Ett rejält steg mot gammal god form
RocknRolla
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
"Snatch" är en favortifilm som jag märkligt nog inte äger. Jag förälskade mig i den första gången jag såg den och har sett om den många gånger. Sen letade jag mig tillbaka till Guy Richies tidigare film "Lock, Stock and Two Smoking Barrels" och fick mer av samma vara. Att den brittiske filmmakaren skapade sig en egen stil med dessa filmer var ganska tydligt.
Härom året kom "Revolver", som enligt Joel inte alls var i stil med Richies stora klassiker utan tvärtom en bedrövlig film. Utan att ha sett den kan jag konstatera att Richie, åtminstone delvis, hittar tillbaka till gammal fin form med "RocknRolla".
Här finns många av de ingredienser som skapat Richies stil: 1) gangstermiljön med både större och mindre fula fiskar, 2) något som blir stulet och som byter ägare allt medan flera letar efter det, 3) det snabba klippmontaget för att berätta något på snabbast möjliga tid, 4) berättarrösten som ger oss all information vi behöver om karaktärerna och deras motiv, 5) brutala ryssar med extremt lång livslängd, 6) originella avrättningsmetoder och 7) en rad dråpliga situationer.
Allt är som vanligt då? Nja, inte riktigt. "RocknRolla" når inte samma komiska höjder, även om två rånsituationer i filmen får mig att skratta högt och hjärtligt, och jag ser spår av de filosofiska tendenser Joel nämnde i sin recension. Rent krasst sett tror jag att "RocknRolla" behöver en tittning till för att sätta sig, men mitt första intryck är mycket positivt.
Storyn är dock ganska snårig och under de inledande 10 minuterna får man som tittare otroligt mycket information och karaktärspresentationer att det nästan blir för mycket. I filmens fokus finns lurifaxen Lenny Cole (Tom Wilkinson) som tjänar grova pengar på tomt- och fastighetsförsäljning under inte helt ärliga omständigheter. Han sitter som spindeln i nätet och kan spela folk lite som han vill, vilket gör honom till en oumbärlig samarbetspartner.
En ryss (Karel Roden) vill få ett bygglov och Lenny lovar att fixa det för 7 miljoner euro. Som lite extra fjäsk lånar ryssen ut sin "turtavla" som ganska snabbt blir stulen från Lenny. Samtidigt är det inte det enda som stjäls - ryssens revisor (Thandie Newton) anlitar ett gäng småskurkar - One Two (Gerard Butler) och Mumbles (Idris Elba) att sno pengarna under transporten. Lenny surnar till för att ryssen inte kan leverera pengarna och ryssen surnar till för Lenny inte kan lämna tillbaka tavlan.
Lennys styvson - den föredetta rockstjärnan, tillika crackpundaren och påstått döda Johnny Quid (Toby Kebbell) - tros ligga bakom tavelstölden och Lenny skickar ut sin närmaste man Archy (Mark Strong) för att jaga rätt på honom. Archy har allt mer ledsnat på Lennys metoder, men ser ändå till att göra sitt jobb även om det verkar stört omöjligt att hitta en död knarkare.
Samtidigt klurar småbuset över vem som är tjallaren som sätter dit dem hela tiden och får dessutom ett nytt uppdrag av revisorn - 7 nya miljoner ska transporteras. Snart är alla insyltade i varandra utan att egentligen veta om det.
Som synes är "RocknRolla" en snårig sak, men ju mer filmen sjunker in ju större behållning ger den mig. Ingen Richie-klassiker kanske, men ändå ett steg i rätt riktning. Den här filmen kommer jag att återkomma till.
Härom året kom "Revolver", som enligt Joel inte alls var i stil med Richies stora klassiker utan tvärtom en bedrövlig film. Utan att ha sett den kan jag konstatera att Richie, åtminstone delvis, hittar tillbaka till gammal fin form med "RocknRolla".
Här finns många av de ingredienser som skapat Richies stil: 1) gangstermiljön med både större och mindre fula fiskar, 2) något som blir stulet och som byter ägare allt medan flera letar efter det, 3) det snabba klippmontaget för att berätta något på snabbast möjliga tid, 4) berättarrösten som ger oss all information vi behöver om karaktärerna och deras motiv, 5) brutala ryssar med extremt lång livslängd, 6) originella avrättningsmetoder och 7) en rad dråpliga situationer.
