Ett smaklöst steg framåt för Uwe Boll
Postal
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Eventity Entertainment, 2009
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
"Postal" måste vara skräpmästaren Uwe Bolls bästa film hittils. Tyvärr säger inte det så mycket, men med denna datorspelsbaserade actionkomedi har han åtminstone lyckats få ihop ett par lyckade scener, vilket är ett tydligt steg i rätt riktning.
Jag spelade igenom "Postal 2" på pc strax efter att det släpptes. Det var knappast något kanonspel, men hade viss satirisk charm när jag guidade den psykotiske Postal Dude genom en vecka fylld av våld och obsceniteter. Upplägget var att man var tvungen att utföra triviala sysslor, som att gå på jobbintervju eller gå till vårdcentralen för klamydiaprovtagning, samtidigt som man ständigt attackerades av allt från islamistiska terrorister till anti-tv-spelsvåldsdemonstranter.
Inte så mycket att göra film av kan tyckas, och det märks i stora delar av "Postal" att manuskriptet är lövtunnt. Scener har en tendens att dra ut något förskräckligt på tiden utan att någonting egentligen händer. Detta är okej i de fåtal fall där filmen faktiskt är rolig, men totalt olidligt för det mesta när berättelsen är ett katastrofalt virrvarr av löst sammanhängande incidenter.
Historien går ut på att en hopplös förlorare (Zack Ward), fast i en ruttnande förort paradoxalt nog kallad Paradise, försöker göra något med sitt liv. Han har en enormt fet och notoriskt otrogen fru samt en dödssektledare till farbror (Dave Foley). Han försöker utan framgång hitta ett jobb, och på socialkontoret är skottlossning vardagsmat vilket gör det till ett helvete att få ut sitt bidrag.
Saker och ting börjar ljusna när vår hjälte approcheras av sin kultledande farbror, som har egna problem i form av ett efterhängset skatteverk. Denne har en plan om att stjäla ett stort parti penisformade dockor (fråga inte) vilka är i ropet, och sedan göra grova pengar på att sälja dessa vidare. Komplikationer uppstår när en lokal terroristcell ledd av ingen mindre än Usama Bin Laden fått samma idé. Och för att göra allt värre tänker båda grupperna genomföra stöten under en temadag på en nazistisk nöjespark driven av... Uwe Boll själv.
Jag tänker sluta beskriva handlingen där, men kan säga att den leder till scener som involverar sex, våld, skottlossning, djurplågeri, en dvärg (Verne Troyer) som våldtas av 1000 apor, samt den oheliga treenigheten bögskämt, rasistskämt och pedofilskämt (det sistnämnda står Boll själv för, på egen bekostnad). Att säga att "Postal" inte är något för den lättstötte är en underdrift. Men trots att filmen från början till slut är designad för att provocera, misslyckas den så gott som för jämnan vara rolig när den går över gränsen. Skämten är helt enkelt illa skrivna.
Som jag tidigare nämnt finns dock ett par roliga scener, varav öppningssekvensen är en. Den utspelar sig i cockpiten på ett av de flygplan som kraschade in i World Trade Center, och inbegriper två terrorister i en diskussion om hur mångå jungfrur de kommer belönas med i paradiset. Rolig dialog och en fantastisk payoff gör denna scen till en vinnare. Segmentet på nöjesfältet med Bolls cameo och en efterföljande massaker där nästan samtliga dödade är barn är också något jag kommer minnas.
Om denna utveckling fortsätter kan Uwe Boll säkert ge oss en film som är helt ok om tio år. Som regissör är han uppenbarligen inte helt inkompetent, men han skulle behöva omge sig med lite smartare manusförfattare. Till dess får "Postal" ses som denne klåpares främsta verk, även om den egentligen inte är bra alls.
