Grisigt värre
FILMEN
För dem som gillar att se en man kopulera med grisar, knalla omkring utan kläder och äta sin egen avföring är detta helt rätt film. Övriga gör bäst i att hålla sig så långt borta från "Svinet" som möjligt.
Fotad i svartvitt och helt i avsaknad av dialog skulle man möjligtvis kunna kalla filmen för poetisk. Åtminstone fram till att den namnlösa huvudkaraktären (Dominique Garny) börjar lusta efter en sugga på den ensliga bondgård där han bor. Den grisiga romansen indleds cirka tio minuter in i handlingen (om man nu kan kalla den det) och blir gradvis mörkare fram till det tragiska och för åskådaren befriande slutet.
Om regissören Thierry Zéno velat säga något med "Svinet" går poängen förlorad åtminstone på mig. God smak är uppenbarligen inget som ligger för denne herre, och ingenting i filmen är subtilt eller återhållsamt skildrat. Några förklaringar till den mentalstörde bondens agerande ges inte heller, varför det knappast är tal om någon karaktärsstudie.
Jag ser ingen anledning till att betrakta detta som något annat än en ren och skär provokation. Vem vet, kanske fanns det gränser som behövde sprängas i 70-talets Belgien, och då kan nog denna film fått en och annan att höja på ögonbrynet, alternativt tappat matlusten för resten av dagen. Själv blir jag uttråkad mer än något annat.
Fotad i svartvitt och helt i avsaknad av dialog skulle man möjligtvis kunna kalla filmen för poetisk. Åtminstone fram till att den namnlösa huvudkaraktären (Dominique Garny) börjar lusta efter en sugga på den ensliga bondgård där han bor. Den grisiga romansen indleds cirka tio minuter in i handlingen (om man nu kan kalla den det) och blir gradvis mörkare fram till det tragiska och för åskådaren befriande slutet.
Om regissören Thierry Zéno velat säga något med "Svinet" går poängen förlorad åtminstone på mig. God smak är uppenbarligen inget som ligger för denne herre, och ingenting i filmen är subtilt eller återhållsamt skildrat. Några förklaringar till den mentalstörde bondens agerande ges inte heller, varför det knappast är tal om någon karaktärsstudie.
Jag ser ingen anledning till att betrakta detta som något annat än en ren och skär provokation. Vem vet, kanske fanns det gränser som behövde sprängas i 70-talets Belgien, och då kan nog denna film fått en och annan att höja på ögonbrynet, alternativt tappat matlusten för resten av dagen. Själv blir jag uttråkad mer än något annat.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. På grund av sin obskyritet har "Svinet" uppnåt en närmast mytisk status. På nätet finns det folk som ställer sig tveksamma till att filmen överhuvudtaget existerar.
2. Och eftersom detta alster är krystat "konstnärligt" och "surrealistiskt" finns det naturligtvis horder av kritiker som i det tycker sig se mängder av inbillade kvaliteter.
3. Det är lätt att tycka synd om skådespelaren Dominique Garny, som jag inledningsvis antar förnedrar sig själv framför kameran för en mager lönecheck och en skål ljummen soppa. Ännu mer synd om honom tycker jag när jag inser att han skrivit filmens manus.
2. Och eftersom detta alster är krystat "konstnärligt" och "surrealistiskt" finns det naturligtvis horder av kritiker som i det tycker sig se mängder av inbillade kvaliteter.
3. Det är lätt att tycka synd om skådespelaren Dominique Garny, som jag inledningsvis antar förnedrar sig själv framför kameran för en mager lönecheck och en skål ljummen soppa. Ännu mer synd om honom tycker jag när jag inser att han skrivit filmens manus.
JOEL FORNBRANT (2009-06-18)