Otroligt flummig och märklig kultfigur
Charles Nonsens
Genre: AnimeradFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2007
Ljud: Stereo
Bild: 4:3 1.33:1
Ibland blir man bra knockad av vad som släpps på DVD. Jag hade väl aldrig ens vågat drömma om att den lätt psykedeliska "Charles Nonsens" skulle dyka upp nästan 20 år senare på DVD! För vi födda på 70-talet som såg "Charles Nonsens" 1988 så är detta kult, sen kan man diskutera om det är bra eller inte.
DVD:n innehåller sex avsnitt som är ungefär åtta minuter långa. Varje avsnitt är likadant: Managern (spelad av Johan Hagelbäck) försöker sälja in artisten Charles Nonsens till olika TV-program genom att visa upp en "video".
Som det förklaras i vinjetten fick Charles Nonsens en stöt av sin synth och blev kroniskt stel i nacken och har därför "ett trevande beteende i sina rockvideos", och det yttrar sig genom att Charles Nonsens med ryggen mot mestadels kvinnor trevar, klämmer och känner lite gubbsjukt och tror att han känner på något annat än vad han egentligen tar på. Man undrar lite stilla varför han inte vänder på sig, men då hade det ju inte blivit något program!
Ramhistorierna där managern springer runt till olika TV-program är rena nostalgitrippen. Bland annat kan man se en mycket ung Felix Herngren i "Druvan"-gänget.
Men den stora frågan man ställer sig efter att ha sett "Charles Nonsens" i vuxen ålder är: Hur knarkad var Johan Hagelbäck när han gjorde animeringarna och framför allt musiken, och hur mycket mutor fick Sven Melander för att producera serien?
Skämt och sido, jag antar att det finns någon märklig konstnärlig kvalitet i detta men det är oerhört flummigt och skumt, och därför kult.
Och Charles Nonsens låtar, de sitter kvar än. "Leta leta leta, leta rock'n' roll" och "Jag vill ha pizza med kakao och russin" var fraser som poppade upp i hjärnan på en gång.
DVD:n innehåller sex avsnitt som är ungefär åtta minuter långa. Varje avsnitt är likadant: Managern (spelad av Johan Hagelbäck) försöker sälja in artisten Charles Nonsens till olika TV-program genom att visa upp en "video".
Som det förklaras i vinjetten fick Charles Nonsens en stöt av sin synth och blev kroniskt stel i nacken och har därför "ett trevande beteende i sina rockvideos", och det yttrar sig genom att Charles Nonsens med ryggen mot mestadels kvinnor trevar, klämmer och känner lite gubbsjukt och tror att han känner på något annat än vad han egentligen tar på. Man undrar lite stilla varför han inte vänder på sig, men då hade det ju inte blivit något program!
Ramhistorierna där managern springer runt till olika TV-program är rena nostalgitrippen. Bland annat kan man se en mycket ung Felix Herngren i "Druvan"-gänget.
Men den stora frågan man ställer sig efter att ha sett "Charles Nonsens" i vuxen ålder är: Hur knarkad var Johan Hagelbäck när han gjorde animeringarna och framför allt musiken, och hur mycket mutor fick Sven Melander för att producera serien?
Skämt och sido, jag antar att det finns någon märklig konstnärlig kvalitet i detta men det är oerhört flummigt och skumt, och därför kult.
Och Charles Nonsens låtar, de sitter kvar än. "Leta leta leta, leta rock'n' roll" och "Jag vill ha pizza med kakao och russin" var fraser som poppade upp i hjärnan på en gång.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns två animerade kortfilmer av Johan Hagelbäck. Den ena heter "Renmärkning i Jukkasjärvi" men handlar i själva verket om en smått bisarr tandläkare, en riktigt skruvad och absurd film i ungefär samma anda som "Charles Nonsens".
Den andra filmen heter "Göken Ulla" och är lite mer stillsam i sin framtoning. Det handlar om en gök som är för lat för att bygga ett eget bo och stoppar ned sitt ägg i grannens bo, för att sedan reflektera över sin egen existens.
Två annorlunda filmer som ändå visar upp Johan Hagelbäcks konstnärskap.
Den andra filmen heter "Göken Ulla" och är lite mer stillsam i sin framtoning. Det handlar om en gök som är för lat för att bygga ett eget bo och stoppar ned sitt ägg i grannens bo, för att sedan reflektera över sin egen existens.
Två annorlunda filmer som ändå visar upp Johan Hagelbäcks konstnärskap.
TRE SAKER
1. Charles Nonsens-dockan som flyktigt figurerar i vinjetten och det sista avsnittet stals på en festival. Kan ha varit Hultsfred. Jag minns att Johan Hagelbäck var förkrossad i en kvällstidning och jag förstår honom. Sannolikt dumpades dockan någonstans eller förstördes, eller så har något fan en riktig dyrgrip hemma.
2. Jag undrar om Johan Rheborg delvis baserade sin karaktär Percy Nilegaard på Johan Hagelbäcks manager. Sättet han pratar på och vissa uttryck ("Trevligt!" t.ex) är väldigt lika.
3. Johan Hagelbäck blev efter detta känd för att göra engångsanimeringar där han målade i filmjölk, en klart annorlunda idé som han kom på när han åt frukost en dag.
2. Jag undrar om Johan Rheborg delvis baserade sin karaktär Percy Nilegaard på Johan Hagelbäcks manager. Sättet han pratar på och vissa uttryck ("Trevligt!" t.ex) är väldigt lika.
3. Johan Hagelbäck blev efter detta känd för att göra engångsanimeringar där han målade i filmjölk, en klart annorlunda idé som han kom på när han åt frukost en dag.
ANDERS JAKOBSON (2007-01-31)