Världens största brottargala firar 25 år
Wrestlemania 25
Genre: SportFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: TMC, 20009
Ljud: Stereo
Bild: Widescreen
När det gäller amerikansk Wrestling går det många stora galor varje år men den absolut största är utan tvekan "WrestleMania" och i år var det 25 gången som galan gick av stapeln. Det firade man naturligtvis stort. DVD:n från galan är på inte mindre än tre DVD:s som tillsammans har en speltid på drygt sju timmar.
Vi bjuds på en mängd bra matcher och galan inleds, efter att Nicole Scherzinger sjungit nationalsången, med en match som man valt att kalla för Money in the Bank Ladder Match och som går ut på att sju brottare (CM Punk, Mark Henry, MVP, Finlay, Shelton Benjamin, Kofi Kingston, Christian och Kane) samtidigt går in i ringen och den av dem som först kan klättra upp för en stege som står mitt i ringen och hämta ner en väska vinner. Vinnaren får sen när som helst och var som helst utmana världsmästaren på en titelmatch. En bra och spännande match även om det var långt ifrån galans bästa. Ibland kändes det lite konstlat när de kämpade på stegen och man fick ibland känslan av att de väntade in varandra…
Sen var det dags för Diva's Battle Royal där ett gäng kvinnliga brottare samtidigt gick in i ringen för att sen försöka kasta ut de andra tills det vara var en kvar som i och med att stå kvar kröntes till Miss WrestleMania. Att vinnaren visade sig bli en utklädd man gjorde det hela rätt löjligt och det är ju bara att konstatera att detta var galans solklart svagaste inslag.
Nästa match gick i lite i nostalgins anda. Chris Jericho hade kaxigt nog utmanat legenderna Roddy Piper, Ricky Steamboat och Jimmy Snuka (Ric Flair dök även han upp som stöd för legenderna) och menade att de bara var en bunt föredettingar. Han menade att han lätt kunde slå alla tre även om de fick hjälpas åt. Detta gjorde han också och slog ut dem en efter en. När alla (inklusive Rick Flair) var utslagna utmanade han dessutom skådespelaren Mickey Rourke som han tyckte förlöjligat Wrestlingen med sin film "The Wrestler". Efter många om och men gick till sist Rourke upp i ringen och genom att utnyttja sina gamla boxarkunskaper knockade, till publikens glädje, Jericho med en rak höger. Rättvisa var skippad.
Därefter följde en av galans absolut bästa match mellan bröderna Matt och Jeff Hardy som länge legat i fejd med varandra på grund av avundsjuka och sabotage som går så långt tillbaka att det inte går att återge här. Båda två, men framförallt Jeff är otroligt akrobatisk och hoppade från allt ifrån rep till höga stegar. En väldigt bra och actionfylld match som dessutom gick under titeln Extreme Rules Match vilket betyder att allt är tillåtet och tro mig, de gör allt och lite till.
Därefter var det interkontinentalbältet som stod på spel och det var JBL och Rey Mysterio som gjorde upp om titeln och det enda man egentligen kan säga om den här matchen är att den var väldigt kort och dessutom fick en väldigt överraskande upplösning.
Sen var det dags för ytterligare en toppmach mellan The Undertaker och Shawn Michaels. The Undertaker hade innan matchen vunnit 16 av 16 möjliga segrar på WrestleMania-galor och frågan var nu om han skulle ta en 17:e seger eller om Michaels skulle kunna bryta hans segersvit. Otroligt bra och spännande match med två färgstarka och duktiga brottare. Matchens utgång var oviss in i det sista men jag är rätt nöjd med hur allt slutade.
Efter detta återstod det bara två matcher där båda gällde världsmästarbälten. Den första var mellan Edge, Big Show och John Cena och här var det dessutom tungvikts världsmästarbältet som stod på spel. Detta var en tremannamatch vilket gör att reglerna blir lite annorlunda. Det räcker det med att en av de tre får en av de andra två uträknad för att vinna. De behöver alltså inte blir två som blir uträknade vilket öppnar upp för samarbete och förräderi mellan brottarna.
