan obegriplig final där herr Moro, spelad av Claes Eriksson, faktiskt fryses in i ett isblock.
Det är 20-tal och behovet av kyl- och frysskåp har ökat. Samtidigt är det en tid av innovationer och experiment där många tar till drastiska äventyr för att finnas, för att existera.
Herr Moro existerar knappt på kylskåpsfabriken, och hemma är det ingen som lyssnar på honom. Första akten av tre utspelar sig på fabriken. Här möter vi Vincent Moro som torkar droppstavar så metodiskt att han knappt vet vilka han torkat eller inte. Men torkar dem, det gör han.
En bit in i föreställningen gör direktör Kloss och effektivitetsforskaren professor Stillo entre och dömmer ut herr Moro som ineffektiv. Forskaren spelas av Anders Eriksson och han leverar en snårig tes som är helt suveränt välskriven. Men det är direktör Kloss, gestaltad av Peter Ragnmar som skrev in sig i mitt minne. Det här är en av hans paradroller, och sången "Direktör" som han sjunger är en klassiker i GAS-sammanhang.
Ett avancerat steppnummer hinner vi med innan herr Moro får sparken och återvänder hem i akt två. Tempot trappas av en aning i denna akt som utspelar sig i det kök där herr och fru Moro bor, med inte mindre än fyra inneboende och en vicevärd som ska byta rör. Akten tar fart när Knut Agnred gör entré som Floyd, hippien som lever 40 år före sin tid. En härlig karaktär som lyfter upp akten.
I den sista akten kommer då själva nedfrysningen av herr Moro då han inbjuds delta i ett alldeles speciellt experiment av direktör Kloss och professor Stillo. Nedfrysningen blir lyckad och herr Moro blir en ny person.
Det här är helt klart en av Galenskaparna After Shaves mest slående föreställningar, originell och tankeväckande, och oerhört välgjord från dekor och kläder till dialog och sång. En riktig höjdare alltså.
"Resan som blev av" har jag för mig visades för första gången på en nyårsafton och jag såg inledningen med ett halvt öga i samband med festligheter, så det här är faktiskt första gången jag ser den i sin helhet.
Man väl beskriva den som en "best of" med många nummer i repris från andra föreställningar - en kavalkad av sketcher och sånger lite som i GAS tidiga dagar. Här är det en rad välbekanta karaktärer som går igen - Pål med badbollen, bossakungen Astor (Peter Rangmars andra paradroll bredvid ovan nämnda direktör Kloss, Knut på linjen tillsammans med sin tvilling (en orgie i improvisation) med flera.
Även denna föreställning är indelad i tre akter. Den första levererar sketcher och några sånger i parti och minut, den andra är en sorts mini-"Himla många program" där Allan Preussen sitter i sin fåtölj och den sista ett medley av klassiska sånger, bland annat den smått maniska "Säng, säng, säng".
En riktig gott och blandat-påse där det mesta är roligt.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är i vanlig GAS-ordning när det gäller DVD-utgåvorna av föreställningarna och TV-serierna något väsentligt och bra, som ger en önskad fördjupning i det man sett. I det här fallet är det tre olika små saker kopplade till "Lyckad nedfrysning av herr Moro".
Först får vi en epilog som alltså hölls efter föreställningen, men som inte kom med i den filmade varianten. Här håller Claes Eriksson låda i ungefär åtta minuter om vad som egentligen var poängen med föreställningen. Det är ett mycket roligt tal där Claes speciella humor - i sådana här sammanhang - verkligen kommer fram. Man kan beskriva poängen som att herr Moro faktiskt var tvungen att sluta existera för att faktiskt existera. Något sådant.
I avsnittet "För snabb för sin egen kropp" får vi en liten inblick i Håkan Johannessons inhopp i showen när den flyttades till Stockholm. Knut Angred hade slitit av hälsenan i en fotbollsmatch och hoppade runt på kryckor i ett halvår och då fick Håkan hoppa in. GAS-entusiaster minns Håkan från både små och större roller i tidigare produktioner. Här visas en rad skickliga justeringar av manuset för att få in Håkan på ett naturligt sätt, för Knut var nämligen fortfarande med i föreställningen, hur konstigt det än kan låta.
Avslutningsvis har vi halvtimmesdokumentären "Mera om Moro" där gamla bilder från GAS egna videoinspelningar från produktionsrepetitionerna varvas med nya intervjuer. Vi får veta allt om de olika tricken som behövdes för att få till föreställningen och äntligen veta hur själva nedfrysningen gick till, något jag undrat över i över 10 år.
Ett alldeles lysande extramaterial som lovar gott inför framtiden, för "Alla får bada" står väl näst på tur?
Först får vi en epilog som alltså hölls efter föreställningen, men som inte kom med i den filmade varianten. Här håller Claes Eriksson låda i ungefär åtta minuter om vad som egentligen var poängen med föreställningen. Det är ett mycket roligt tal där Claes speciella humor - i sådana här sammanhang - verkligen kommer fram. Man kan beskriva poängen som att herr Moro faktiskt var tvungen att sluta existera för att faktiskt existera. Något sådant.
I avsnittet "För snabb för sin egen kropp" får vi en liten inblick i Håkan Johannessons inhopp i showen när den flyttades till Stockholm. Knut Angred hade slitit av hälsenan i en fotbollsmatch och hoppade runt på kryckor i ett halvår och då fick Håkan hoppa in. GAS-entusiaster minns Håkan från både små och större roller i tidigare produktioner. Här visas en rad skickliga justeringar av manuset för att få in Håkan på ett naturligt sätt, för Knut var nämligen fortfarande med i föreställningen, hur konstigt det än kan låta.
Avslutningsvis har vi halvtimmesdokumentären "Mera om Moro" där gamla bilder från GAS egna videoinspelningar från produktionsrepetitionerna varvas med nya intervjuer. Vi får veta allt om de olika tricken som behövdes för att få till föreställningen och äntligen veta hur själva nedfrysningen gick till, något jag undrat över i över 10 år.
Ett alldeles lysande extramaterial som lovar gott inför framtiden, för "Alla får bada" står väl näst på tur?
TRE SAKER
1. Musiken i "Herr Moro" är gamla jazzlåtar från tiden den utspelar sig men nya fiffiga texter av Claes Eriksson. Musiken flyter verkligen in snyggt i handlingen, precis brukligt är i GAS-produktionerna.
2. Herr Moro har funnits på riktigt och "Lyckad nedfrysning av herr Moro" var bildtexten till ett foto av herr Moro när han var just lyckligt nedfryst. Och utifrån den bilden skapade Claes Eriksson föreställningen.
3. När Claes är herr Moro med ett par tydligt markerade glasögon och en lätt neurotisk inställning, framstår han som en svensk Woody Allen.
2. Herr Moro har funnits på riktigt och "Lyckad nedfrysning av herr Moro" var bildtexten till ett foto av herr Moro när han var just lyckligt nedfryst. Och utifrån den bilden skapade Claes Eriksson föreställningen.
3. När Claes är herr Moro med ett par tydligt markerade glasögon och en lätt neurotisk inställning, framstår han som en svensk Woody Allen.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-24)