Fuck you, Leila K!
Fuck you, fuck you very much - En film om Leila K
Genre: DokumentärFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Folkets bio, 2009
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen 1.85:1
"Fuck you, fuck you very much - En film om Leila K" beskrivs som en dokumentär om Leila K. Personligen skulle jag vilja kalla den för en kort inblick i Leila K:s liv. För även om vi inte direkt får någon tidsuppfattning i dokumentären känns det som om den bara avhandlar en kort, kort del av hennes liv och karriär och då med fokus på när hon anklagades för att ha kissat på golvet under Grammisgalan på Cirkus 1996.
Vi får se hennes framträdande på galan, vi får se henne efteråt när hon dels är riktigt otrevlig mot Charlotte Perelli och dels när hon totalsågar Dilba som just snuvat henne på ett pris på samma gala. Dilba är dock lugnet själv och försöker tagga ner en märkbart påverkad Leila. Vi får också se hur starkt hon reagerar på anklagelserna om att ha kissat på golvet, hur hon försvarar sig i en intervju med Aftonbladet (som om möjligt framställer henne som ännu mer osympatisk) och hur hon till slut kommer fram till en uppgörelse med samma tidning.
Det som slår en när man ser dokumentären är att Leila K verkar vara en mycket osympatisk person. Hon är otrevlig mot de flesta samtidigt som hon framstår som otroligt omogen. Lite ödmjukhet för den framgång hon ändå hade borde hon trots allt haft. Som det är nu känner man ingen som helst sympati för henne och önskar snarare att någon sagt "Fuck you!" till henne.
När det gäller själva dokumentären är den helt klart intressant och sevärd men personligen hade jag önskat att man inte valt att fokusera på en så kort del av hennes karriär för även om den inte blev så värst lång måste det rimligtvis finnas annat som också är av intresse, eller?
Vi får se hennes framträdande på galan, vi får se henne efteråt när hon dels är riktigt otrevlig mot Charlotte Perelli och dels när hon totalsågar Dilba som just snuvat henne på ett pris på samma gala. Dilba är dock lugnet själv och försöker tagga ner en märkbart påverkad Leila. Vi får också se hur starkt hon reagerar på anklagelserna om att ha kissat på golvet, hur hon försvarar sig i en intervju med Aftonbladet (som om möjligt framställer henne som ännu mer osympatisk) och hur hon till slut kommer fram till en uppgörelse med samma tidning.
Det som slår en när man ser dokumentären är att Leila K verkar vara en mycket osympatisk person. Hon är otrevlig mot de flesta samtidigt som hon framstår som otroligt omogen. Lite ödmjukhet för den framgång hon ändå hade borde hon trots allt haft. Som det är nu känner man ingen som helst sympati för henne och önskar snarare att någon sagt "Fuck you!" till henne.
När det gäller själva dokumentären är den helt klart intressant och sevärd men personligen hade jag önskat att man inte valt att fokusera på en så kort del av hennes karriär för även om den inte blev så värst lång måste det rimligtvis finnas annat som också är av intresse, eller?
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av fyra musikvideos med Leila K som för mig endast är intressanta för att de ger mig en så pass stor nostalgikick som de gör. Att musikvideos och kläder fick se ut såhär för inte mer än 10-13 år sedan. Otroligt.
TRE SAKER
1. På omslagen till DVD:s brukar man ju alltid försöka hitta bra citat som visar på hur bra en film är. Här har man med följande: "Den 3:e bästa rockdokumentären genom tiderna". Vore helt klart kul att få veta vilka två som är bättre…
2. Kolla in Leilas öldrickarvanor. Här har vi en kvinna som helt klart inte spottar i glaset.
3. Har Leila dåligt med pengar? Följande rad på omslaget tyder på det: "Producentens intäkter går oavkortat till artisten".
2. Kolla in Leilas öldrickarvanor. Här har vi en kvinna som helt klart inte spottar i glaset.
3. Har Leila dåligt med pengar? Följande rad på omslaget tyder på det: "Producentens intäkter går oavkortat till artisten".
HANS-ÅKE LILJA (2009-05-29)