Klassisk Christie-gåta genom mattefilter
The Oxford Murders
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Jag skulle vilja beskriva "The Oxford Murders" som en intellektuell thriller, i betydelsen att det som karaktärerna säger är intellektuellt svammel som den genomsnittlige tittaren inte alls hänger med i. Däribland undertecknad. Det handlar om filosofi på hög nivå i kombination med avancerad matematik och psykologi, och allting utspelar sig inte oväntat i universitetsstaden Oxford.
Dit anländer den amerikanska studenten Martin (Elijah Wood) för att slutföra ett arbete. Hans förhoppning, som han i och för sig fått bekräftat via fax, är att den välkända professor Arthur Seldom (John Hurt) ska bli hans handläggare, vilket övrig universitetspersonal bedömer som omöjligt. Han tar dock chansen och påkallar professorns uppmärksamhet under ett föredrag och går därifrån med krossade drömmar, redo att ta första bästa plan hem till USA.
Men när han ska lämna det hus han hyrt ett rum i står professorn där, redo att hälsa på den gamla damen som bor därinne. Dock upptäcker de båda att damen blivit mördad och snart finner de sig mitt i en mordgåta med filosofiska inslag och ett symbolsystem som de får hjälpa polisen att knäcka. Polisens inblandning i filmen ger filmskaparna en möjlighet att förklara vad som händer i klarspråk eftersom polisen liksom tittarna inte hänger med i de båda matematikernas snack.
Det hela utvecklar sig till till en ganska klassisk brittisk kriminalgåta i både Sherlock Holmes och Agatha Christies fotspår där sista ordet inte är sagt förrän filmen verkligen är slut.
"The Oxford Murders" är okej, men kanske inte mer. Upplägget känns ganska spännande och Elijah Woods karaktär framstår lite som en ung Robert Langdon, men samtidigt är lite av karaktärens agerande inte speciellt trovärdigt. Det jag syftar på är de scener där han smyger på folk som känns onaturligt och påtvingat.
Upplösningen är mer eller mindre omöjlig att förutse, i alla fall i detalj, vilket komplicerar filmen onödigt mycket. En välskriven deckargåta ska man som tittare åtminstone i efterhand kunna lista ut, men det går inte med "The Oxford Murders". Ändå måste jag framhäva filmen som sevärd, även om det är långt ifrån en perfekt film.
Dit anländer den amerikanska studenten Martin (Elijah Wood) för att slutföra ett arbete. Hans förhoppning, som han i och för sig fått bekräftat via fax, är att den välkända professor Arthur Seldom (John Hurt) ska bli hans handläggare, vilket övrig universitetspersonal bedömer som omöjligt. Han tar dock chansen och påkallar professorns uppmärksamhet under ett föredrag och går därifrån med krossade drömmar, redo att ta första bästa plan hem till USA.
Men när han ska lämna det hus han hyrt ett rum i står professorn där, redo att hälsa på den gamla damen som bor därinne. Dock upptäcker de båda att damen blivit mördad och snart finner de sig mitt i en mordgåta med filosofiska inslag och ett symbolsystem som de får hjälpa polisen att knäcka. Polisens inblandning i filmen ger filmskaparna en möjlighet att förklara vad som händer i klarspråk eftersom polisen liksom tittarna inte hänger med i de båda matematikernas snack.
Det hela utvecklar sig till till en ganska klassisk brittisk kriminalgåta i både Sherlock Holmes och Agatha Christies fotspår där sista ordet inte är sagt förrän filmen verkligen är slut.
"The Oxford Murders" är okej, men kanske inte mer. Upplägget känns ganska spännande och Elijah Woods karaktär framstår lite som en ung Robert Langdon, men samtidigt är lite av karaktärens agerande inte speciellt trovärdigt. Det jag syftar på är de scener där han smyger på folk som känns onaturligt och påtvingat.
Upplösningen är mer eller mindre omöjlig att förutse, i alla fall i detalj, vilket komplicerar filmen onödigt mycket. En välskriven deckargåta ska man som tittare åtminstone i efterhand kunna lista ut, men det går inte med "The Oxford Murders". Ändå måste jag framhäva filmen som sevärd, även om det är långt ifrån en perfekt film.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen är en spansk produktion med vad som känns som världsrekord i antalet samarbetspartner och exekutiva producenter. I alla fall känns det så under förtexterna.
2. En sekvens ganska tidigt i filmen, precis innan det första mordet upptäcks känns som en lång och avancerad scen, men tittar man noggrant så märker man hur klippen döljts fint av en blå van som dyker upp här och där.
3. Titeln på filmen känns lite för enkel och osexig, nästan som en arbetstitel som behållts för att man inte kommit på något bättre.
2. En sekvens ganska tidigt i filmen, precis innan det första mordet upptäcks känns som en lång och avancerad scen, men tittar man noggrant så märker man hur klippen döljts fint av en blå van som dyker upp här och där.
3. Titeln på filmen känns lite för enkel och osexig, nästan som en arbetstitel som behållts för att man inte kommit på något bättre.
ANDERS JAKOBSON (2009-05-28)