Allt är som vanligt då? Nja, inte riktigt. "RocknRolla" når inte samma komiska höjder, även om två rånsituationer i filmen får mig att skratta högt och hjärtligt, och jag ser spår av de filosofiska tendenser Joel nämnde i sin recension. Rent krasst sett tror jag att "RocknRolla" behöver en tittning till för att sätta sig, men mitt första intryck är mycket positivt.
Storyn är dock ganska snårig och under de inledande 10 minuterna får man som tittare otroligt mycket information och karaktärspresentationer att det nästan blir för mycket. I filmens fokus finns lurifaxen Lenny Cole (Tom Wilkinson) som tjänar grova pengar på tomt- och fastighetsförsäljning under inte helt ärliga omständigheter. Han sitter som spindeln i nätet och kan spela folk lite som han vill, vilket gör honom till en oumbärlig samarbetspartner.
En ryss (Karel Roden) vill få ett bygglov och Lenny lovar att fixa det för 7 miljoner euro. Som lite extra fjäsk lånar ryssen ut sin "turtavla" som ganska snabbt blir stulen från Lenny. Samtidigt är det inte det enda som stjäls - ryssens revisor (Thandie Newton) anlitar ett gäng småskurkar - One Two (Gerard Butler) och Mumbles (Idris Elba) att sno pengarna under transporten. Lenny surnar till för att ryssen inte kan leverera pengarna och ryssen surnar till för Lenny inte kan lämna tillbaka tavlan.
Lennys styvson - den föredetta rockstjärnan, tillika crackpundaren och påstått döda Johnny Quid (Toby Kebbell) - tros ligga bakom tavelstölden och Lenny skickar ut sin närmaste man Archy (Mark Strong) för att jaga rätt på honom. Archy har allt mer ledsnat på Lennys metoder, men ser ändå till att göra sitt jobb även om det verkar stört omöjligt att hitta en död knarkare.
Samtidigt klurar småbuset över vem som är tjallaren som sätter dit dem hela tiden och får dessutom ett nytt uppdrag av revisorn - 7 nya miljoner ska transporteras. Snart är alla insyltade i varandra utan att egentligen veta om det.
Som synes är "RocknRolla" en snårig sak, men ju mer filmen sjunker in ju större behållning ger den mig. Ingen Richie-klassiker kanske, men ändå ett steg i rätt riktning. Den här filmen kommer jag att återkomma till.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen "Guy's Town" är tämligen annorlunda. Den är väldigt kort och fokuserar helt på vad som verkar ha varit grundidén till filmen, nämligen nybyggandet av London med allt stigande markpriser. Detta varvas med korta nedslag på filmens inspelningsplatser som till större delen är nedlagda byggnader som står mitt i smeten till ingen nytta men som samtidigt är värda massor med pengar på grund av marken de står på.
Kul med en annorlunda vinkel mot den traditionella bakomfilmen. Jag antar att Guy Richie utvecklar sina tankar i kommentarspåret som jag inte lyssnat på.
Det finns också en ynka bortklippt scen som varken gör till eller från.
Kul med en annorlunda vinkel mot den traditionella bakomfilmen. Jag antar att Guy Richie utvecklar sina tankar i kommentarspåret som jag inte lyssnat på.
Det finns också en ynka bortklippt scen som varken gör till eller från.
TRE SAKER
1. Det här är tydligen första delen i en trilogi. I slutet av filmen kommer ett löfte om att vi ska få återse några karaktärer i "The Real RocknRolla".
2. Filmen innehåller betydligt fler karaktärer än jag nämnt. Bland annat kan man se amerikanerna Jeremy Piven och Ludacris som Johnny Quids gamla skivproducenter som även de hamnar i den stora härvan.
3. För- och eftertexterna är snyggt illustrerade. Jag gillar speciellt hur vissa texter faller in i vinklar på bakgrundselement när filmen väl drar igång.
2. Filmen innehåller betydligt fler karaktärer än jag nämnt. Bland annat kan man se amerikanerna Jeremy Piven och Ludacris som Johnny Quids gamla skivproducenter som även de hamnar i den stora härvan.
3. För- och eftertexterna är snyggt illustrerade. Jag gillar speciellt hur vissa texter faller in i vinklar på bakgrundselement när filmen väl drar igång.
ANDERS JAKOBSON (2009-06-08)