Den andra matchen var om WWE:s världsmästartitel och där gjorde Triple H och Randy Orton upp om bältet. Även dessa två herrar har en lång historia där Orton slagit ned i stort sett alla i Triple H:s släkt varpå han nu naturligtvis söker hämnd. Tyvärr är det en ganska så seg match och då den är galans main event hade åtminstone jag förväntat mig lite mer.
Mellan dessa matcher får vi även se ett uppträdande av Kid Rock samt när årets brottningslegender som valts in i Hall of Fame pressenteras. Allt som allt tycker jag att det är en godkänd gala med en hel del bra matcher. Dock håller långt ifrån alla den kvalité man hoppats på.
Vi bjuds på en mängd bra matcher och galan inleds, efter att Nicole Scherzinger sjungit nationalsången, med en match som man valt att kalla för Money in the Bank Ladder Match och som går ut på att sju brottare (CM Punk, Mark Henry, MVP, Finlay, Shelton Benjamin, Kofi Kingston, Christian och Kane) samtidigt går in i ringen och den av dem som först kan klättra upp för en stege som står mitt i ringen och hämta ner en väska vinner. Vinnaren får sen när som helst och var som helst utmana världsmästaren på en titelmatch. En bra och spännande match även om det var långt ifrån galans bästa. Ibland kändes det lite konstlat när de kämpade på stegen och man fick ibland känslan av att de väntade in varandra…
Sen var det dags för Diva's Battle Royal där ett gäng kvinnliga brottare samtidigt gick in i ringen för att sen försöka kasta ut de andra tills det vara var en kvar som i och med att stå kvar kröntes till Miss WrestleMania. Att vinnaren visade sig bli en utklädd man gjorde det hela rätt löjligt och det är ju bara att konstatera att detta var galans solklart svagaste inslag.
Nästa match gick i lite i nostalgins anda. Chris Jericho hade kaxigt nog utmanat legenderna Roddy Piper, Ricky Steamboat och Jimmy Snuka (Ric Flair dök även han upp som stöd för legenderna) och menade att de bara var en bunt föredettingar. Han menade att han lätt kunde slå alla tre även om de fick hjälpas åt. Detta gjorde han också och slog ut dem en efter en. När alla (inklusive Rick Flair) var utslagna utmanade han dessutom skådespelaren Mickey Rourke som han tyckte förlöjligat Wrestlingen med sin film "The Wrestler". Efter många om och men gick till sist Rourke upp i ringen och genom att utnyttja sina gamla boxarkunskaper knockade, till publikens glädje, Jericho med en rak höger. Rättvisa var skippad.
Därefter följde en av galans absolut bästa match mellan bröderna Matt och Jeff Hardy som länge legat i fejd med varandra på grund av avundsjuka och sabotage som går så långt tillbaka att det inte går att återge här. Båda två, men framförallt Jeff är otroligt akrobatisk och hoppade från allt ifrån rep till höga stegar. En väldigt bra och actionfylld match som dessutom gick under titeln Extreme Rules Match vilket betyder att allt är tillåtet och tro mig, de gör allt och lite till.
Därefter var det interkontinentalbältet som stod på spel och det var JBL och Rey Mysterio som gjorde upp om titeln och det enda man egentligen kan säga om den här matchen är att den var väldigt kort och dessutom fick en väldigt överraskande upplösning.
Sen var det dags för ytterligare en toppmach mellan The Undertaker och Shawn Michaels. The Undertaker hade innan matchen vunnit 16 av 16 möjliga segrar på WrestleMania-galor och frågan var nu om han skulle ta en 17:e seger eller om Michaels skulle kunna bryta hans segersvit. Otroligt bra och spännande match med två färgstarka och duktiga brottare. Matchens utgång var oviss in i det sista men jag är rätt nöjd med hur allt slutade.
