Ett avskyvärt 10-årsjubileum
Zero Hour: Massacre at Columbine High
Genre: DokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2009
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen 1.77:1
För ganska exakt 10 år sedan gick Eric Harris och Dylan Klebold in på sin skola i Columbine. Med sig hade de bland annat avsågade hagelgevär, automatvapen och bomber. Deras mål var klart. De skulle utplåna skolan från jorden yta och inget skulle bli kvar, inte ens de själva. De var hela tiden på det klara med att de själva aldrig skulle komma ut levande ur skolan när de väl satte sin plan i rullning.
Personligen kan jag inte tänka mig något värre än detta. Tänk att stå öga mot öga med en mördare som är fullt inställd på att själv dö. Hur tacklar men det? Hur övertalar men en sådan människa att låta en leva? Det går förmodligen inte. Dock fanns det de som hade tur den 20 april 1999. En del för att de råkade befinna sig på delar av skolan som inte fick besök av Harris och Klebold. Andra för att de hade varit någorlunda bekanta med Harris eller Klebold och därför skonades. De som klarade sig oskadda från mötet med Harris och Klebold är dock få. De flesta sköts ner som om de varit djur på väg till slakt.
I "Zero Hour: Massacre at Columbine High" får vi, via en blandning av rekonstruktioner och autentiska inspelningar, följa Harris och Klebolds framfart i skolan. Vi får höra och se hur de systematiskt tar sig till matsalen (där de placerat ut bomber som tack och lov inte detonerar), till biblioteket (där de flesta offren mördas) för att sen dra sig undan och ta sina egna liv. Och det är bara att konstatera att det är lika fascinerande som motbjudande att följa deras förehavanden. Det är inget snack om att detta är ett av de mest avskyvärda brotten i modern historia men det är samtidigt rätt fascinerande att se hur dessa två mobbade och utfrysta killar blivit så otroligt känslokalla. De saknar all respekt för andras liv och är helt uppsluppna i sin uppgift. De visar ingen som helst nåd.
Vi får även höra hur de planerat sitt dåd och det är beklämmande att ingen reagerade tidigare. Det fanns ett flertal tillfällen där man, om man grävt lite djupare, kunnat se indikationer på att något var på gång även om man kanske inte heller då insett storleken på det de planerade. Men, det är å andra sidan alltid lätt att i efterhand vara kritisk. Vid den här tidpunkten var det ingen som i sin vildaste fantasi kunde drömma om att det som hände vid Columbine High skulle kunna hända… och då är det inte lätt att förebygga det.
Personligen kan jag inte tänka mig något värre än detta. Tänk att stå öga mot öga med en mördare som är fullt inställd på att själv dö. Hur tacklar men det? Hur övertalar men en sådan människa att låta en leva? Det går förmodligen inte. Dock fanns det de som hade tur den 20 april 1999. En del för att de råkade befinna sig på delar av skolan som inte fick besök av Harris och Klebold. Andra för att de hade varit någorlunda bekanta med Harris eller Klebold och därför skonades. De som klarade sig oskadda från mötet med Harris och Klebold är dock få. De flesta sköts ner som om de varit djur på väg till slakt.
I "Zero Hour: Massacre at Columbine High" får vi, via en blandning av rekonstruktioner och autentiska inspelningar, följa Harris och Klebolds framfart i skolan. Vi får höra och se hur de systematiskt tar sig till matsalen (där de placerat ut bomber som tack och lov inte detonerar), till biblioteket (där de flesta offren mördas) för att sen dra sig undan och ta sina egna liv. Och det är bara att konstatera att det är lika fascinerande som motbjudande att följa deras förehavanden. Det är inget snack om att detta är ett av de mest avskyvärda brotten i modern historia men det är samtidigt rätt fascinerande att se hur dessa två mobbade och utfrysta killar blivit så otroligt känslokalla. De saknar all respekt för andras liv och är helt uppsluppna i sin uppgift. De visar ingen som helst nåd.
Vi får även höra hur de planerat sitt dåd och det är beklämmande att ingen reagerade tidigare. Det fanns ett flertal tillfällen där man, om man grävt lite djupare, kunnat se indikationer på att något var på gång även om man kanske inte heller då insett storleken på det de planerade. Men, det är å andra sidan alltid lätt att i efterhand vara kritisk. Vid den här tidpunkten var det ingen som i sin vildaste fantasi kunde drömma om att det som hände vid Columbine High skulle kunna hända… och då är det inte lätt att förebygga det.
EXTRAMATERIALET
Inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Det går inte att förneka att det är fascinerande att se de autentiska bilderna på Eric Harris och Dylan Klebold. Hur fasen kunde de bli som de blev? Hur kunde de sakna alla mänskliga spärrar så till den milda grad? Ofattbart!
2. Rekonstruktionerna i filmen är riktigt bra gjorda och när de varvas med autentiska bilder blir det väldigt effektfullt.
3. Samtidigt som detta är den värsta skolskjutningen är det också, så vitt jag vet, den även den bäst dokumenterade. Det verkar ha suttit kameror överallt i skolan.
2. Rekonstruktionerna i filmen är riktigt bra gjorda och när de varvas med autentiska bilder blir det väldigt effektfullt.
3. Samtidigt som detta är den värsta skolskjutningen är det också, så vitt jag vet, den även den bäst dokumenterade. Det verkar ha suttit kameror överallt i skolan.
HANS-ÅKE LILJA (2009-04-25)