Jag spelade igenom "Postal 2" på pc strax efter att det släpptes. Det var knappast något kanonspel, men hade viss satirisk charm när jag guidade den psykotiske Postal Dude genom en vecka fylld av våld och obsceniteter. Upplägget var att man var tvungen att utföra triviala sysslor, som att gå på jobbintervju eller gå till vårdcentralen för klamydiaprovtagning, samtidigt som man ständigt attackerades av allt från islamistiska terrorister till anti-tv-spelsvåldsdemonstranter.
Inte så mycket att göra film av kan tyckas, och det märks i stora delar av "Postal" att manuskriptet är lövtunnt. Scener har en tendens att dra ut något förskräckligt på tiden utan att någonting egentligen händer. Detta är okej i de fåtal fall där filmen faktiskt är rolig, men totalt olidligt för det mesta när berättelsen är ett katastrofalt virrvarr av löst sammanhängande incidenter.
Historien går ut på att en hopplös förlorare (Zack Ward), fast i en ruttnande förort paradoxalt nog kallad Paradise, försöker göra något med sitt liv. Han har en enormt fet och notoriskt otrogen fru samt en dödssektledare till farbror (Dave Foley). Han försöker utan framgång hitta ett jobb, och på socialkontoret är skottlossning vardagsmat vilket gör det till ett helvete att få ut sitt bidrag.
Saker och ting börjar ljusna när vår hjälte approcheras av sin kultledande farbror, som har egna problem i form av ett efterhängset skatteverk. Denne har en plan om att stjäla ett stort parti penisformade dockor (fråga inte) vilka är i ropet, och sedan göra grova pengar på att sälja dessa vidare. Komplikationer uppstår när en lokal terroristcell ledd av ingen mindre än Usama Bin Laden fått samma idé. Och för att göra allt värre tänker båda grupperna genomföra stöten under en temadag på en nazistisk nöjespark driven av... Uwe Boll själv.
Jag tänker sluta beskriva handlingen där, men kan säga att den leder till scener som involverar sex, våld, skottlossning, djurplågeri, en dvärg (Verne Troyer) som våldtas av 1000 apor, samt den oheliga treenigheten bögskämt, rasistskämt och pedofilskämt (det sistnämnda står Boll själv för, på egen bekostnad). Att säga att "Postal" inte är något för den lättstötte är en underdrift. Men trots att filmen från början till slut är designad för att provocera, misslyckas den så gott som för jämnan vara rolig när den går över gränsen. Skämten är helt enkelt illa skrivna.
Som jag tidigare nämnt finns dock ett par roliga scener, varav öppningssekvensen är en. Den utspelar sig i cockpiten på ett av de flygplan som kraschade in i World Trade Center, och inbegriper två terrorister i en diskussion om hur mångå jungfrur de kommer belönas med i paradiset. Rolig dialog och en fantastisk payoff gör denna scen till en vinnare. Segmentet på nöjesfältet med Bolls cameo och en efterföljande massaker där nästan samtliga dödade är barn är också något jag kommer minnas.
Om denna utveckling fortsätter kan Uwe Boll säkert ge oss en film som är helt ok om tio år. Som regissör är han uppenbarligen inte helt inkompetent, men han skulle behöva omge sig med lite smartare manusförfattare. Till dess får "Postal" ses som denne klåpares främsta verk, även om den egentligen inte är bra alls.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Under sitt framträdande i filmen bekräftar Uwe Boll att det stämmer att hans filmer finansieras med hjälp av naziguld, vilket ett internetrykte tidigare gjort gällande.
2. Filmen avslöjar även att Bin Laden hade ett hemligt samarbete med George W. Bush. I slutscenen ses de dansa hand i hand mot en atombombsackompanjerad solnedgång.
3. Bush spelas här av Brent Mendenhall, en proffsimitatör som stundtals är kusligt lik den före detta presidenten.
2. Filmen avslöjar även att Bin Laden hade ett hemligt samarbete med George W. Bush. I slutscenen ses de dansa hand i hand mot en atombombsackompanjerad solnedgång.
3. Bush spelas här av Brent Mendenhall, en proffsimitatör som stundtals är kusligt lik den före detta presidenten.
JOEL FORNBRANT (2009-07-21)