Efter detta återstod det bara två matcher där båda gällde världsmästarbälten. Den första var mellan Edge, Big Show och John Cena och här var det dessutom tungvikts världsmästarbältet som stod på spel. Detta var en tremannamatch vilket gör att reglerna blir lite annorlunda. Det räcker det med att en av de tre får en av de andra två uträknad för att vinna. De behöver alltså inte blir två som blir uträknade vilket öppnar upp för samarbete och förräderi mellan brottarna.
Den andra matchen var om WWE:s världsmästartitel och där gjorde Triple H och Randy Orton upp om bältet. Även dessa två herrar har en lång historia där Orton slagit ned i stort sett alla i Triple H:s släkt varpå han nu naturligtvis söker hämnd. Tyvärr är det en ganska så seg match och då den är galans main event hade åtminstone jag förväntat mig lite mer.
Mellan dessa matcher får vi även se ett uppträdande av Kid Rock samt när årets brottningslegender som valts in i Hall of Fame pressenteras. Allt som allt tycker jag att det är en godkänd gala med en hel del bra matcher. Dock håller långt ifrån alla den kvalité man hoppats på.
EXTRAMATERIALET
Extramaterial finns det gott om. Bland annat får vi en så kallad Lumberjack match mellan Carlito & Primo och The Miz & John Morrison där ett gemensamt Tag Team bältet står på spel. Det som skiljer en Lumberjack match och en vanlig är att det runt ringen står en massa andra brottare som ser till att om någon av de som deltar i matchen åker ut ur ringen snabbt åker in igen. Här är dock båda lagen redan mästare och det ska nu avgöras vilka som är bäst. Vinnarna tar sen hem det enade tag team-bältet. En hyfsad match men med rätt tråkiga brottare.
Dessutom bjuds vi på highlights från alla de tidigare 24 WrestleManias och detta är verkligen guldkorn för den som inte hängt med under alla år. Vi bjuder på ungefär 2 minuter från varje gala.
Vi får även se själva Hall of Fame-galan där årets invalda presenteras. Och det är faktiskt rätt kul att se alla brottare i publiken, uppklädda i kostym och slips istället för brottardräkterna, Ray Mysterio har dock fortfarande sin mask på, och det hela påminner mest om Oscarsgalan. Kul!
Dessutom bjuds vi på highlights från alla de tidigare 24 WrestleManias och detta är verkligen guldkorn för den som inte hängt med under alla år. Vi bjuder på ungefär 2 minuter från varje gala.
Vi får även se själva Hall of Fame-galan där årets invalda presenteras. Och det är faktiskt rätt kul att se alla brottare i publiken, uppklädda i kostym och slips istället för brottardräkterna, Ray Mysterio har dock fortfarande sin mask på, och det hela påminner mest om Oscarsgalan. Kul!
TRE SAKER
1. En del av de grejer Jeff Hardy gör är verkligen otroliga. Han kastar sig ner från stegar utan en tanke på sin egen säkerhet, ser det ut som…
2. Innan galan, i samband med att filmen "The Wrestler" hade premiär gick det rykten om att Mickey Rourke faktiskt skulle möta Chris Jericho i en regelrätt match. Tyvärr blev det inte så.
3. När jag ser klippen från de tidigare galorna måste jag erkänna att jag saknar managerna från förr. Ta bara Paul Bearer "The Mouth of the South" Jimmy Hart och Bobby "The Brain" Heenan. De gjorde verkligen allt och lite till för sina brottare. Var finns de nu?
2. Innan galan, i samband med att filmen "The Wrestler" hade premiär gick det rykten om att Mickey Rourke faktiskt skulle möta Chris Jericho i en regelrätt match. Tyvärr blev det inte så.
3. När jag ser klippen från de tidigare galorna måste jag erkänna att jag saknar managerna från förr. Ta bara Paul Bearer "The Mouth of the South" Jimmy Hart och Bobby "The Brain" Heenan. De gjorde verkligen allt och lite till för sina brottare. Var finns de nu?
HANS-ÅKE LILJA (2009-07-06)